Vi som försökt en längre tid - första barnet

Åååh vad spännande att det går framåt och är lite saker på gång :D Eftersom jag inte var så nöjd med kliniken vi gjorde utredningen på så ska vi faktiskt till Sophiahemmet på vårt första besök om två veckor då vi ska prata om IVF! Så jag måste få fråga vad er bild av Sophiahemmet är, som gjort er utredning där? Tycker ni att de varit bra hittills och kommer ni att fortsätta hos dem för ev IVF och så?

Som du säger är det ju ganska snabbt faktiskt :) Vi fick vår remiss godkänd efter lite mindre än tre månader, men det kan ju också vara pga att det var sommar och semestertider. Jag tycker i alla fall att det låter bra att de följer upp med ny undersökning efter din spolning, det gjorde de inte på kliniken jag var på. Och jag förstår verkligen att det känns läskigt, det tycker jag också ibland samtidigt som det känns skönt att lägga saken i experters händer så att allt ansvar inte bara ligger på oss längre, om du förstår hur jag menar :) Jag hoppas att allt kommer att gå bra för er och jag är också så oerhört tacksam över att ni finns! <3 

Detta är det absolut galnaste jag har varit med om. Jag är gravid.

TRIGGER VARNING, berättar om hur jag fick reda på det.

Igår bestämde jag och min kille att vi skulle ta ett test idag, på ruvar dag 10. Jag vaknar tidigt, runt 7. Han brukar alltid vakna ganska sent. Jag känner sån ångest kring testet, har aldrig fått ett endaste streck. Tänker att jag vill inte göra en stor sak av det. Vi tar aldrig test i normala fall tillsammans. Jag tänker att jag går upp och tar det negativa själv, inte en tanke om att det skulle vara positivt.

Jag väntar aldrig tiden ut utan jag börjar alltid stirra på testet direkt. Efter 1 minut börjar jag se ett spöksteck. Tänker att folk får ju det, men jag har ALDRIG fått ens en antydan till ett streck. 1 minut till går. Jag börjar skaka. DÄR ÄR NÅGONTING. Börjar gråta när jag inser att det är för starkt för vara spök, även om de fortfarande är svagt.

Sätter mig på golvet och tar ett digitalt. Vid denna punkten är jag säker på min sak. Och som sagt, det kommer upp gravid 1-2. Jag bara gråter och skakar. Hämtar en barnbok som jag köpt för snart två år sedan, lägger på köksbordet tillsammans med testen och kallar på min kille att han ska komma då vi kan testa. Han kommer ner, jag filmar. Hans reaktion var PRICELESS. Får vara ut ett ljud som låter som en höna haha.

Vad ska jag göra nu?? Hur ska jag bete mig??

Godmorgon tjejer!

Kan säga att även jag vaknade till en chock idag. Var såå inställd på att ta ett negativt test idag på RD8 men efter 3 minuter visade mitt testa tidigt test 2 ganska starka test så jag tog ett CB digital och ett CB plus.

Kan inte fatta! JAG ÄR GRAVID!!!!

Igår hade vi första besöket angående IVF på den nya kliniken vi valt (kommer inte ihåg om jag sagt vilken det blev eller om någon tycker att det är dumt om man pekar på en viss klinik?) och det var en väldigt positiv upplevelse där både läkare och barnmorska var sååå varma och omtänksamma och fina! Läkaren hade inför besöket gått igenom vår journal med de undersökningar och prover vi gjort på den första kliniken och så gick läkaren idag igenom med oss hur hela IVF-processen funkar, ställde frågor och lät oss ställa frågor och ventilera tankar och känslor. Det kändes verkligen som att hon tog sig tid och genuint engagerade sig. Sen kollade hon lite på min livmoder och äggstockar (allt såg bra ut) och skrev recept för alla sprutor innan vi fick träffa barnmorskan som gick igenom vilka doser och dagar som gäller för sprutorna samt att vi fick testa på varsin "stressboll" hur man använder sprutorna. Vi vet inte än exakt när vi får börja med IVF, men när nästa mens kommer så ska jag ringa och då kollar de om det klaffar så de kan klämma in mig den cykeln eller om vi behöver vänta en månad till. Kändes jättebra med den här kliniken, är så glad att vi bytte, och jag har även berättat för min chef nu direkt efter läkartiden om vad som händer och hon gav också väldigt fin respons och sa att hon var så glad att jag berättade. Så vi kaaanske snart är igång med första IVF-behandlingen, vågar inte hoppas för mycket på nästa cykel, men det känns ändå pirrigt och jobbigt och spännande på samma gång!

