Anonym (R)

Tue 17 Jun 10:57

15570 svar

För oss 35+ som försöker bli gravida

valkyrian skrev 2025-06-16 09:08:24 följande:

ja hur slutar man försöka? Börjar man skydda sig eller tänker man ?det som händer händer?. Den sista inställningen skulle aldrig funka för mig jag skulle analysera allt och tajma ägglossning osv. Jag håller tummarna för att de är er tur snart. Jag har inte följt tråden så länge men har ni sökt hjälp?

här är mensen väldigt väldigt sparsam för att vara jag. Antar att min kropp inte hann bygga upp slemhinnan så bra så hoppas kroppen är med i balans denna cykel. Man borde njuta av att slippa syndafloden men jag vill bara känna mig som mig själv igen.

Jag hoppas slemhinnan nu få bygga upp sig ordentligt inför nästa försök. Håller tummarna för det. När väntar du ägglossning om cykeln följer sitt vanliga mönster?

Vi har inte sökt hjälp. Jag har bara en äggledare efter ett utomkveds som fick opereras för tre år sedan. Efter det blev jag gravid med mitt barn på tredje/fjärde försöket så vet ju att det går, men jag var ju yngre då. Jag har fått en gnagande tanke om att jag borde kolla upp den äggledaren som jag har kvar och kanske få den spolad så att det säkert finns passage. Jag tror att jag ska kontakta privat gyn efter sommaren. Sen kan det ju vara äggkvalitén som ställer till det också. Jag fyller 40 i höst.

Innan mitt utomkveds hade jag ett tidigt missfall 9 månader tidigare så på 1,5 år av försök så blev jag gravid tre gånger när jag då var 36-37 år och nu har det alltså gått 1 år utan graviditet. Jag känner av min ägglossning väl och mensen är punktlig och regelbunden så tycker ju att kroppen fortfarande känns på samma sätt som för några år sedan och det gör det nog lite svårt att förstås att ta in att det ska vara omöjligt nu och att vi ska behöva söka hjälp.

Har ni gjort någon utredning eller sökt hjälp på något sätt?

Anonym (R)

Wed 18 Jun 11:32

#15420

Anonym (Tredje) skrev 2025-06-18 07:47:44 följande:

Suck. Idag har inte linjen blivit starkare, möjligtvis svagare svårt att se.
Kan det vända ändå? 😫

Nedersta dagens

Håller tummarna för att det bara är för tidigt för att en ökning ska kunna ses från ett dygn till ett annat.

Anonym (R)

Wed 18 Jun 11:38

#15421

valkyrian skrev 2025-06-18 08:16:33 följande:

Det blir 4-5 juli typ :)
Vi har inte varit i kontakt med vården, vi har inte försökt så länge. Detta då vi inte kunnat helt enkelt för Kaj fick tillbaka min men i oktober 24 först efter min nu 21 månader gamla barn. vi ammar så det drog ut på tiden, vi ville mycket tidigare så det var frustrerande. Men nu verkar allt väldigt regelbundet i alla fall. Fick plus februari sen blödning så antar det var en sån kemisk, sen plus igen i mars sol blev missfall i v 10. Så jag hoppas på att det tar sig nu i sommar helt enkelt, antingen juli eller Augusti.

jag tycker absolut du ska ta kontakt med någon, efter rett år har man väl ändå rätt atr söka hjälp. Och gör du det privat är det ingen som ifrågasätter alls antar jag. Dumt om det är nått som går att åtgärda. Håller tummarn för plus till dig i sommar

Ja, eftersom vi redan har ett barn så är det ju privat vi får vända oss. Det har varit lite mycket det senaste, men det är nog dags att pratat ihop oss lite om hur vi ska gå vidare. Jag fick tillbaka min mens regelbundet ca 7 månader efter förlossningen, men slutade att amma först i oktober. Jag hade egentligen gärna fortsatt, men ville samtidigt inte riskera att det var ev amningshormoner som hindrade en graviditet. Nu verkar det ju inte ha gjort någon direkt skillnad för jag har ju ändå inte blivit gravid fast ändå skönt att slippa tänka "tänk om" utan veta att vi gjort det vi kunnat.

