Tänd på min terapeut

Det händer att terapeuter får det också, men de bör ha adresserat sådana hinder på djupet under sin utbildning så att de kan lägga undan det och göra sig av med det om det uppstår, liksom hur de ska hantera patienters förälskelse. Har gett handledning till terapeuter där liknande förekommit som ärenden. Det är förstås alarmerande och kan vara, beroende på verksamhet, straffbart att agera romantiskt och/eller sexuellt mot patienter under behandling, oavsett vem som tog iniativet.

Inte extremt sällsynt, men det omvända är givetvis väldigt vanligt. Hade det varit så extremt ovanligt hade det förstås inte varit ett tema i utbildning eller handledning att patienter kan ge upphov till känslor hos en själv som behöver hanteras skickligt. Det kan ju vara allt ifrån antipati till att bli betagen. Att agera på det är givetvis ännu ovanligare, även om man hör om sådana klåpare också.

[quote=81210388][quote-nick]Anonym (Nej) skrev 2021-06-25 15:59:29 De bryr sig inte om det händer, de är inte känslomässigt engagerade i sina patienter. De är där för att hjälpa, det är ett jobb för dem. [/quote]

Fast det här stämmer inte. Givetvis behöver man ha ett känslomässigt engagemang i sina patienters vård. Det betyder dock inte att det ska översvämma en eller att man inte kan distansera sig. De som har problem med det senare bränner snabbt ut sig (sekundär traumatisering), men att både känna och visa empati är helt grundläggande i ett sådant jobb. Annars blir man snabbt genomskådad. Känslomässigt engagemang är nödvändigt, men professionell och härbärgera det man får ta del av och kunna distansera sig, utan alla de bitarna (och fler) kan man inte hjälpa. Det är inte som att packa frysta kycklinglår.

Nej det måste de inte. Men kan de inte hantera eller skjuta undan sina känslor gör de bäst i att avsluta behandlingen.