"Allt ser inte helt normalt ut"

Var på rutinultraljudet igår. Hade längtat såklart. Var ensam och min man och mina barn är på semester. Efter en stund stänger hon av apparaten och säger att allt inte ser helt normalt ut. Hon kan inte riktigt sätta fingret på det men ville att en läkare skulle titta. Fick en ny tid idag. Jag blev helt apatisk och har bara legat i sängen och gråtit sedan dess. Förväntar mig bara det värsta. Min man kom hem så jag slipper gå ensam idag. Men jag är förkrossad. Tänker bara att nu är det kört. Ligger och tänker på hur en abort går till. Bebisen sparkar och jag vill inte känna. Snälla säg att jag inte är ensam om att vara med om detta. Berätta om hur det var för er.

Tack för alla svar. Tyvärr kommer det inte gå vägen. Det finns knappt något fostervatten vilket har lett till att bebisen ligger i samma position och troligtvis har gjort länge. Den ligger liksom ihopvikt, huvudet är för litet och tillplattat pga brist på vatten. Läkaren kunde inte bedöma hjärna, ryggrad eller hjärta då det inte går att se utan vatten. Vi fick valet att gå vidare och göra moderkaksprov och röntgen för att kolla ryggen och eventuella kromosomfel. Oavsett om det är normalt så kvarstår problemet med vattnet. Huvudet är redan påverkat och den kan uppenbarligen inte flytta sig och kommer bli krokig. Den får heller inte träna lungorna. Vi kommer att avbryta och det är fruktansvärt tungt, sorgligt och mörkt. Vi är superledsna och sörjer. Det känns så overkligt. Igår kände jag att jag aldrig ville gå igenom detta igen. Nu känner vi båda att vi är så inställda på tre barn att vi nog kommer vilja försöka igen. Det känns ändå som ett litet ljus i mörkret.