Hur ofta är normalt att träffa föräldrarna?

Oj, hur långt är ett snöre.
Du kommer få svar från varje vecka, till inget alls.

Du får säga till din pappa (vilket du säkert försökt) att du är vuxen och förväntar sig att ni umgås som vuxna. När båda har tid och vill och inte för att man ska.

Säg att du uppskattar att han får dig att känna att du alltid är välkommen och att det är en trygghet. Han är viktig för dig och har gett dig en stabil grund av kärlek att stå på när du nu ger dig ut i världen. Det tar dock lite tid och energi i anspråk att göra det och det betyder inte att du har glömt bort honom. 

Ja, det kan nog variera rejält. 

När jag var 21 bodde jag fortfarande hos mamma så då var det naturligt att åka till pappa ungefär så ofta som du nämner. Han bodde ungefär 8 mil bort. 

Men från det jag flyttade hemifrån har jag dålig koll. Och från att jag träffade min partner blev det mer vid bemärkelsedagarna och högtider. 

Frågan är också hur ofta din pappa träffade sina föräldrar när han var 21?

Det är normalt att en förälder vill umgås mer en ett barn i och efter tonåren. Jag träffade mina föräldrar nån gång i månaden i den åldern och 2 gånger i veckan något år senare.

Fundera över vad du vill och vad som känns ok!

Om man jobbar/pluggar så han har rätt fulla dagar och då kanske man vill ägna helger åt att vila, träffa kompisar osv. 

Klart det är bra om ni kan ha en god relation, men det kanske kan räcka ibland att man bara ringer och pratat en gång, och kanske besöker nästa gång?  

Normalt?

När jag var 21 pluggade jag i en stad 100 mil från mina föräldrar och vi träffades ca två-fyra ggr per år (jul, och några ggr på sommaren). För mig var det helt lagom, jag hade fullt upp med mitt nya vuxenliv och ingen vidare lust att hänga med mina föräldrar. Sen, kanske 10 år senare blev det lite tätare umgänge. Dels för att jag flyttade "hem" igen till mina föräldrars stad men också att det passade i livet och hur vi ville ha det att umgås tätare. 

Ja, det är normalt att föräldrar är mer intresserade att umgås än vuxna barn! Tyvärr verkar det också vanligt att föräldrar försöker ställa någon sorts krav på umgänge, vilket är trist och gör att det vuxna barnet blir ännu mindre sugen på att umgås.

Jag är 30 och träffar kanske min mamma för middag en gång va 6e vecka. Vi träffar min mans föräldrar lika ofta.

Min pappa kan jag ibland träffa flera gånger/vecka men då är det kortare ärenden vi gör ihop då han ofta hjälper mig med mitt jobb. Kan vara att hjälpa till med leveranser då jag saknar bil. Och så brukar vi luncha i samma veva.

Julen,födelsedagen och morsdag.

Är snart 30. Träffar mina föräldrar ca 1-2 gånger i veckan.

Det finns inget mått på hur mycket man ska träffa sina föräldrar. Du ska lyssna på dina känslor, om du är i en ny fas i livet vilket man naturligtvis är när man just blivit vuxen, då är det ju klart att man ska bygga sitt eget liv och sitt eget umgänge och inte babysitta sina föräldrar. Jag och min man har diskuterat detta så mycket vi känner båda att våra föräldrar inte kan läsa våra signaler om att vi är vuxna och självständiga utan att vi ska leverera det föräldarna vill ha, men vet du vad, det är barnets vilja som ska vara i centrum, så jag tycker att det är föräldern som ska anpassa sig till den relation barnet vill ha inte tvärt om .Det är integritetskränkande när en förälder ska se en som deras bebis fast man är vuxen. Din pappa beter sig ju som att det är du som gör något kränkande, men det är ju han som kränker din integritet och inte förstår att du är en egen människa , en självständig individ.

Hur ofta träffar han sina föräldrar?

Vi träffar min mans föräldrar i snitt en gång i veckan varannan vecka. Mina mer sällan pga avstånd men så ofta det går när det är lov semester och några helger däremellan. Jag skulle vilja träffa min mamma mer. Jag skulle vilja ha en mer vardag med henne där vi sågs flera dagar i veckan som mina syskon gör. De hjälper varann med massa grejer nästan varje dag. Nu är vi lite äldre och när jag var i 20nårs åldern var det mer sällan då jag pluggade. Men jag saknar min familj jättemycket. Tror det är normalt att det blir lite glesare i den åldern för att sedan öka när man typ skaffar barn och så. Jag skulle tycka det vore bra om familjer hjälpte varandra lite mer. Att man var lite mer nära varandra som i ex Italien och Spanien.

När jag var 21 bodde jag tio minuter från mina föräldrar, men jag behövde lite avstånd så vi sågs inte jätteofta trots det.

Idag bor vi en och en halv timme ifrån varandra. Jag 35 och har småbarn. Nu ses vi nästan varje vecka.

Vad som är normalt för dig får du endast reda på när du låter dina föräldrar ansvara för sina egna liv utan att känna skuld eller skam. Livskraften flyter från de äldre till de yngre, det är livets lag. Din far är vuxen och klarar sig utan dig. Klarar du dig utan att känna dig skyldig honom något?

Sorry, jag läste alltför snabbt och såg inte riktigt vad du skrev. Jag håller helt med dig!

Inte så ofta

Ni har det bra. Har en mor som när som helst kan dyka upp och avkräva lunch, middag eller fika utan att bry sig vad varken jag eller min sambo eller hans barn planerat eller gör. Hon ringer aldrig innan, men ibland ringer pappa och förvarnar att hon är på väg.

Hon inspekterar lägenheten rum för rum så att det är städat som nån slags militär nästan. Klagar på det som går att klaga på. Hittar på något att klaga på om det inte finns något att klaga på.

Hon kan dyka upp 4 dagar en vecka eller inte alls på en månad. Så jag kan aldrig lista ut på förväg när det är inspektion.