Göra orosanmälan? (långt)
HejJag har 2 små barn (under 4) med mitt ex som även har ett till barn i ett nytt förhållande. Jag är orolig för hur alla barnen har det hos honom/dem.
Vår kommunikation har inte fungerat alls efter att han träffade sin nya, han säger att hon blir svartsjuk/arg och jag ska inte skriva något om det inte är absolut nödvändigt. Jag har försökt hålla mig efter det för jag vill inte orsaka problem, men vi harväldigt olika syn på vad som är nödvändigt. Han tycker till exempel inte att jag ska skriva och berätta ens om barnen har hög feber eller kräkts.
Idag hämtade han vårt äldre barn. En stund senare skickade han en bild, ingen text till, men en bild där vårt äldre barn ser ut att vara jätteglad. Jag var överraskad för det hör inte till det normala, men jag skrev och tackade för den fina bilden. Kul att se att de har roligt.
En stund senare fick jag ett nytt SMS som inleddes med att jag inte skulle svara på det, att hans flickvän är jättearg för att han skickade mig bilden och att jag bara skulle låtsas som ingenting. Jag gjorde som han skrev.
Senare under dagen hämtade han upp vårt yngre barn för umgänge, men han var sen. Han kom då ensam så jag frågade vad som stod på egentligen. Han sa att det hade blivit bråk pga den bilden han skickade till mig. Jag vill inte lägga mig i men jag frågade hur det blev för vårt äldre barn? Han sa att äldre barnet inte var hemma, han körde det till en släkting då. Men något måste ju barnet sett i alla fall för det är ju inte som att man bestämmer sig för att bråka men väntar tills man kunnat lämna ifrån sig barnet... Och deras egna lilla var säkert med under tiden.
Sen när han kom tillbaka med yngre barnet efter umgänget berättade han att något hade hänt, han skulle SMSa och berätta om det, men sådant brukar han glömma bort så jag tryckte på honom om att berätta vad det var som hänt?
Han sa att vårt äldre barn hade kastat en stor bil på hans yngsta när denne låg på golvet för att öva på att lyfta huvudet. Jag frågade vad det ledde till? Hans yngsta hade tydligen fått ett märke av det och han hade fått säga till äldsta barnet strängt att man inte får kasta saker.
Jag tror inte han ger mig hela sanningen här. Så lugn och sansad har han aldrig varit, och verkligen inte hans flickvän heller. Det finns ingen chans att det var en sträng tillsägning och det var allt. Speciellt inte när de vuxna hade ett aktivt bråk och känslorna ännu lättare svämmar över och kan gå ut över barnen.
Ännu senare kom det där SMSet exet lovade. Men då var det en annan historia! Då var det vårt yngre barn som hade kastat en bil på hans yngsta. Och nu skrev han att det var en stor metallbil... Jag är tveksam till om vår yngsta ens skulle kunna lyfta en så stor, tung leksaksbil... Han skrev att han gav en tillsägelse till vår yngsta och att denne blev ledsen, såklart.
Men vår yngsta är bara lite mer än 1 år. Varför lämnades så små barn tillsammans utan uppsikt? Inte med tillräcklig uppsikt i alla fall, för då hade situationen, om den är sann, inte kunnat uppstå. Små barn är oberäkneliga ibland. Jag vet ju inte alls hur barnen beter sig hemma hos honom men när han beskriver dem känner jag inte igen dem alls. Det finns ju inte på världskartan att vår yngsta skulle kasta något på hans yngsta för att orsaka skada eller vara elak.
Jag vet inte vad jag ska tro. Jag är osäker till vilket av barnen han menar skulle ha kastat en leksaksbil på hans yngsta egentligen, eftersom han sagt olika, och ännu mer osäker till varför det skulle vara en så stor, viktig sak som han var tvungen att ta upp med mig? Nej jag vet, barnen ska inte kasta saker på andra, det är ju självklart, och skulle jag se samma sak hända skulle jag säga till. Men det känns ändå som att det är en påhittad historia för att dölja något annat, han gjorde en såpass stor grej av det hela. Kallade det incident och inte olycka.
Han sa ju att hans yngsta hade fått ett märke. Så min värsta gissning är nog att det märket uppkommit på något annat sätt och han nu försöker skylla på våra barn för att han och hans flickvän inte ska misstänkas för det?
Hemsk tanke att tänka. Men jag sitter här och är orolig för historierna exet ger mig går helt enkelt inte ihop. När vårt äldsta barn kommer hem igen ska jag försiktigt försöka fråga det vad det är som hänt, för äldsta är stor nog att kunna komma ihåg och prata om saker. Men jag måste vara försiktig så jag inte ställer några ledande frågor eller reagerar på något sätt som får barnet att vilja säga det ena eller det andra. Jag har i alla fall någon dag på mig att fundera på hur jag ska lägga upp det.
Själv lämnade jag exet eftersom han slog mig inför vårt äldsta barn, så det bidrar såklart till oron. Jag vet inte hur han i nuläget reagerar på stressfyllda/jobbiga situationer och han sa ju själv att han var i bråk med sin flickvän. Jag vet inte om han kan hantera ilskan eller om den kan ha gått ut över barnen, eller över flickvännen med barnen som vittnen.
Ska jag göra en orosanmälan?
Får försöka ta det lugnt och ha is i magen. Förhoppningsvis kan min "stora" berätta vad som hänt egentligen!