Vi som försökt en längre tid - första barnet

Carina82 skrev 2022-03-15 08:39:29 följande:

Jaa det känns bra, har förstått nu att det är många embryon som statistiskt aldrig blir blastocyster och att jag ska vara glad över mina tre <3 Hur mår du? Visst är testdag imorgon för dig? Eller idag? Aaa!! Lycka till <3 

Lilleplutt2022 skrev 2022-03-14 16:40:57 följande:

Grattis det är ju superbra!!  

Tack <3 Känns jättebra, och stort! blev lite rörd igår över ?våra tre? haha! 

Ja men precis! Det ska du verkligen vara <3 Och förstår verkligen att du blir rörd <3 Jag tyckte det kändes helt otroligt att bara höra att dom blivit befruktade, då man gått så länge med 'ingenting' verkligen. Man tror ju typ inte att dom kan bli befruktade. Plötsligt känner man sig lite mer funktionell haha. 

På Fredag är det testdag, så några dagar till! >< .. hittils ingen mens iallafall!! Igår borde varit min "bim" då äggplocket då exakt var för 2 veckor sedan, vilket jag förstår ses som dagen man har ägglossning!? Men jag vet ju inte hur man reagerar på hormonerna, så kan ju vara lite lurigt det där.. så vågar inte riktigt hoppas heller. Jag har varit säker flera gånger att mensen ska komma för det känns EXAKT så, men så har det inte kommit något, och värken har gått tillbaka. Igår var jag helt säker på att det var kört, men idag har jag hittils knappt haft någon värk. Spännande detta... Tack <3 

Spännande för oss nu alltså! :)) Ja dom där vagitorierna är ingen höjdare >< och kan mycket väl framkalla det där. Jag använder cyclogest. Det positiva med dom är att man tar dom morgon och kväll, istället för 3 ggr om dagen. Själv har jag haft bruna flytningar, men annars inget. Så länge ingen mens kommer så finns det hopp. 

Va skönt att du hittat ett förhållningssätt som funkar för dig, och mår förhållandevis bra! Det bästa sättet för mig är att ha försvunnit in i tv-spelsvärlden. Då kan jag hantera detta rätt bra faktiskt :) Men tycker det går upp och ner. Har jag mycket "mensvärk", som att mensen verkligen ska starta, då blir jag superorolig och ledsen. Däremot om jag inte känner så mycket, då är det lättare att koppla bort. Idag har jag inte känt så alls och då har dagen gått bra. 

Grattis till dina embryon som gick att frysa in!! Det är ju fantastiska nyheter! 

Förstår det! >< Jag hade haft svårt att få till med med mitt arbete, då jag ibland inte ens har tid att gå på toa vissa tider, så är tacksam att jag fick den andra sorten.

Ja, shit, det börjar närma sig... 

Ah okey! Skönt! Ja det är inte alls lätt alla gånger alltså >< När kroppen gör sig till känna, så påminner den mig, oavsett vad jag bestämt mig för :P Men ibland lyckas man, och då är man rätt nöjd med sig själv haha. 

Testet blev förstås negativt, som alltid. Allt känns hopplöst just nu! Mitt hjärta krossas! Jag är så jäkla ledsen och arg och känner mig som skit. Varför sviker min kropp mig gång på gång?!!!!!!! Och jag har inte ens några ägg i frysen för dom var för dåliga, så kommer få vänta hur länge som helst för att få göra om detta. Vem fan vet när mensen dyker upp? och sen måste man vänta en mens till? Och sen har väl alla semester. Vet inte hur jag ska orka detta. Känns som jag aldrig kommer få uppleva det som andra får. 

Tack för dina stöttande ord <3 
Känns enormt tungt just nu, men kommer väl hitta styrka igen längre fram. 

Drömde själv flera gånger att jag testade positivt, nästan så jag trodde att det var verklighet. Önskar att det någon gång kunde få bli just det, verklighet. Usch, det gör så ont. 

Finns mycket som gör ont i detta, och bland det jobbigaste är hatet som kommit mot min egen kropp. Att den inte kan göra det mest självklara, det den är byggd för. Man känner sig värdelös. Och vill inte känna så. 

