Bokat tid för avlivning

Jag känner med dig, fick själv ta detta beslut för 1,5 år sen och skiljas från min älskade kisse som jag haft hos mig i 20 år. Det var bland det värsta jag gjort, samtidigt är jag stolt över att fast jag inget hellre ville än att ha henne kvar så lät jag henne slippa lida. Och tog beslutet innan lidandet gick för långt. Det är inte lätt, det är hemskt men det är också så viktigt att ta det ansvaret för sitt djurs skull. Katter är mästare på att dölja att de mår dåligt så när de väl syns mår de troligen ännu sämre än vad det ser ut.

Jag har inte träffat din katt men utifrån det jag läser som du skrivit så tycker jag det låter som att det är dags, hur sorgligt det än är. Om hennes mående blir sämre och ni inte hittat rätt behandling på så lång tid så kanske det är en befrielse för henne att slippa sår, behandlingar, tabletter m.m. även om det är plågsamt för er att mista er familjemedlem. Man är inte en dålig matte för att man tar ett sånt beslut när ens djur mår dåligt och man testat så mycket för att hjälpa sin katt, kanske är man den allra bästa matten om man då orkar ta beslutet eftersom ens djur inte själv kan säga till.

Återigen, vet hur hemskt det är.. Hoppas veterinären kan vägleda er vilken väg som är på.plogast i detta fall om du inte känner dig säker.

Stor kram