Råd kring 7.5 åring

Anonym (Jag) skrev 2021-06-16 09:28:18 följande:

Hej! Vi har haft lite incidenter på sista tiden där vår dotter gärna ljuger om saker. Skyller gärna ifrån sig osv. Jag vill såklart lära henen ta ansvar och avskyr lögner främst. Imorse så körde hon de klassiska och beskyller brosorna hur dåliga dom är som gjorde något hos grannen (dom är 5) helt plötsligt visade sig att hon var med på det hela. Kort gott hon ljög. Då INGETING funkar, jag har tjatat tjatat tjatat. Har jqg bestämt att hon får vara inne till på söndag & inte gå på ett kalas på lördag. Jag förväntar mig inte mycket hjälp hemma men hon varken bäddar, ställer iordning skor eller dylikt. Allt är jobbigt. Jag har tre ungar jobbar heltid och min make mer än så. Så mycket faller på mig. Tror starkt på att hjälpas åt. Behöver inte vara mycket men bara att man är med på tåget. Vi gör allt för våra barn men lögner accepterar vi ej. Så min fråga är vad säger jag till grannen vars kalas är? Ska jag säga som det är? Elelr bara vi kan inte komma?

Om du tjatar och gör en stor grej av incidenter som sker så ljuger hon säkert för att slippa skäll och straff.

Ni kanske skulle prova att ägna er lite mer åt barnen, skapa relation och ha trevligt tillsammans istället för att ägna ert föräldraskap åt att tjata, straffa och kräva?

Om jag var du skulle jag låta barnet gå på kalaset. Sen skulle jag tänka över mina egna reaktioner på saker som inträffar och tagga ner en aning. Skapa ett klimat där det finns förtroende och glädje mellan föräldrar och barn.

Anonym (uttryck)

Wed 16 Jun 2021 09:58

#8

Anonym (Jag) skrev 2021-06-16 09:52:36 följande:

Jag håller helt med er i tråden. För just nu käns jag som häxan deluxe!! Men jag har verkligen fått grå hårstrån av att förklara skuld skam lögner osv? o ändå ljuger hon. Hennes svar är Jag vet inte så börjar hon gråta.. ja jag känner en klyfta mellan mig och henne absolut. Men jag vet inte hur jag ska reparera den. Jag led av en någorlunda förlossningdepression vid hennes födsel och massa sånt. Så tror kärleken blev pausad där från min sida vilket resulterar i att hon idag söker uppmärksamhet. Men så fort jag ger henne uppmärksamhet så ska hon ha saker och tror jag lättar på allt. Dvs banala saker som glass hejvilt och godis osv.. det käns som hon varken fattar om jag ger straff eller tar ?lätt? på en lögn. Provat allt!! Jag vill bara ha en hälsosam relation med henne. hon lär ju hata mig.

Det låter jättejobbig, ni har hamnat i en tråkig spiral och ni är säkert lika ledsna över det båda två!

Men du är den vuxna, du har makten att förändra er relation. Om jag var du så skulle jag börja med att backa och lätta på krav och tjat. Bara backa. Och försöka ha så mysigt det bara går i vardagen. Du behöver inte säga ja till allt hon vill ha, men du behöver inte heller alltid säga nej bara av principskäl. Det är inte hela världen att äta lite för mycket glass ibland.

Du kan också berätta för henne att du upplever att det har blivit lite trist mellan er, att du nog har tjatat lite för mycket, varit kanske lite för arg. Men att du vill ändra på det så att ni kan ha det bättre tillsammans. Försök hitta din kärlek till henne, bakom allt det här jobbiga, och se er relation istället för bara din fostran.

Anonym (uttryck)

Wed 16 Jun 2021 10:00

#11

Anonym (Jag) skrev 2021-06-16 09:53:18 följande:

men om jag sagt till henne att det inte blir kals och nu låter henne gå. Blir det inte fel då?

Du kan ju förklara för henne att du tänkt efter lite mer nu. Att du fattade fel beslut och nu ändrar så att det blir rätt. Att du trodde att hon behövde ett straff men att du nu har insett att det inte behövs, att hon ska gå på kalaset för att det ska bli kul och bra för henne.

Då lär hon sig nåt väldigt viktig i livet: man kan ha fel, man kan ändra sig, man kan göra om göra rätt.

Anonym (uttryck)

Wed 16 Jun 2021 13:16

#26

Pope Joan II skrev 2021-06-16 10:01:19 följande:

Väldigt bra inlägg! Jag vill tillägga att om ts nu har haft en "någorlunda förlossningsdepression" som hon upplever gått ut över och går ut över relationen till sin dotter tycker jag för min del att hon är skyldig att skaffa sig den hjälp hon behöver för att kunna ge barnet det hon i sin tur behöver av ts, sin mamma.

Absolut! Kanske att hon iom inlägget här börjar reflektera över sitt föräldraskap och att det räcker en bit på vägen. Men annars är det ju klokt att söka hjälp. Många behöver lite stöd i sitt föräldraskap, det är lätt hänt att hamna snett i nåt avseende, oftast kan man rätta till det om man får lite nya tankar om vilket slags föräldraskap man vill ha.

Anonym (uttryck)

Wed 16 Jun 2021 13:22

#28

Anonym (Stina) skrev 2021-06-16 10:14:46 följande:

Jag vill också tillägga att sådana här tankar har nog alla föräldrar. NEJ NU är det nog! NEJ NU ska ungen lära sig veta hut! Sen vacklar man. :) och tur är väl det!

Jag har varit konstant osäker runt mycket runt mina barn. Idag är de i tonåren och jag kan villigt erkänna att de flesta bråk varit rätt meningslösa och när vi hamnat i dålig spinn har det ALLTID slutat med att jag tillslut fått ta ett nytt grepp på situationen och det greppet har inte varit straff eller konsekvenser utan att ÖSA på med kärlek och empati. Det är sådant som bryter cirkeln. Och man får ge sig själv lite empati också. Men då gäller det att man ser vad man gör fel och förlåter sig själv. Så verkligen: det är inget konstigt att vara osäker som mamma. Och efter långa perioder av tjafs så känner man inte så mycket kärlek. Men den finns där! Och din dotter älskar dig - det är det enda barn kan göra. Hon är helt beroende av dig och pappan för att överleva och bandet är starkare än något du resonera kring.

Håller helt med här. Det är SVÅRT att vara förälder. Och man kan inte förvänta sig att man kommer att göra allt precis rätt hela tiden, man är ju bara människa, och barnen är också bara människor med alla sina egenheter, förväntningar och olika utvecklingssteg.

Men man kan alltid backa, säga förlåt, rätta till, börja om. Och det är ju också nåt man vill lära barnen, att man kan ändra sig när man tänkt efter, att man sa dumt förut men nu vill man säga förlåt för det.

Anonym (uttryck)

Wed 16 Jun 2021 13:47

#30

Anonym (Jag) skrev 2021-06-16 13:38:49 följande:

Håller helt med! Jag har mycket kvar att lära mig och kommer nog pågå hela livet. Men jag är väl medveten om att det är okwj att ibland fråga, ta emot hjälp och allt det ni skriver. Jag är glad att 99% av alla här inne gett mig super bra stöd och råd! Så fina människor! Ni har gjort mer än ni tror för mig.

Fint! Hoppas att ni får en fin dag nu med en liten början på en mysigare relation mellan dig och dottern.

Råd kring 7.5 åring

INNEHÅLL