• Anonym (Oplan­erat gravid­)
    Sat 5 Jun 2021 19:56
    1410 visningar
    11 svar
    -1
    11
    1410

    Oplanerat gravid och tätt mellan barnen - så svårt att bestämma sig :(

    Har tre barn i åldrarna 4 år, 3 år samt en bebis på 8 mån. Är nu oplanerat gravid igen trots skydd i form av kondom samt att jag har undvikit sex helt under fertila dagar, men har ändå blivit gravid.

    Överväger abort men tycker att det känns så fruktansvärt jobbigt, gråter hela tiden. Det är just det där att man vet vad man får när man har barn sedan innan. Får ångest när jag tänker på att ta den där tabletten och avsluta graviditeten. Hur samlar jag styrka till att göra det?

    Samtidigt så fattar jag inte hur man skulle orka ett barn till, alla mina graviditeter har dessutom varit jättejobbiga med foglossning från vecka 20, extremt illamående och kräkningar från start fram till typ vecka 25 och konstant "bakfyllekänsla". Såg fram emot att njuta av de jag har nu och kanske skaffa en sladdis när de andra barnen blivit äldre och så händer detta.

    Skuldbeläggande och otrevliga pekpinnekommentarer undanbedes, jag mår väldigt dåligt just nu och velar hela tiden i hur jag ska göra. Behöver stöd och pepp, kanske från er som varit i liknande sits eller sitter på kloka tankar. Tack <3

  • Svar på tråden Oplanerat gravid och tätt mellan barnen - så svårt att bestämma sig :(
  • Anonym (Skärp­dig)
    Sat 5 Jun 2021 20:00
    #2
    Anonym (!) skrev 2021-06-05 19:58:23 följande:

    Varför tänkte du inte på det innan? Så onödigt!


    Hon skrev ju att hon använde kondom och undvek sex på fertila dagar? Det låter som att det fanns en ganska bra försiktighet där. Eller hur menar du?
  • Anonym (Ylva)
    Sat 5 Jun 2021 20:11
    #3

    Jag vet inte riktigt hur man ska tänka.

    Har ni avlastning som eventuellt kan steppa in de första åren om ni skulle välja att behålla fyran? Hjälpa till och saxa med vilket barn de tar hand om så alla blir sedda och du inte blir helt förstörd?

    Om det inte finns stöd runt er så skulle jag nog själv tänkt på de tre barnens bästa som redan finns och sätta mina personliga känslor till sidan. Kan ni ge fyra barn den kärlek och uppmärksamhet de behöver eller skulle det kännas övermäktigt? Vi har två barn och jag har dåligt samvete mot äldsta som inte får samma uppmärksamhet nu som innan mini föddes. Det blir enklare ju äldre de blir och speciellt när de tycker samma aktiviteter är roligt. De redan existerande barnens bästa får gå före föräldrars eventuella önskningar och behov.

  • Sat 5 Jun 2021 21:20
    #4

    Jag som person har väldigt svårt för det här "in i dimman" -tänket. Att det får vara kaos i x antal år och sen kommer vi ut tillsammans på andra sidan.
    Jag förstår folk som resonerar så för att man vill ha barn (2-3 st) tätt och sen är man klar med det men jag är inte gjord för det. Jag vill må bra i det liv som vi lever!  Jag fixar nya rutiner och förändringar men jag måste få tid som jag själv kan disponera, tid med min partner, tid för spontanitet. Så därför har vi fattat beslut som ligger i linje med det och spridit ut våra barn åldersmässigt. För att inte sätta oss i en sits där allt bara blir Familjen AB med massa stress och vardag och att ljusningen finns nånstans långt där borta.

    Med det sagt så är ni redan där. Ni har redan tre hyfsat små barn tätt i åldern. I den ekvationen kanske en till inte gör så mycket. Eller så blir det droppen som får bägaren att rinna över....

