• Sön 6 jun 2021 15:21
    182685 visningar
    2736 svar
    -2 +7
    2736
    182685

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Tis 8 jun 2021 12:13
    #71
    Idoh skrev 2021-06-08 10:37:38 följande:
    Tack, dina ord blev spiken i kistan! Igår kväll la jag tempen i ett skåp och från och med imorse blev det no more temp för mig! Jag vaknade ändå (som vanligt) flera gånger mellan 3 och 6 men har stort hopp om att få sova lite bättre så småningom.

    Vad spännande med provsvaren snart! Och visst hoppas vi på sommaren med all D-vitamin och VILA som semester kan ge :D
    Ja, hoppas du börjar sova bättre inom kort! Jag sov extremt dåligt i flera månader tills jag slutade tempa, då sov jag gott igen :P 

    Ja, vilan är ju också viktig!! Äntligen snart semester :D 
  • Tis 8 jun 2021 12:17
    #72
    Ericky skrev 2021-06-07 15:19:26 följande:
    Gulliga du <3 Tack! Älskar, älskar, älskar denna grupp! och att vi kokat ner oss första-försökare. Hoppas så mycket på att jag snart får plussa igen och att jag får ta med mig massa (helst alla förstås!) utav er till en BF-tråd, för jag vill fasiken aldrig lämna den här gruppen <3 

    Det har varit kämpigt och kan känna mig så tom emellanåt fortfarande, men mycket bättre sedan förra veckan. Blev lättare då man inte blöder och ständigt blir påmind om att man är mitt i det... Nu kan jag ändå se det positiva i att vi faktiskt lyckats en gång och hoppas på att det ska gå igen snart nu när polypen är borta. 

    Jag har fantastiska vänner, men när det kommer till den här historien så är det faktiskt hellre er jag pratar med. Hur omtänksamma och bra de än är, så kan de inte leva sig in i den här tröstlösa resan som ni kan. Jag har känt att min oro tidigare förminskats av de (på ett fint och försiktigt och peppigt sätt, men ändå) och det har varit och ÄR så himla viktigt för mig att FÅ prata om den. Den viftas ofta bort, precis som med mitt missfall. "Men tänk så bra att ni lyckats nu" är en fras som alla sa i första kontakten. Förstås. Jag hade säkert sagt samma sak eftersom man gärna vill vara peppig. Men är det något jag tar med mig från detta är det att vara finkänslig med det där... ofta vill man inte ha pepp när man sträcker ut en hand, utan bara få outa och ventilera och få en kram/medkänsla.

    Jag håller alla tummar för dig med <3

    <3 Jag med!! Tycker det känns mycket bättre så <3 Åh, det hoppas jag verkligen med! <3 


    Va skönt att du känner du att du tagit dig ur det värsta och kan se det så nu <3 även om det SÅKLART fortfarande är jobbigt! <3 Är hemskt hur man ska behöva slängas mellan hopp och förtvivlan på det sättet. 


    Förstår dig helt. Det är verkligen en helt annan sak att få ventilera med de som faktiskt går igenom denna resa som innebär så otroligt mycket blandade känslor. Innan jag gick in i detta så hade jag inte en ANING om detta. Och jag hade heller inte förstått tror jag om någon pratade med mig om det, även om jag hade försökt att vara stöttande förstås. Jag har varit tvungen att själv uppleva detta för att förstå vad det handlar om. Hur stark längtan blir, hur smärtsamt det är när det inte blir något, hur hopplöst det kan kännas etc. etc. etc. Och håller med om att det lätt viftas bort, istället för att faktiskt prata om det. Det gäller mycket annat också. Tror i många fall att vi är "programmerade" sen barnsben att man tröstar genom att rikta fokus framåt, inte i nuet. Ibland vill man ju bara prata, få medkänsla som du säger, ventilera, inte att det ska "hittas en lösning till problemet", att man ska "se det på det här sättet". Det är liksom vad det är, och låt mig vara där en stund.


    Min bror och hans sambo väntar ju barn nu som kommer i september. Jag har berättat för honom om detta, men jag märker att han inte riktigt förstår (det har gått extremt lätt för dom). Jag har pratat en hel del med min mamma, som i sin tur också pratat med min bror som undrat hur det är med mig. Hon har bland annat förklarat att jag exempelvis inte orkar med gravidmagar etc. just nu. Ändå så skickar han en bild på henne med gravidmagen och deras son häromdagen i en gruppkonversation. Jag svarade inte ens. Jag förstår ju att han inte menar illa, han ville bara dela med sig när dom var ute på en utflykt, men för mig blir det jättekonstigt när jag berättat om detta. 


