Vi som försökt en längre tid - första barnet

Tror jag får göra det då, för såhär ser testet ut idag, dubbelt så starkt som innan blödningen..

Så förvirrad tjej här :( kram <3

Har nog aldrig hoppats på att må illa och spy tidigare, men nu hoppas jag verkligen. För att det skulle vara ett tydligt tecken. Har inte spytt mer. Har mått illa till och från. Men är väl säkert mensen som är på gång som vanligt bara. Alltså blir så trött på mig själv just nu. Om folk kunde se in i ens huvud, det är en enda röra. Fram och tillbaka hela tiden... jag känner efter konstant, och så tänker jag ibland att det bara känns som att mensen är på gång.. men ibland inbillar jag mig att det känns annorlunda... och så vänder det igen.. nej det är mensen som är på gång "hur kan jag ens tro något annat"... och så håller man på sådär..

Så ledsen för er att mensen kommit, det suger ju minst sagt :( Det är fruktansvärt att behöva känna denna sorg, hopplöshet, apati eller andra jobbiga känslor som detta medför, månad efter månad. Håller tummarna för att ditt andra försök med progesteronkräm ska resultera i ett plus Soff, och så hoppas jag att du får remissen godkänd snart RH93 <3 Många kramar!

Hej fina ni,

För en del kanske detta kommer trigga, för andra kanske det ger hopp. Men vill göra en uppdatering för er som kanske är intresserade!

Kort bakgrund, gjort två IVF, en i maj och en i september, där vi inte fick några embryon av totalt 9 till frysen. Första återinföringen fungerande inte heller. Inget gick åt vårt håll och vi har förkrossade.

Jag plussade på min andra återinföring med ett två dagars embryo. Idag är jag 7+3 och såg idag det lilla livet med ett tickande hjärta. Vad jag känner idag, är att 17 månaders kamp var värt det i slutändan. Att se hjärtslagen var den galnaste känslan jag upplevt. Vi är inte helt out of the woods än, men vi är hoppfulla.

Tar bort mig från listan. Prick 4 veckor efter att vi fått abortera vår bebis gick min morfar bort (igår). Så hösten 2021 suger kan man ju säga. Vill sova tills det blir vår. Orkar inte räkna försöket utan skrev bara som nedan.

NatMar005 PLUSSAT

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

Ericky, BIM 21/7, 33 år (försöktsedan augusti 2020 och haft 1 tidigt missfall samt förlorat en graviditet i en vattenavgång i v17)

Bx3, BIM 30/10, 32 år (försökt 1,5 år, haft 1 utomkveds, första IVF-försöket nu med testdag 2/11)

Mirabilis89, BIM 3/11, 32 år (17:e försöket)

Vickan31, BIM 16/11, 32 år (18:e försöket, godkänd remiss och inväntar IVF)

Soff, BIM 26/11, 33 år (21:a försöket, 2:a med progesteronkräm)

Carina82, BIM 26/11, 38 år (försökt 1,5 år, remiss för IVF skickad)

Hellow0rld, BIM 27/11, 29 år, (18:e försöket. Remiss till IVF skickad, inväntar godkännande i januari)

RH93, BIM 2/12, 28 år (16:e försöket)

Hej vänner <3 igår eftermiddag kom mensen och idag påbörja jag ny behandling efter mitt avbrutna försök senast! Tog sprutan på mig själv idag för första gången, innan har sambon gjort det (och jag blundat) och det kändes braaa.

Kommer bli en pusslig period för mig att försöka få till denna process med ultraljud och äggplock osv mitt i min praktik där det är svårt med frånvaro men jag tänkte lite att; vad ska kunna hindra mig från att följa två drömmar samtidigt? Vill man så kan man liksom! Kramar

Ojoj helt i chock här! Vi skickade in remissen för ivf första oktober, och idag kom ett brev i posten om att remissen är godkänd!! Det tog alltså under två månader, jag hade räknat med minst tre :o

Så.. nu undrar jag om ni som kör ivf i Stockholm har tips på klinik? :)

Åh okey. Ja då det säkert ingen fara<3 men förstår förstås din oro <3

Jag fick inte ut så mycket mer av det än tidigare samtal tyvärr. Men troligen så kommer det inte bli någon tid i år. Jag räknar inte med det. Hon sa att det inte är omöjligt, men inte troligt. Hon sa att det kan bli i januari, men det kan också bli i februari.... så jag har ingen aning. Känns skit att man får remiss skickad i juni och kanske får vänta ända till februari..... Vet knappt vad jag ska säga längre. Känns som att jag inte kan förvänta mig någonting. Först skulle jag ju få komma igång i september/oktober, men det var innan jag fick veta att vi ska få "specialistvård", men ändå. Allt har bara förskjutits hela tiden.... och är så trött på att bara stå och stampa på stället. Har dessutom haft en känsla i kroppen i flera dagar nu att mensen kommer snart också.. så känns inge vidare just nu. Finner inga ord för hur trött jag är på den här resan.