Inlägg från: Anonym (83a) |Visa alla inlägg
  • Anonym (83a)

    Var är de rosa molnen?

    Jag känner verkligen igen mig! Är också 38 och väntar mitt första. Självklart är jag jätteglad, och längtar verkligen efter min lilla tös, men den lyckan man trodde man skulle känna har inte infunnit sig.

    Jag har dessutom försökt i flera år, och min bebis blev till genom ivf. Så efter tårarna varje månad vid mens trodde jag ju det skulle kännas helt annorlunda när det väl tog sig.

  • Anonym (83a)
    Anonym (TS) skrev 2021-06-24 12:10:18 följande:
    Jag blev väldigt glad när jag plussade andra gången, nästan lite stum eftersom jag börjat misströsta en del, och känna en rädsla att det kanske inte skulle gå, en känsla jag aldrig vill ha igen. Men som beskrivet ovan så var det ju väldigt blandat med oro att det skulle gå dåligt igen.

    Men just nu känns varje vecka som en ny framgång, även om jag inte svävar runt och lyser, så att säga. Tror inte jag kommer slappna av helt i det innan bebis är här och mått bra ett tag, och det kanske påverkar allmänna känslor med. Eller så är det bara såhär det är för flera av oss, att man inte är en rosamolnmänniska i grunden smile1.gif
    Det stämmer definitivt på mig, alltid varit ganska jämn i humöret, mer åt det låga hållet än det där skrattar så man gråter och är överlycklig hela tiden. Det kanske kan vara anledningen.

    Oron har jag fortfarande varje dag, först trodde man inte det skulle ta sig, sen var det missfallsrisken, sen MA, sen att något skulle vara fel på KUB och RUL, nu att hon kanske slutar röra sig. Haha helt hopplöst.
Svar på tråden Var är de rosa molnen?