    <3 Tack <3 Kramar

  • Tis 8 jun 2021 12:22
    #73
    Msofie skrev 2021-06-07 21:53:38 följande:
    Fina du! Det är helt sjukt. Vet knappt om det går att ta in. Ett litet 8 celligt embryo, som typ inte syns, men trots det är allting annorlunda! Fick en ultraljudsbild med mig där man kan se var den sitter, stirrat på den hela kvällen haha.
    Men åh detta har jag missat! Spännande!! åh vad jag håller tummarna! <3 
  • Tis 8 jun 2021 12:25
    #74
    +1
    Vickan31 skrev 2021-06-08 10:44:49 följande:

    Hej tjejer!

    Nu har vi fått uppföljning på alla prover från kliniken och det såg bra ut. Spermierna var bra, sköldkörtel etc också bra, äggreserven var ?bättre än bra?, så det enda var att den förra läkaren (han som vi tyckte var lite märklig och virrig) hade glömt att lägga in till labbet att de skulle ta screening-blodprov på mig så de tog det bara på min sambo, men jag ska göra det nu under veckan. Vår nya läkare sa att det enda hon kan se som eventuellt gör att vi inte blivit gravida ännu är att det som sagt såg ut som en blockering på ena äggledaren under spolningen vi gjorde för någon månad sedan. Hon sa att man inte gör något mer med det och inte behöver kolla om jag har ägglossning eftersom jag har regelbunden mens. Så nästa steg tyckte hon var att skicka en remiss för IVF, och eftersom vi redan väntat 1,5 år utan att bli gravida på egna försök så tänker vi också att vi kör på IVF där hon trodde att vi skulle ha goda chanser. Hon sa att om hon skickar remiss nu så trodde hon att vi kunde köra igång redan till hösten, kanske oktober, så jag ska som sagt bara lämna mitt sista blodprov denna vecka och sen skickas remissen.

    Det kändes verkligen som en lättnad att höra att proverna såg bra ut, även om det återstår frågetecken kring äggledaren. Men om det ?bara? är ena äggledaren som är blockerad så har vi väl teoretiskt sett en chans varannan månad med den äggledare som har fri passage. Så vi kommer såklart att fortsätta försöka även om det kanske krävs IVF för att det ska gå. Så jag är jätteglad att få lära mig så mycket om IVF redan nu genom att få följa er som har eller ska påbörja den resan också Hjärta


    Åh va skönt att det såg bra ut! <3 och skönt att ha IVF framför sig nu ifall det behövs <3 
  • Tis 8 jun 2021 12:31
    #75

    Känner mig lite orolig. Vi hade sex senast i Lördags morgon, och började få äl-smärtor på Söndag eftermiddag/kväll, men sen har jag fortsatt känt äl-smärta på Måndagen, och t.o.m lite känningar idag tycker jag. Tänkte om vi då kanske behövt ha sex igen, vilket vi inte haft.. hoppas att det var tillräckligt i Lördags att inte äl kom sent och vi missade denna gången. Har varit lite kämpigt då jag varit så nedstämd över alla samtal fram och tillbaka med olika kliniker, och min sambo har väl dragits ner lite av mig också, så ingen av oss har haft direkt lust. Blir bara rädd att ett försök ska vara bortkastat.

  • Tis 8 jun 2021 12:41
    #76
    Vickan31 skrev 2021-06-08 10:30:59 följande:

    Ååh jag kan bara tänka mig hur oroliga ni måste vara - fy fasen alltså, det ska ju inte behöva vara så här tungt och jobbigt :( Hoppas så mycket att det ska gå bra för dig. Har du pratat med vården om att kolla vad som händer? Jag önskar av hela mitt hjärta att det inte blir ett missfall den här gången, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag tänker på dig <3 Stor kram!


    Nej det ska ju inte det? känns som väldigt mycket otur även om tacksamheten att bli gravid ändå väger en hel del. Vi har inte kontaktat vården i och med att vi då behöver vänta ytterligare 1-2 år på ivf via regionen (om det skulle behövas). Här räknas det alltid om när man blir gravid även om det slutar i mf/ma.

    Tack för omtanken kära du! Kram
  • Tis 8 jun 2021 12:44
    #77
    Gulgja skrev 2021-06-08 10:47:21 följande:

    Hej <3

    Åh nej vad tråkigt att höra, verkligen. Jag har hejjat på dig sen Letrozol-tråden och blev så glad när jag såg att det fungerade för er!

