Det fanns nån sorts känsla att något var lurt, pga återkommande drömmar och att du valde att agera? Bortsett från att han försöker skuldbelägga dig; har han erkänt och har han bett om ursäkt (och då inte skyllt på dig?)
Den enda som förstör familjen är han men givetvis gör han allt för att skuldbelägga dig. Han är den felande länken, inte du eller nån annan. Var otroheten med samma person?
Du måste lämna som sagt. En vacker dag träffar du en person som är rätt för dig och som behandlar dig väl.
Jag har inte samma relationsbakgrund som du men i ung vuxen ålder var ju relationer många gånger smärtsamma. Var tillsammans med en kille som var otrogen och precis som du så visste jag inget annat, han var klyschigt nog luften jag andades. Första gången han var otrogen satt jag snällt och väntade på honom, blev orolig, ringde, gick till hans lägenhet, lampan var tänd. Och så var han, på nån annan. Det gjorde så ont när jag fick reda på det, minns det fortfarande. Jag valde att fortsätta med honom men betedde ju mig likadant tillbaka haha. En gång gav han mig en flaska vin, som jag delade me en kille som sen kom att bli min pojkvän. Lite ot meeeeen lämna NU.