Håller tummarna för att det snart tar sig igen för dig. Det verkar ju finnas goda förutsättningar för det.

Anonym (R)

Wed 18 Jun 11:42

#15422

Sarasi skrev 2025-06-17 13:38:22 följande:

Jag är 35 och vi har försökt seriöst i 2 månader men tagit det lite som det kommer i över ett år. Dock haft svårt att pricka ägglossning innan då sambon jobbar skift men nu är det ju bara att vakna när han kommer hem på nätterna om ägglossning inträffar de veckorna.

Ja, skiftsjobb kan verkligen ställa till det om timingen är fel. Hoppas att ni kan få till det ändå framöver. Min sambo jobbar sena kvällar var fjärde vecka, men det har tajmat väl nu med min mens-vecka så har ju inte gjort någon skada i försöken.

Anonym (R)

Wed 18 Jun 20:37

#15426

Idaho1989 skrev 2025-06-18 13:28:06 följande:

Får ingen tid på gyn för undersökning förrän i typ augusti, så bara försöka njuta av sommaren, hoppas att det tar sig och faktiskt stannar kvar innan dess.... Vet inte hur mycket mer jag orkar med hela den här cirkusen, men att bara lägga ner och sluta försöka känns inte som ett alternativ, lite moment 22 över det hela 🤦?♀️

Åh, så segt. Augusti känns ju väldigt långt bort just nu, men jag antar att det är semestrar som ställer till det. Vet hur det är att varken orka fortsätta försöka, pausa eller lägga ner. Vet att jag mår som sämst under mensen, sen när ägglossningen närmar sig så känns det oftast bättre på många sätt. Hoppas att du kan få en fin sommar ändå och boosta med mycket d-vitamin.

Anonym (R)

Wed 18 Jun 20:40

#15427

Anonym (Tredje) skrev 2025-06-18 14:27:27 följande:

Bad en kollega ta ett p-hcg på mig. <0.6 så absolut ingen jävla graviditet. Är så fruktansvärt less på detta. Veckan började så bra

Men så trist, men kanske skönt att få ett definitivt besked iaf? Det är oavsett ok att vara less och bara spy ur sig lite.

Anonym (R)

Thu 19 Jun 10:50

#15431

Anonym (Tredje) skrev 2025-06-18 21:14:05 följande:

Ja det är skönt på ett sätt, ännu skönare att spy ur sig.
Min man börjar fundera på om vi ska ta kontakt med fertilitetsklinik. Det tar emot så mkt men är säkert värt det om man får reda på ngt.

Jag har ju inte heller tagit tag i att söka någon hjälp än, men är mycket i de tankarna just nu. Har funderat på vad det är som tagit emot för mig. Jag tror kanske att det är mina tankar om att vara en gammal mamma, men att så länge man blivit gravid på egen hand så kan ingen annan säga eller tycka något om det. Rena hjärnspöken alltså! Viktigt att påpeka att det är ju inga tankar som jag har om någon annan och deras ålder och hur de får sina barn.

Men iaf så tror jag knappast att man ångrar att man gör en utredning för att ta reda på lite mer varför det inte funkar. En utredning är ju inte lika med att direkt hoppa på IVF etc. Allt sånt får man ju ta ställning till efter hand. För mig så tror jag ju att bara få spolat den där äggledaren hade varit väldigt skönt. Eller skönt kanske är fel ordval för jag har förstått att det kan vara ganska plågsamt, men tror att det skulle kunna göra skillnad i våra försök.

Vad är det som tar emot för dig?

Anonym (R)

Sat 21 Jun 21:59

#15439

Anonym (Tredje) skrev 2025-06-21 16:07:44 följande:

Äl+14. Bim, har haft bruna flytningar men mensen har inte kommit igång än.

Finns det någon chans att ägglossningen var senare?