    Jag personligen är i en sits nu där vi är igenom småbarnsperiod nummer två. Vi funderar på hur vi ska skydda oss framöver och tills vi är överens om det (jag lobbar för sterilisering) så skulle vi potentiellt sett också kunna hamna i er sits pga vi har haft väldigt lätt för att bli gravida innan. Vi verkar vara fertila ihop. Och då man har barn och vet vad det innebär att vänta och föda ett BARN samt vilken gåva det är - så skulle det vara vidrigt att behöva fatta beslut om abort. Rent ut sagt för jävligt. Men jag hade landat i abort ändå till slut för vi vill inte ha fler barn. Vi är 110% nöjda som det är och att slänga in ytterligare en spelare på den plan som vi idag kallar vår vardag - det skulle inte vara bra för någon av oss. Vi har precis vad vi klarar av idag i form av att alla ska få utrymme och plats, att hinna med läxor och aktiviteter och allt annat vi vill med våra liv.

    Svårt dilemma men jag hade hanterat det väldigt pragmatiskt. Ta stöd om ni behöver. Skriv en väldigt konkret lista för och emot; hur blir det med f-ledighet, framtida VAB, vad händer om en blir sjuk, får vi plats i boendet, får vi plats i bilen, resor? Sommarstuga - allt ni kan komma på.

  • Anonym (Oplan­erat gravid­) Trådstartaren
    Sat 5 Jun 2021 21:27
    #5
    Anonym (Ylva) skrev 2021-06-05 20:11:37 följande:

    Jag vet inte riktigt hur man ska tänka.

    Har ni avlastning som eventuellt kan steppa in de första åren om ni skulle välja att behålla fyran? Hjälpa till och saxa med vilket barn de tar hand om så alla blir sedda och du inte blir helt förstörd?

    Om det inte finns stöd runt er så skulle jag nog själv tänkt på de tre barnens bästa som redan finns och sätta mina personliga känslor till sidan. Kan ni ge fyra barn den kärlek och uppmärksamhet de behöver eller skulle det kännas övermäktigt? Vi har två barn och jag har dåligt samvete mot äldsta som inte får samma uppmärksamhet nu som innan mini föddes. Det blir enklare ju äldre de blir och speciellt när de tycker samma aktiviteter är roligt. De redan existerande barnens bästa får gå före föräldrars eventuella önskningar och behov.


    Tack snälla för ditt svar.

    Avlastning har vi, stort kontaktnät med både släkt och vänner. Finns inget praktiskt som talar emot egentligen då vi bor stort, god ekonomi etc. Känner nog mest att de tre första kommit väldigt tätt (vilket jag då också önskat) men det känns tufft med en till efter alla sömnlösa år/nätter, tufft med en åldersskillnad på ca 16 mån mellan 3:an och 4:an, och tufft när man mår väldigt dåligt som gravid och har en liten att ta hand om samtidigt..

    Det lutar mot abort och jag har en tid, men det gör samtidigt ont att behöva ta det valet, hjärtat vill egentligen inte.
  • Anonym (Ylva)
    Sat 5 Jun 2021 21:41
    #6
    Anonym (Oplanerat gravid) skrev 2021-06-05 21:27:46 följande:

    Tack snälla för ditt svar.

    Avlastning har vi, stort kontaktnät med både släkt och vänner. Finns inget praktiskt som talar emot egentligen då vi bor stort, god ekonomi etc. Känner nog mest att de tre första kommit väldigt tätt (vilket jag då också önskat) men det känns tufft med en till efter alla sömnlösa år/nätter, tufft med en åldersskillnad på ca 16 mån mellan 3:an och 4:an, och tufft när man mår väldigt dåligt som gravid och har en liten att ta hand om samtidigt..

    Det lutar mot abort och jag har en tid, men det gör samtidigt ont att behöva ta det valet, hjärtat vill egentligen inte.


    Helt ärligt så tror jag du tar rätt val för era tre barn skull samt för din egen hälsas skull.

