Göra orosanmälan? (långt)

Ja det blir ju lätt så om man slår mamman till ens barn. Det föder en del oro och misstankar.

Den här mannen ska vara himla glad att han ens får träffa barnen och med tanke på vilket drama det verkar bli kring allting så är TS ett helgon som ens orkar försöka förstå.

Jo du har konstant i tråden visat noll förståelse för att TS som blivit slagen av sitt ex, är orolig. Först skrev du att det inte lät som det var något allvarligt som hänt, sedan - när TS hade frågat barnen och fått bekräftat att något visst hänt - hittar du ursäkter för att pappan reagerat som han gjort.

Detta är situationen:

Två vuxna människor har hand om två småbarn under 4 år och en bebis.

Ett av de små barnen har kastat en leksaksbil på bebisen. Pappan har då:

1) knuffat omkull sitt Max 3 år gamla barn.

2) ringt mamman och berättat vad som hänt men utelämnat biten där han är den som är mest våldsam av alla i rummet.

3) sagt åt mamman att hon ska lära barnet att inte kasta saker.

Allt detta är sammantaget helt åt skogen. ALLA som haft hand om mer än ett barn åt gången kan pekat exakt vad som gått fel här.

Om man som utomstående blivit slagen av samma person som dels överreagerar med våld, dels ljuger, så är risken rätt stor att man misstänker att pappan inte är en bra förälder.

Jag tror starkt på det egna ansvaret i dessa fall. Pappan får ta ansvar för sina handlingar. Det lilla han verkar ha barnen borde han kunna skärpa till sig och gör han inte det så är det för att han inte vill.

Så sluta bortförklara helt uppenbara övertramp. Hade du varit lika cool om det var du som blivit misshandlad av ditt ex och sen får reda på att din 3-åring blivit omkullknuffad av samma ex, under de få timmar de har umgänge?

Man knuffar inte omkull en 1,5-åring. Knuffen kom dessutom efter händelsen med bilen så det finns absolut INGEN ursäkt (som t ex att förhindra skador eller liknande) för att göra något sådant.

Jag vet inte om du själv haft ansvar för små barn men om du har det så vet du att sådana situationer som TS beskriver kan uppstå. Jag har aldrig någonsin reagerat med att knuffa omkull ett barn. Och då har jag varken en ängels tålamod eller haft änglalika barn. Man reagerar inte på det sättet. OCH man ljuger inte om det för

Mamman och skuldbelägger barnet på det sättet.

Om soc öppnar en utredning så kommer de prata med barnen. Berätta för dem att du själv är orolig för att prata med barnen och ställa ledande frågor så att de förstår att det är viktigt att de ställer frågorna.