Vad är grejen med dessa låtsasförlovningar?

Det är väl klart att det är? Vid äktenskap tar man på sig ett helt annat ansvar för den andra. Man har bland annat försörjningsskyldighet mot varandra, och under äktenskapet ska båda leva på samma nivå. Det finns även en betänketid vid ansökan om skilsmässa, och under den tiden har man också försörjningsplikt mot varandra. Bostaden är bådas, och den som står på kontraktet kan inte bara slänga ut sin make eller hustru därifrån. Det kan man däremot som sambo, om man ägde bostaden innan den andra flyttade in. Vid skilsmässa har man rätt att få ut mycket mer ut boet än vid separation, och likaså vid dödsfall/arv. 

Men du kanske menar att vigselringen inte skyddar mer mot otrohet? Jag vet förstås inte, men det tror jag att den gör. Det känns mer "kört" om man blir kär i någon som är gift, jämfört med någon som bara är sambo. Som att man trampar in i något heligt som man inte har med att göra. Och jag kan inte vara den enda som känner så. Jag tror att man måste vara fräckare, stå mer utanför normala normer som vi enats om i ett samhälle, om man ska stjäla en gift man jämfört med en som bara är sambo. Tanken finns ju lite där i det senare fallet, att hade de verkligen varit säkra på varandra så hade de gift sig...

Undra hur många känner till varför kvinnan har två ringar. Det är en gammal rest från "förr  tiden" när kvinnan var beroende av mannen för sin försörjning. Skulle mannen dö, så sålde kvinnan båda sina ringar för att få lite pengar att kunna leva på tills hon hittade sig en ny man att gifta sig med. De som användes som det egentliga tecknet för att en kvinna var gift var att hon bar en sjalett på huvudet. Jungfrun var alltid barhuvad.

Läs meningen igen som du valde att fetstilta från (Dravels) inlägg.
Nej det är inte vigselringen (i sig) som är juridisk bindande. 
Inget metall stycke (b.la gud/platina/silver/ är metaller) är juridiskt bindande.

Så där har (Dravel) rätt faktiskt, när h*n skriver(citerar):
"En vigselring är inte mer juridiskt bindande än en förlovningsring."
(slut citat)

Vigselringen (i sig) är bara en _symbol/tecken_ på att man har ingått i ett äktenskap. Har man valt kyrkovigsel så skall ringarna påminna om löftet man gav varandra.
För dem som har närvarat vid ett kyrkbröllop kommer säkert i håg att prällen säger till brudparet: "Låt dessa ringar/denna ring för dem vara tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet.

Så (Dravel) har rätt när han påtalar att vigselringen (i sig) har samma juridiska värde som en klocka eller väska faktiskt.

Fast jag har märkt att många i denna tråd som tycker det är konstigt med folk förlovar sig (men inte gifter sig) har stora problem med att skilja på "juridisk" och "symboliskt" samtidigt.

Men så här då: som framkommer i sådana här trådar, så verkar det ha blivit ganska vanligt - eller det förekommer i alla fall - att kvinnor springer runt med förlovningsringar utan att vara förlovade på riktigt (d.v.s. ha ett datum för vigseln bokat). Men jag har aldrig hört talas om, att kvinnor springer runt med förlovningsring + vigselring utan att vara gifta. Det förekommer antagligen bara om kvinnan är psykiskt sjuk, och i själva verket inte har någon man alls i sitt liv.

Jag kommer osökt att tänka på en arbetskamrat jag hade en gång, en kvinna i 50-årsåldern som för länge sedan gett upp hoppet att träffa en man. Hon bar sin avlidna mors vigselring på högra handens ringfinger, som ett band till modern. En gång när hon hade varit på semester i Tyskland, var hon alldeles till sig när hon kom hem, när hon berättade att dom hade trott att hon var gift där, eftersom hon hade en ring på höger hand. (I Tyskland bär gifta kvinnor bara en ring. Hon får den som förlovningsring, och under förlovningstiden bär hon den på vänster ringfinger. I samband med vigseln flyttas den till höger ringfinger.) För henne var det en jättestor grej, att en gång i livet bli sedd som en fru, liksom...