    Jag hade HG i graviditeterna och var nästintill sängliggande från start till mål. Det var inte kul för äldsta som fick ligga med iPad eller leksaker vid sidan om mig i sängen... Nu går det bättre och jag hade teoretiskt sett gärna haft en trea men har landat i att jag inte klarar att ge barnen det som de förtjänar och behöver då. Jag tror jag enbart skulle bli en mamma som gör det praktisk som måste göras och inget annat med tre små... Men jag har tack och lov inte behövt ta ställning på samma sätt som du behöver.

    All styrka! Vad du än beslutar så gör du rätt val! Det är absolut inte fel val att ta abort.
  • Anonym (Oplan­erat gravid­) Trådstartaren
    Sat 5 Jun 2021 21:45
    #7
    Anotherone skrev 2021-06-05 21:20:52 följande:

    Jag som person har väldigt svårt för det här "in i dimman" -tänket. Att det får vara kaos i x antal år och sen kommer vi ut tillsammans på andra sidan.

    Jag förstår folk som resonerar så för att man vill ha barn (2-3 st) tätt och sen är man klar med det men jag är inte gjord för det. Jag vill må bra i det liv som vi lever!  Jag fixar nya rutiner och förändringar men jag måste få tid som jag själv kan disponera, tid med min partner, tid för spontanitet. Så därför har vi fattat beslut som ligger i linje med det och spridit ut våra barn åldersmässigt. För att inte sätta oss i en sits där allt bara blir Familjen AB med massa stress och vardag och att ljusningen finns nånstans långt där borta.

    Med det sagt så är ni redan där. Ni har redan tre hyfsat små barn tätt i åldern. I den ekvationen kanske en till inte gör så mycket. Eller så blir det droppen som får bägaren att rinna över....

    Jag personligen är i en sits nu där vi är igenom småbarnsperiod nummer två. Vi funderar på hur vi ska skydda oss framöver och tills vi är överens om det (jag lobbar för sterilisering) så skulle vi potentiellt sett också kunna hamna i er sits pga vi har haft väldigt lätt för att bli gravida innan. Vi verkar vara fertila ihop. Och då man har barn och vet vad det innebär att vänta och föda ett BARN samt vilken gåva det är - så skulle det vara vidrigt att behöva fatta beslut om abort. Rent ut sagt för jävligt. Men jag hade landat i abort ändå till slut för vi vill inte ha fler barn. Vi är 110% nöjda som det är och att slänga in ytterligare en spelare på den plan som vi idag kallar vår vardag - det skulle inte vara bra för någon av oss. Vi har precis vad vi klarar av idag i form av att alla ska få utrymme och plats, att hinna med läxor och aktiviteter och allt annat vi vill med våra liv.

    Svårt dilemma men jag hade hanterat det väldigt pragmatiskt. Ta stöd om ni behöver. Skriv en väldigt konkret lista för och emot; hur blir det med f-ledighet, framtida VAB, vad händer om en blir sjuk, får vi plats i boendet, får vi plats i bilen, resor? Sommarstuga - allt ni kan komma på.


    Tack för ditt svar, mycket kloka tankar som du delar med dig av. Det uppskattas.

    Jag känner att mitt liv är väldigt härligt som det är just nu. Det är just det där att inte veta hur det blir om man väljer att behålla. Det kan bli en som bara hänger med, eller helt tvärt om kaos.. Tankarna bara snurrar.
  • Anonym (Vän)
    Sat 5 Jun 2021 22:14
    #8

    Min bästa vän blev gravid 4 ggr trots 4 olika p-medel. 5 barn på 10 år blev det och som tätast 14 månader mellan. Jobbigt, kaos ibland och sömnbrist, men hon ångrade aldrig barnen. Småbarnstiden går ju ganska snabbt över och sen är de självgående. Det blev dock sterilisering vid 31 för fler än 5 ville hon inte ha.

