Göra orosanmälan? (långt)

Ja, det ska jag göra. Det tänkte jag också men sen glömde jag bort den tanken.  Får försöka ta det lugnt och ha is i magen. Förhoppningsvis kan min "stora" berätta vad som hänt egentligen!

Det om svartsjuka är för att visa på hur dålig kommunikationen blir pga det, och för att exet berättade att det faktiskt blev bråk hemma hos honom pga det, och det är ju inte bra för något av barnen att vara i en bråkig miljö. Det är ju helt orimligt att det ska bli bråk för att en pappa skickar en bild på sitt barn till mamman, men det var just det det blev.

Jag misstänker att det kan vara så att om barnet är skadat på något vis, så är det exet eller flickvännen som har skadat det och skyller på våra barn just eftersom exet ändrat historien bara under de 2 gånger han berättat den. Han är inte konsekvent, vilket barn var det egentligen, hur skulle det ens ha gått till?
Och vem lämnar en nästan nyfödd ensam på golvet i samma rum som äldre (men fortfarande små) barn leker? Det är ju som gjort för olyckor.
Jag kan helt enkelt inte tro på hans historier om hur deras barn ska ha kommit till skada och det får mig ju såklart att undra vad det är som hänt egentligen.De vet om det, men exet förnekade och han kan vara väldigt övertygande. Han har ingen kontakt med soc (vad jag vet) i dagsläget.

Nej, så lite som möjligt egentligen. Han träffade sin nya ganska snart efter att vi gått isär och var då tydlig med att han inte ville hålla på att skriva med sitt ex, bara om det var något gällande barnen.
Men vad som är viktigt att skriva om har han inte lagt några grunder för, så jag har nog skrivit oftare än han menade egentligen. Liksom för att berätta när barnen varit sjuka när de varit hos mig, eller om de nått nya milstolpar. (Typ när min minsting lärde sig gå.)
Jag skriver nog mest sånt som jag skulle vilja veta om det var tvärtom, om barnen var hos honom när si eller så hände.
Skriver också och meddelar när barnen får kallelser till bvc/tandläkare, ifall han vill följa med. Och ett kort SMS efter de besöken för att berätta hur det gått.

Skriver aldrig för skojs skull eller för att fråga vad han gör eller sådär. Kan hända att jag skriver och frågar hur äldsta barnet mår efter en dag ifall det varit sjukt när han hämtat.
Och lite då och då har jag behövt skriva och fråga vad som står på när han inte hämtat på avsatt tid.

Nu har jag kunnat prata med min äldsta. För att förenkla det kommer jag kalla barnen A, B och C i åldersordning. A och B är alltså mina och C är exets nya.

När exet lämnade A tog han upp det igen och sa att B kastat en bil på C. Han sa i princip att det var väldigt allvarligt och att jag måste lära B att inte kasta saker. Jag ifrågasatte hur situationen ens kunde uppkomma, vad gjorde C på golvet där A och B lekte? Det kunde ju blivit vad som helst för olyckor, B kunde ju ha snubblat över C om inte annat? Han blev märkbart irriterad och sa att B inte får vara i det rummet. Jag sa att oavsett så är jag helt säker på att B inte gjorde någonting med avsikt att vara elak. Exet höll inte med! Han sa igen att han fick säga till B strängt, att B blev ledsen och han påstod att han tröstade honom då...

När exet gick frågade jag A om det stämde att B kastat en bil på C. A sa ja. Jag frågade om C blev ledsen då, men A sa nej. Jag frågade om det var en stor eller liten bil, och hade flera bilar som storleksreferens. Han sa att det var en liten bil. Jag pekade på den minsta och frågade så liten? Han sa nej, pekade på den näst minsta och sa så liten. Verkligen inte en stor bil.
Jag frågade vad gjorde pappa då? A upprepade först vad B gjorde så jag frågade igen vad pappa gjorde. "Han gjorde dumt mot B."
Alla varningsklockor ringer. Jag frågar hur gjorde pappa då? A visar med kroppen, gör en knuffande gest med ena armen. Så jag frågade om pappa knuffade B? A svarade "ja, B ramlade då." Jag frågade om B blev ledsen, och A svarade ja.
Jag frågade A om pappa sa någonting till B? A sa nej. Ingenting? Han skakade på huvudet. Konstigt tyckte jag... Så jag frågade om pappa skrek något åt B? Då nickade A och sa "pappa skrikte på B". Vad skrek pappa åt B? "Han skrek dumt åt B."
Orkar inte riktigt citera allt men A berättade att sen tog pappa upp C, som inte var ledsen, och gav till mamman, och efter det tröstade han B.

