Hittar ingen lösning
Hej! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag och pojkvännen har varit tillsammans i 2,5 år och vi vill inget hellre än att få bo tillsammans. Vi bor 4 mil ifrån varandra. Jag har ett barn som är 5 år som står skriven hos mig, men som varannan vecka bor hos sin pappa. Pappan bor i närheten av mig. Pappan går inte med på att låta mitt barn flytta med mig. Den bästa lösningen hade ju varit att min pojkvän flyttar till mig...men, han har uppfyllt sin dröm och byggt ett fint hus som är hans livsverk...Han ser inte det som ett alternativ.
Jag känner mig så maktlös...som att jag inte längre är den som styr mitt eget liv. Bara tanken på att skriva över mitt barn till pappans adress går emot alla mina instinkter som mamma. Det är helt enkelt inte ett alternativ. Jag och pojkvännen vill få chansen att leva våra liv ihop och längtar efter barn tillsammans, men i ett distansförhållande så fungerar inte det. Jag har vridit och vänt på det här under en lång tid och det kväver mig, jag är trött och förtvivlad. Mitt barn älskar att vara hos min pojkvän och vi är som en liten familj, vi får bara inte möjligheten att slå oss till ro. Pappan går inte att resonera med och han vill absolut inte se mig lycklig, svårt att förklara vad för slags person han är men han har gjort livet svårt för mig med avsikt många gånger, vi har tom pratat hos familjerådgivningen men han är bestämd i att jag inte får flytta.
Finns det någon där ute som känner igen sig? Finns det någon lösning? Är enda lösningen att avsluta förhållandet?
Mvh en förtvivlad mamma
