Anonym (Biobonus) skrev 2021-07-08 07:46:13 följande:
Jag lever själv i en bonus relation sedan 20+ år och har och har haft en bra relation till mina bonusar MEN kan ändå förstå och se att alla inte har det så..jag ser inte dessa inlägg från dem som kämpar och har en jobbig relation till sina bonusar som att de inte borde vara i en bonusrealtion..jag ser dessa inlägg som dels ett sätt att bearbeta allt som är jobbigt, att få tips och idéer om hur man kan tänka och även få hopp från andra som haft en tuff period att det kan ändra sig , det kan bli bättre. Gemensamt för de flesta som har en ansträngd realtion till sina bonusar är att de finns en bioförälder som inte ser och förmedlar till sina barn att hens nya partner är en extraförälder med lika mycket mandat att bestämma och sätta regler i deras gemensamma hem som hen själv har..att de två är ett team inte att föräldern och barnet är ett team och den " nya" står utanför och bara ska anpassa sig och serva bonusen ( och Exet) en partner som inte klara av att säga till sitt Ex " jag måste kolla med NN innan jag lovar att YY kan komma hela påsklovet trots att YY egentligen skulle vara hos dig eftersom jag jobbar och det är YY som är hemma" utan istället bara lovar att barnet ska komma och förutsätter utan att kola av med sin partner att det är ok...att partnerna bara ska släppa sina planer ,ge upp sin lediga tid och ställa upp och ta barnen när båda biologiska föräldrarna jobbar
Håller med om att man inte kan förvänta att sin partner är barnvakt, men om barnet är stort nog att vara ensam hemma så har den all rätt till tillgång till sitt eget hem, likt ens partner.
Håller till viss del med om ditt inlägg, förutom det att jag gärna lägger till att det är naivt av nya partners (som jag skrev tidigare) att vilja diktera sådant över bonusbarn i de bonusfamiljer där de själva inte vill ge. De vill ha samma mandat som föräldern, men vill inte ge samma engagemang som en förälder hade gjort. Liksom äta kakan och ha den kvar. Så fungerar det inte och jag tror det är anledningen till att många styvfamiljer fallerar. Vill man diktera över barnens liv sådär, precis som en förälder, då måste man bete sig som en, också när det kommer till att ge (kärlek, engagemang, annat som en förälder gör för sina barn) till dessa barn.
Det fungerar inte att bara kräva att kunna bestämma över dem och situationen och sedan ta ett steg tillbaka och mena att man inte alls har lust att engagera sig i dem. Då passar särboskap bättre för alla parter.