Efter att nu ha pratat med A tror jag alltså att händelseförloppet är att B kastat en liten leksaksbil på C, som inte ens fick ont, exet överreagerade totalt, knuffade omkull och skrek åt B, tog upp C och gav till mamman innan han kanske förstod att han hade överreagerat och gick tillbaka för att trösta B.

Det händelseförloppet verkar mycket mer troligt än vad exet försöker koka ihop. Speciellt med hans temperament, och det plus sömnbristen han lider av att ha en i princip nyfödd hemma, och att han bråkat med flickvännen. Det kan jag tänka mig gör stubinen ännu kortare.

Det blir definitivt ett samtal till soc.

Orosanmälan är gjord nu. Inte ens anonym för det är ju rätt uppenbart vem jag är utifrån hur jag vet detta. Han kommer bli så arg på mig och jag är rädd. Som sagt lämnade jag honom för att han slog mig. Men jag var tvungen att göra det här ändå, för barnen.

Han behöver hjälp, är det jag tror. Hjälp att hantera sina känslor i jobbiga situationer så de inte svämmar över sådär. Trots att han inte sovit bra, och att han bråkat med sin fru, och allt annat som går fel på en dag eller allt han går och oroar sig för, vad vet jag? Trots allt det, måste han vara en trygg punkt för barnen. De förtjänar det.

Han behöver hjälp att bli den trygga punkten. Jag hoppas innerligt att soc kan och vill ge honom den hjälpen och att han tar emot den.

Det tror jag absolut. Nu gäller det att han får verktygen för att hantera situationen bättre nästa gång det händer.

Soc ringde upp, de ska inleda en utredning. Jag hoppas verkligen att det här kan bli bra!

Tack för ett bra inlägg. Vill bara förtydliga, jag och exet har 2 barn under 4, Den äldsta är inte 4 än men det var vår yngsta, exets mellanbarn, som han knuffade omkull och skrek åt. Inte ens 18 månader än.

Tyvärr dyker det upp mer saker nu så det blir samtal till soc under telefontiderna imorgon också. Trots att de redan sagt att de ska inleda utredning, det är viktigt.

Exet hade berättat att äldsta sprungit naken i buskarna hos en släkting. Konstigt men vad ska jag säga... Exet sa då att äldsta hade rivit sig i buskarna.
Nu på kvällskvisten badade jag barnet. Jag hade sett rivmärkena vid toabesök men dumt nog hade jag trott på exets förklaring. När kläderna kom av inför badet uppmärksammade barnet själv rivmärkena. "Du får inte ta på ontet mamma." "Nejdå älskling, det ska jag inte. Vad har hänt där?"  Jag hade väll ingen anledning att fråga egentligen men när vi ändå pratade om det liksom.

"namn gjorde det"

Inga buskar. Namnet han uppgav är exets hund, som dessutom tidigare bitit sönder en del av barnets saker och exet har ljugit om det trots att barnet hade berättat vad som hänt, och faktiskt sa emot honom medan han drog sin historia om hur sakerna hade gått sönder.

Så nu blir det av till VC också imorgon för att dokumentera de här rivmärkena. Vill inte måla fel bild här, de är inte djupa alls, väldigt ytliga, men det är just att eftersom hunden orsakade dem måste det dokumenteras.

Bra fråga.

Ja, jag avslutade förhållandet under graviditeten. Och sen gick det väldigt fort för dem. (Antar att otrohet inte är helt uteslutet heller egentligen, men det var slut mellan oss när hans nya blev gravid.)

Vad äldsta barnet har sagt har jag skrivit högre upp i tråden.

Tyvärr, ja. Nu vet jag att jag kommer få massa råd om att gå till tingsrätten med det hela. Ja, jag förstår att det är en bra idé. Jag samlar på mig bevis först bara så jag är väl förberedd.

Jag är lite rätt för att prata för mycket med äldsta barnet om hur det är hos pappa. Jag är rädd att jag omedvetet ska leda barnet till att säga det ena eller det andra, det barnet tror att jag vill höra om ni förstår vad jag menar? Jag vill ju veta sanningen.

Tror ni att det går att få någon annan, utomstående att prata med barnet om det? Så att det inte finns "rätt" eller "fel" svar. Någon utbildad, tänker kanske via BUP om det är en möjlighet? Eller är barnet för litet? Ca 3,5 år.

Ja absolut, det ska jag göra.
Jag tänkte inte på det för när soc varit inblandade förut har de inte pratat med barnen. Men äldsta är ju i alla fall gammal nog nu.