Anonym (Orolig mamma) skrev 2021-07-08 19:10:42 följande:
Ja absolut, det ska jag göra.
Jag tänkte inte på det för när soc varit inblandade förut har de inte pratat med barnen. Men äldsta är ju i alla fall gammal nog nu.
Min erfarenhet av att soc pratar med barn är tyvärr inte så positiv. De barn jag känner som haft samtal har inte fått "rätt" frågor, eller, barnen har inte framfört det som var viktigt för att de ställde för öppna frågor eller för svåra (för yngre barn). Tex har de frågat saker som "var gör ni när ni är hos mamma?" Då svarar yngre barn att de leker, ser på film, cyklar - men inget av det är speciellt användbart när man försöker kartlägga hur barnen faktiskt mår när de är där (stress, osäkerhet, gråt, sömnproblem osv).
Även tonåringar vet jag som haft samtal och som sagt det var värdelöst för de kunde inte helt framföra det de ville. När en av dem ifrågasatte någon fråga svarade personen att de har en mall de måste följa (ja visst, men viss flexibilitet utifrån situationen kunde man önska)
Det senaste exemplet var en äldre tonåring som far illa, främst hos sin pappa. De var på samtal + mamman, och handläggaren pratade med dem alla tre men tonåringen fick inget tillfälle att prata ensam. Fick frågor som: "är det bra hos pappa?" och då klarade inte tonåringen av att säga som det var. Hen trodde att hen skulle få prata ensam en stund på slutet men det skedde inte.
Ett barn jag vet om där man misstänker eventuellt autism hade föräldern innan förberett soc på att ni måste ställa väldigt tydliga frågor annars svarar barnet "jag vet inte". När protokollet kom sen stod det "jag vet inte" på nästan alla svaren. Det gick inte direkt att använda barnets utsagor till något.