Tack för att du skriver <3 Ja, det känns verkligen otroligt ledsamt och orättvist. Hade känts mycket lättare om jag visste att det fanns reserver i frysen åtminstone. Det var vår första. Tack <3 

Jag pratade nyss med kliniken och fick prata med samma tafatta barnmorska vi pratade med när vi fick lära oss hur man tar sprutorna. Man behöver verkligen någon som säger att det ordnar sig, och förklarar med trygg ton vad nästa steg blir. Men så är det JAG som får fråga "vad händer nu?", och hon låter undrande. Och jag fortsätter "ja, när får jag starta nästa behandling?" Och hon svarar, "Aa om du vill starta en ny behandling så ska jag meddela läkarna.." Ja, vad tror du!? Det känns ju som att, hade inte jag sagt att jag ville starta en ny behandling, så hade jag inte hört något mer. Jag har känt mig SÅ besviken flera gånger på den här kliniken i deras bemötande, att jag SÅ önskar att vi hade kunnat få välja en annan klinik. Men vi är ju fast på denna pga min njursjukdom. Jag betvivlar inte deras kompetens, men bemötandet... kommunikationen... den har varit bristfällig.

Lycka till med ny behandling <3 ledsen att du också fick gå igenom det här. Det är så smärtsamt. Men hoppas du fått bygga upp dig själv och känner lite nytt hopp inför nya behandlingen <3 

Usch, ja det är verkligen hemskt det där. Den känslan av orättvisa som väcker det där hatet... man blir någon man inte gillar alls. Det känns som att jag står utanför allt det där härliga som andra får uppleva...jag är inte en del av det.. jag är i en annan kategori.. och jag vet att det inte är bra att tänka så. Och det matar en med att känna sig ännu mer värdelös. Men idag kan jag inte riktigt värja mig.

Det kommer så småningom. Har jobbat mycket själv med att styra mina tankar och inte hamna i det där mörka. Och har blivit betydligt bättre. För mig har det funkat bra att inte alltid uttala allt det där som i stunden kommer, utan vänta ut det. För ofta så kommer det en explosion av tankar, känslor och ilska, som eldas på om jag agerar ut det just då. Ofta lugnar ner sig efter en stund om jag inte matar det med att låta orden flöda från min mun. Då kan man prata mer rationellt istället om det. Och det tar inte all min energi. Just nu är det vad det är dock. Jag är hjärtekrossad, och det tar sin tid att komma tillbaka. Fick dessutom migrän på det. Så har sett bättre dagar. 

Självklart <3 Tack för ditt stöd, och alla ni andra här inne. 

Nej, det gör verkligen inte det. Ja, det känns otroligt jobbigt när det gäller något så viktigt. Då vill man känna stöd och fullt förtroende, och man vill veta vad som kommer hända härnäst. Tycker det är en enorm stress att lämnas ute i ingenstans i allt detta. Dom skulle höra av sig, men man får förstås inte veta när. Allt är bara ovisshet och väntan, konstant. Det är liksom jobbigt som det är med all ovisshet, då tycker jag att dom borde kunna erbjuda lite trygghet i allt detta. Alla har verkligen inte varit så på kliniken, vissa har varit toppen, men har verkligen varit olika... och det inger inte lugn direkt hos mig. Känns på nåt sätt som att man har förlorat kontrollen över sitt eget liv.. det ligger liksom på dom när nästa steg blir.. och jag ska bara sitta här... 

Tänkte fråga henne jag pratade med idag om en oöppnad gonal-f jag har i kylen. Den fick nämligen ligga i rumstemp några timmar innan jag la den i kylen, och ville bara försäkra mig om att den var ok. Men innan jag ens hann komma dit så sa hon "ja den kan du ju lämna in på apoteket". Och så fortsatte jag, "men, den behöver jag väl om jag ska göra om behandlingen?". Och hon svarar "jaa, men då kan du ju behålla den, den har ju lång hållbarhet". Jo.. tack... jag vet.... jag skulle ju bara fråga... aja.....