    Kommer du fortsätta med Letrozol eller skippar du det helt?

    Kram <3


    Ja det suger, samtidigt som jag känner mig tacksam för att kunna bli gravid igen. Jag har symtom som illamående, ömma bröst etc. Men vet också att långsamt stigande hcg tillsammans med ljusrosa flytningar inte är någon bra kombo. Jag kommer att fortsätta med letrozol under sommaren, blir nog bara 2 äl innan vi hoppar på ivf!
  • Tis 8 jun 2021 13:35
    #78

    Hej gänget, jag hoppar över hit jag också :)

    Fick mensen igår, det konstiga är att min temp fortfarande inte gått ner helt. Mitt spann efter ÄL brukar vara mellan 36,4 - 36,8 och innan mens brukar den gå ner under 36,35. Tempen låg på 36,32 i söndags (var övertygad om att mensen skulle komma då), men på måndagen låg den på 36,45 och idag låg den på 36,54. Har någon annan varit med om att tempen håller sig hög även efter att mensen har startat?

    Jag tog ett test igår som var supernegativt och är 100% säker att det är mensen som kommit då jag haft min vanliga, brutala mensvärk. Känner mig lite depp över att ytterligare en månad passerat och det känns inte som att vi kommer närmare en potentiell graviditet alls... Men jag försöker hålla humöret uppe och tro på att det ska gå, annars skickar vi som sagt in remiss för IVF i höst.

    RH93, BIM 11/6, 28 år (11:e försöket)

    Gulgja, BIM 11/6 (9:e försöket och 2 försöket efter stabiliserande prolaktinvärden)

    Sellcarro, BIM 12/6, 28 år (10:e försöket) 1 MA & 1 MF

    Lisen91, BIM 12/6, 29 år (11:e försöket)

    Idoh, BIM 13/6, 35 år, 9:e försöket, genomgår fertilitetsutredning)

    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS)

    Mizzi26, BIM 17/6, 27 år (försökt i 9 mån, 6 äl, 1 missfall, långa oregelbundna cykler)

    Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)

    Janni91, BIM 22/6, 30 år (12:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

    Ericky, BIM 30/6, 33 år (11:e försöket och 1:a försöket efter MF)

    Vickan31, BIM 1/7, 32 år (13:e försöket)

    Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - lämnar blodprov och gör VUL denna cykel

    Stickling, bim 3/7, 33 år (12:e försöket, 2 mf, PCOS)

    MAKL, BIM 3/7, 27 år (10:de försöket)

    MsTintin, BIM 6/7, 29 år (16e försöket, oförklarlig infertilitet)

  • Tis 8 jun 2021 16:19
    #79
    Steeph skrev 2021-06-08 12:41:16 följande:
    Nej det ska ju inte det? känns som väldigt mycket otur även om tacksamheten att bli gravid ändå väger en hel del. Vi har inte kontaktat vården i och med att vi då behöver vänta ytterligare 1-2 år på ivf via regionen (om det skulle behövas). Här räknas det alltid om när man blir gravid även om det slutar i mf/ma.

    Tack för omtanken kära du! Kram
    Ja, ibland undrar man hur mycket en och samma person ska behöva tåla :( Och vad konstigt att reglerna är sådana egentligen, det visste jag inte! Då förstår jag såklart att ni inte vill kontakta vården nu, för man vill ju inte att ni ska behöva börja om på noll och vänta ännu längre än ni redan har väntat. Hur mår du nu, någon skillnad jämfört med imorse? Jag, och säkert många med mig här, tänker på dig <3 Stor kram.
  • Tis 8 jun 2021 16:43
    #80
    Steeph skrev 2021-06-08 10:04:41 följande:

    Hej på er <3

    Jag hoppar in här även om missfallet inte dragit igång än.

    Har haft ljusrosa flytningar till och från och tog hcg prov som inte alls dubbleras som dom ska. Så jag bara väntar nu.

    På ett sätt känns det så surt att behöva gå igenom samma sak igen, samtidigt som att jag är så tacksam att vi ens kunde bli gravida igen. Vi kommer att ta sommaren till att sola och äta massor med god och bra mat. Vi har bestämt oss för att betala för privat ivf i augusti och jag känner mig tillfreds med det. Håller tummarna att vi alla får våra oerhört önskade barn <3


    Åh nej så himla tråkigt att höra :(( <3 jag hoppas att det inte är som det verkar...<3 

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
Logga in
Bli medlem