Förstföderska 40+

Jag fyller 39 i höst så inte riktigt 40 men väntar mitt första barn 18 januari och bor också i Gbg.

Ursäkta sent svar. Håller med om att det är skönt att hitta någon som också väntar sitt första barn sent. Jag har haft en del symptom. Illamående började i v 6 och håller fortfarande i även om det lättat en del. I början var jag även väldigt yrslig och trött men yrseln är helt borta nu och tröttheten mycket bättre. Min mage var även trög och jag kände mig uppblåst men det har också försvunnit. Jag måste fortfarande äta ofta för att inte bli akut illamående och mitt smaksinne har förändras så mycket av den mat jag gillade kan jag inte tänka mig att äta just nu. Och så behöver jag gå upp och kissa (och ibland äta) minst en gång varje natt.

När jag skriver det så låter det hemskt (och några veckor var ganska jobbiga) men jag tycker symptomen är väldigt dubbla för symptomen är ändå tecken på en livskraftig graviditet. Jag har haft mf x2 och ma x1 tidigare. Jag var på ul i samband med NIPT igår så vet att allt just nu ser bra ut, annars hade jag nog oroat mig för de minskade symptomen. Hur har du haft det?

Låter inte roligt att vara så trött och svullen, förhoppningsvis blir tröttheten bättre när du får lite mer järn. Jag skulle lyssna på min bm och inte någon anonym på fl som dessutom drar större växlar av studien än dess författare gör. Studien och flera andra tyder på att för högt Hb (>145 g/L) i slutet av graviditeten inte är bra. Jag är rekommenderad att att ta järntillskott från vecka 20 och kommer göra det.

Jag fick också svar igår som visade på låg sannolikhet (<1/10000). Så skönt. En anledning till att jag valde att göra NIPT istället för KUB var att mitt KUB ul bokades så sent, inte förrän nästa vecka, och jag ville ha svar så snart som möjligt. Dessutom hade jag som mest symptom när tiden bokades och var då inte säker om jag skulle mäkta med att ta mig till Östra. Den privata mottagningen jag gjorde NIPT på ligger nära där jag bor. 

Jag har BF 17 jan 2022 så vi är nästan på dagen lika långt gångna. Lite roligt att ligga så nära varandra.

Har du berättat för folk om graviditeten? Jag har berättat för två nära vänner men annars har vi inte sagt det till någon men det börjar ju bli dags nu. Min sambo vill vänta med att berätta för sina föräldrar tills vi ses personligen, vilket vi kommer göra i nästa vecka. Jag är lite orolig för att berätta på jobbet men det har nog mer med mig att göra än något annat. Tror egentligen inte att någon kommer reagera negativt.

Känner verkligen igen mig i att noja över att något ska gå fel. Jag tyckte en del oro släppte när jag gick in i vecka 13 iom att missfallsrisken då minskar. Fick svar på NIPT igår och hade låg risk (<1/10000) men började istället oroa mig för annat även om oron inte alls är lika intensiv. Jag ska också försöka att inte läsa trådar här på fl om misstänkta fel som hittas på RUL, tror inte det är bra för mig. Jag hoppas att jag snart kan börja känna tillförsikt i att allt kommer gå bra.

Hur har din graviditet varit hittills?