  • Sun 6 Jun 2021 08:11
    #9
    Anonym (Oplanerat gravid) skrev 2021-06-05 21:45:23 följande:
    Tack för ditt svar, mycket kloka tankar som du delar med dig av. Det uppskattas.

    Jag känner att mitt liv är väldigt härligt som det är just nu. Det är just det där att inte veta hur det blir om man väljer att behålla. Det kan bli en som bara hänger med, eller helt tvärt om kaos.. Tankarna bara snurrar.
    Man får också ha i beräkningen att du kan bli sjuk, förlossningen kan bli tuff, barnet kan behöva vård efter födseln, hen kan ha kolik eller födas med ett funktionshinder. Man har ingen aning. Och du har redan tre barn att ta hand om!
    Du skriver inget om hurdan din partner är, om han i det läget skulle steppa upp och ta hand om hem och barn vid behov i x antal månader. Eller om han är av den typen som resonerar att "jag sköter mitt jobb - frugan sköter hem och barn". 

    Som sagt, barn är en gåva och du kommer säkert inte ångra dina barn i framtiden. Oavsett hur du väljer att göra nu. Men man ska orka också!
  • Anonym (Oplan­erat gravid­) Trådstartaren
    Sun 6 Jun 2021 08:56
    #10
    Anotherone skrev 2021-06-06 08:11:24 följande:

    Man får också ha i beräkningen att du kan bli sjuk, förlossningen kan bli tuff, barnet kan behöva vård efter födseln, hen kan ha kolik eller födas med ett funktionshinder. Man har ingen aning. Och du har redan tre barn att ta hand om!

    Du skriver inget om hurdan din partner är, om han i det läget skulle steppa upp och ta hand om hem och barn vid behov i x antal månader. Eller om han är av den typen som resonerar att "jag sköter mitt jobb - frugan sköter hem och barn". 

    Som sagt, barn är en gåva och du kommer säkert inte ångra dina barn i framtiden. Oavsett hur du väljer att göra nu. Men man ska orka också!


    Min man har alltid tagit hem och barn minst lika mycket som mig och mer varje gång vi fått bebis, skulle aldrig falla mig in att nöja mig med mindre. Den biten oroar mig inte heller.

    Jag får se vilket beslut jag landar i när jag sorterat tankarna..
  • Anonym (Pregg­o)
    Tue 27 Jul 2021 13:47
    #10

    Hej! Hur gick det med ditt beslut? Är i lite liknande sits..två barn på 2 och 4 år och inte alls sugen på en till just nu. Relationen har dessutom tagit en hel del stryk av småbarnsåren och vi har varit nära på att separera. Har en tid för abort inbokad men vacklar lite fortfarande..

  • Anonym (Salla­)
    Tue 27 Jul 2021 13:54
    #11
    Anonym (Oplanerat gravid) skrev 2021-06-05 21:27:46 följande:
    Tack snälla för ditt svar.

    Avlastning har vi, stort kontaktnät med både släkt och vänner. Finns inget praktiskt som talar emot egentligen då vi bor stort, god ekonomi etc. Känner nog mest att de tre första kommit väldigt tätt (vilket jag då också önskat) men det känns tufft med en till efter alla sömnlösa år/nätter, tufft med en åldersskillnad på ca 16 mån mellan 3:an och 4:an, och tufft när man mår väldigt dåligt som gravid och har en liten att ta hand om samtidigt..

    Det lutar mot abort och jag har en tid, men det gör samtidigt ont att behöva ta det valet, hjärtat vill egentligen inte.
    Jag tror att abort är det rätta, i detta läget. Du får försöka tänka på att du väljer dina befintliga barn, inte väljer bort ett annat barn. Men jag förstår att det är tufft. Hoppas din man stöttar dig i ditt val. 
Svar på tråden Oplanerat gravid och tätt mellan barnen - så svårt att bestämma sig :(