Anonym (R)

Mon 23 Jun 11:09

#15442

Anonym (Tredje) skrev 2025-06-20 12:16:52 följande:

Har exakt samma tankar som dig, minns inte hur gammal du är? Fyller 39 iår och i mitt huvud har jag satt spärren på 40 och jag vet inte om det har att göra med min egen mamma. Hon var 38 när hon fick mig och har alltid upplevt henne som så gammal. Däremot så vet jag att vi är otroligt olika, hon hade aldrig energi till ngt medan jag har mkt energi så det behöver ju inte bli samma sak som det blev med henne, inte ens på äldre dagar (mkt hälsoproblem just nu)

Precis, utredning betyder inte ivf. Men det tar ändå emot. Skrev min egen hälsodeklaration igår och ska få maken att fylla i hans. Är rätt att det kommer ta lång tid innan man får tid och jag hoppas att jag blivit gravid innan jag kommit dit. Eller att man gjort första bedömning och får hjälp med typ progesteron el trombyl el ngt. Jag blir ju gravid men den stannar inte.

Förlåt för allt svammel ????

Ja, det kan ju förhoppningsvis finnas en del enklare hjälp att få om man blir gravid, men inte får behålla. Håller tummarna för att det går innan dess. Har du testat något mer nu?

Jag blir 40 år i höst. Jag tänkte också så när vi började försöka, att vi gör det så länge jag är under 40 när barnet föds, men sen när den tiden var passerad kändes det inte som att de där siffrorna gjorde någon skillnad och det var svårt att sluta försöka. Jag känner mig ju liksom inte så gammal egentligen.

En anledning att det tar lite emot har nog också varit att när vi försökte få vårt första barn och det tog tid så intalade jag mig att bara vi får ett barn så ska vi vara nöjda och tacksamma sedan. Vi ska inte "begära" mer. Som att jag gjorde en deal med universum som jag nu inte är så nöjd med längre ... Och sedan när vårt barn var ett halvår, mensen kom tillbaka och jag ändå ville börja försöka att få syskon så var min sambo inte redo för det och då tänkte jag att om vi bara får försöka ett tag och tar det sig inte så kommer jag att kunna leva lättare med det än med att aldrig ha fått försöka för att han inte ville. Det är nog till viss del sant att det hade varit värre att aldrig ens fått försöka, men det är också väldigt jobbigt att ha varit i det här försöka få barn-träsket i totalt 2,5 år av våra liv nu.

Svamligt här också. Kontentan är nog bara att jag trodde att det skulle vara lättare att släppa drömmen om ett syskon än vad det visat sig vara.

Anonym (R)

Mon 23 Jun 11:16

#15443

valkyrian skrev 2025-06-22 11:07:20 följande:

Jag har haft världens längsta och rikligaste mens denna månad. Trodde den ju var jätte sparsam men det var bara början haha. Brukar ha typ 3 dagars mens men hade 7 nu. Tack till den som uppfan menstrosor och menskopp. Vågar anta att min kropp nu gjort sig av med sina rester och HCG var 5 i tisdags så borde ju vara att bara köra nu då.

fyller 37 på tisdag. min äldsta dotter är 20 år. har också lite ålders noja men har fem gånger mer ro i kroppen att vara mamma nu än när jag fick stora. Det finns inget annat än familjen som drar. ibland är jag trött och allt känns övermäktigt men ändå. Undrar hur ålderskillnaden kommer påverka barnen. Det är fler år mellan min 20 åring och 2 åring än mellan mig och 20 åringen. kommer vara minst 21 år mellan henne och den bebisen vi försöker göra.

Men skönt ändå! Då har du verkligen fått rensa ut nu så att ni kan börja om på nytt! Ska du följa med ägglossningstest nu tänker du?

Spännande med den åldersskillnaden! Jag förstår vad du menar med mer ro i att vara i familjelivet. Jag har ju ingen egen erfarenhet av tidigare föräldraskap utan kan bara jämföra mig med närstående som fått barn i 20-årsåldern jämfört med jag som var 37 och jag tror att perspektivet på tid och att jag vet att det är en ganska kort tid som det är så här oerhört intensivt och andra saker i livet får stå tillbaka som gör att det känns förhållandevis enkelt ändå. När man är 25 år är ju 3 år en oändlig tid på ett annat sätt än när man snart 40 år. Snarare kan jag känna att det är sorgligt att det går så väldigt fort.

För oss 35+ som försöker bli gravida

INNEHÅLL