Hej allihopa. Ny på denna sida, varit inne lite då och då men blivit medlem nu för att kunna skriva av mig också.

Har denna månad påbörjat behandling med Letrozol, och tidigare i veckan tagit Ovitrelle-sprutan. Detta i väntan på att få påbörja IVF till hösten om det inte tar sig. Varit på två olika gynekologmottagningar - den första där vi gjorde vår fertilitetsutredning i våras - var jag inte så nöjd med. Gick till en annan gynekologmottagning efter sommaren, hon frågade om jag hört talas om PCOS - vilket jag inte hade. Berättade att jag tycker att ingenting händer, tiden bara går, och hon frågade om jag skulle vilja påbörja behandling enligt ovan tills jag och min man får påbörja IVF. Samtal hit och dit, den första gynekologen tror inte att jag har PCOS men den andra jag gått till säger att flera saker tyder på det - blodprovet, äggen som låg som i ett pärlband, inga lyckade graviditeter hittills. Är däremot varken överviktig, har ökat kroppsbehåring eller mer akne. Hoppas att det kan ta sig nu efter både Letrozol och Ovitrelle, känner att det mest är hopplöst men försöker tänka positivt att chansen finns att det denna gång händer <3

Kan bli oerhört trött på att det är jag som drar i att sexet ska bli av när det är kring äl. Och ibland känns det inte ens som att jag kan räkna med det, vilket oroar mig. Jag vill ju inte tvinga mig på min partner, utan att det ska vara en gemensam vilja att försöka kring äl så vi eventuellt kan få ett barn!?.... 

Igår så sov vi borta, dålig timing då det är kring äl nu, och jag vill ju inte missa chansen och vänta med sexet tills vi kommer hem när det var 2 dagar sen vi hade sex innan. Jag vill pricka in det där fönstret och även om det är lite mer obekvämt när man är någon annanstans så tänker jag inte låta det hindra.. 

Men igår sa min sambo att han inte var bekväm med att sex där, och sa att vi kan väl vänta, medan jag blir jätteledsen för blir jätteorolig att vi då ska missa det lilla äl-fönstret.. och då tycker han att jag ger honom skuldkänslor för att han inte ställer upp, vilket verkligen inte är meningen. Jag blir bara väldigt ledsen om det inte blir nåt. Speciellt nu när jag ska testa prog-kräm och var lite extra hoppfull denna månaden. Vill liksom göra allt lite extra "rätt"... 

Det slutade med att han "gick med på" att ha sex. Men jag kände mig som ett svin. Ingen hade lust och jag hade gråtit...Usch va trött jag blir på detta ibland. Han stod för att ändå ha sex, och gav mig inte skuldkänslor för att jag "pushade" på nåt sätt, men kändes ändå fel. Fan för att man ska time:a ibland när alltid runtom inte alls passar... 

Hej på er,

Några namn här är nya för mig, men många av er är ju gamla vänner så jag vill berätta för er vad som hänt. I lördags eftermiddag gick mitt vatten i vecka 17. Det konstaterades på UL att det inte fanns något vatten kvar. Vatten behövs för att bebis ska kunna utveckla sina lungor och träna rörelser mm. Förhoppningen var att vattnet skulle fyllas pp, vilket det i vissa fall kan göra. I mitt fall så verkade det gått hål helt och hållet på hinnan runt bebis och i måndags var vi tvungna fatta det oerhört tunga beslutet att avbryta graviditeten, trots att bebis var helt frisk. Utsikterna var små och risken för mig att drabbas av infektion för hög. Så i måndags eftermiddag fick jag föda fram vår lilla, lilla bebis på sjukhuset.

Vi trodde med vår otur (försökt ett år och under den tiden brottats med mellanblödningar), och sedan ett missfall, att det var vår tur nu. Allt såg toppen ut på KUB. Men livet funkar ju inte så tyvärr, att det finns någon slags universell rättvisa. Livet är oerhört tungt just ny men tillslut kommer en annan dag hoppas vi. Och ett annat barn som får leva med oss <3

God morgon<3

Idag kom ?mensen? och ännu ett tidigt missfall för mig. Inte ett dugg förvånande längre.

Känns dock helt ok, har precis ringt kliniken och meddelat och ska börja ta sprutorna imorgon kväll! Nu är vi igång, även om det hade varit skönt att slippa såklart, känns spännande! Kramar