Hej,
var en sväng i denna tråd januari-mars då jag plussade Och nu är man här igen pga MA upptäckt i V11
där fostret slutade utvecklas i v 9.
idag är det dag 10 sen jag fick hjälp med medicin att sätta igång blödningen. HCG är nästan negativt, blödningen är över och känner i kroppen att den förbereder sig. Så nu kör vi igen.
köpte en Apple Watch för att slippa mäta tempen själv (glömmer och vaknar mycket på nätter pågrund av 20 månaders som sover dåligt). väldigt skönt. Använder inte LH test just nu men börjar efter att mina superkänsliga graviditetstest visar helt blankt.
denna resa var krokigare än vägen till de andra barnen. Tror jag hade en kemisk i februari med för fick svaga plus då.
kommer inte testa mig tidigt denna gång, utan vänta till min födelsedag den 24 juni (för lite tur) om jag inte får mens innan dess.
hur länge har ni försökt härinne?
Här är det cykeldag 11 idag, brukar få ägglossning på dag 12-15. Vi var lite oense här hemma i helgen så var ju inte supersugen på att göra barn just då om man säger så ... Vi har varit ihop i över 10 år så är en stabil relation, men det är klart att det finns lite irritationsmoment som ibland blommar ut. Men det var bättre igår så vi fick faktiskt till det och jag är glad att vi är på banan igen. Det känns inte som att det blir ägglossning imorgon så några till gånger ska vi nog kunna få till det hoppas jag. Vi försöker köra på varannan dag iaf.
Hej hej!
Hoppar gärna in i tråden här då jag känner att det kan vara skönt att prata om det man går igenom just nu och man känner sig ganska så ensam i detta.
Jag har två barn sen tidigare (8 och snart 11 år) min partner har också två barn sen tidigare. Vi har under de första åren sagt att vi inte ville ha barn fram tills i april i år.
Vet att vi inte försökt länge alls (totalt två omgångar) men det är klart att det tar i när mensen dök upp idag med.
Fyller 36 nu på lördag så blir ju inte heller yngre :(
Positivt ägglossningstest i lördags så verkar som att kroppen är på G igen. Bara invänta (eventuell) mens och sen kontakta gyn igen för fortsatt utredning.
Lite oklart varför, för jag har bara känt av lite molvärk och vet att det inte betyder något i det här stadiet för det brukar jag göra, men jag känner mig så hoppfull för det här försöket. Känner att jag också bara vill passa på att njuta av att få känna hopp så här 1 år in i försöken utan någon graviditet. Vet dock att känslorna kan vända snabbt. Vi fick dock verkligen till det bra den här omgången runt omkring ägglossningen så omöjligt ska det ju inte vara.
Jag har inte gjort någon tydlig plan för testande än. Jag får kanske bara se lite grann hur långt hoppfullheten tar mig. Vill inte släcka det för tidigt utan passa på att få vara lycklig i det här och samtidigt inte bygga upp så mycket att det blir en total krasch om/när det visar sig inte gått vägen.
Hur går det för er andra?