Därför kan man dra slutsatsen, utan att vara Sherlock Holmes, att en kvinna med två guldringar på vänster ringfinger med största sannolikhet är gift, och då gäller de JURIDISKT bindande regler som jag räknade upp. 

Jag har aldrig förnekat vilka slutsatser man kan dra av att se två ringar på vänster ringfinger på en kvinna (och de få män som väljer att bära två ringar på vänster ringfinger).
Dock så var det INTE vilka slutsatser man kunde dra av två ringar.

Det handlade om att det är felaktigt att hävda eller (tydligt) insinuera att det är ringarna isig som är juridiskt bindande.

Bara för att man kan dra slutsatsen att en kvinna (och fåtal män) med två ringar på vänster ringfinger att de har ingått i en juridisk allians, gör det fortfarande inte rätt att säga, eller (tydligt) insinuera att det är vigselringen i sig som är det juridiskt bindande.

Så det spelar ingen roll hur du försöker klä det och försöker komma med "om man säger så här då..."
Ett felaktigt påstående blir inte rätt även om man försöker med diverse förklingar.

Det är en signifikant skillnad mellan "vigselring som juridiskt bindande"  och "man kan dra slutsatsen av... "

Varken en förlovningsring och/eller en vigselring är juridiskt bindande. 

Nu har traditioner och moden skiftat väldigt mycket genom århundradena, och mellan geografiska platser (och med saker såsom samhällsklass). "Förr i tiden" är liksom ingen homogen tidsperiod som har varit likadan fram tills "nutid". Det tror jag inte riktigt du menade heller, men ringarna och huvudbonad är mer komplicerat än hur du framställer det. Det var först och främst morgongåvan som utgjorde kvinnans ekonomiska försäkring, och enbart hos överklassen. Dagens släta förlovningsringar och vigselring (ofta med stenar) är en hopkok av flera olika traditioner, och det går inte att säga att kvinnans "extra" ring har med ekonomisk trygghet att göra. Under lång tid, och så är det fortfarande i de flesta andra länder, bar även kvinnan enbart en ring.

Även ogifta kvinnor har genom århundradena haft huvudbonad på sig. Skillnaden mellan flicka, ogift och gift kvinna har snarare legat i vilken typ av huvudbonad, frisyr, smycken och så vidare. "Förr i tiden" skickade kläderna och accessoarerna ut betydligt fler signaler än vad de gör idag. Eller, i alla fall en annan typ av signaler. Så att säga att jungfrur/ogifta alltid var barhuvade är direkt felaktigt.

Det har jag. Och jag har blivit inbjuden till förlovningsfest för ett par som inte tänker gifta sig. Blev en väldigt märklig tillställning för folk viste liksom inte hur de skulle bemöta parter och kvinnan i fråga blev väldigt irriterad att det inte hurrades eller att någon höll tal... jag bara häpnade.

Jag har också varit med när en killkompis gått ner på knä men ist för att fria frågade han sambon om hon ville förlova sig med honom. Hon blev så glad! Men under kvällen kröp det fram att han bara ville förlova sig, inte gifta sig och hon bröt ihop totalt och hela kvällen blev en mardröm för oss alla.

Jag förstår absolut att man inte vill gifta sig om man har barn sedan tidigare och tänker på arvsrätten. Men att många vill deklarera med en förlovning att de hör i hop men uppenbarligen inte vågar tro på relationen att ta det fulla steget till ett äktenskap, det förstår jag inte. Då är man ju uppenbart inte säkra på varandra! Då tror man inte på livslång kärlek (vilket är den romantiska symbolen av äktenskapet). Varför då förlova sig? Då borde man väl snarare göra slut och hitta någon som är redo att binda sig? Ge mig argument varför man inte ska ta det fulla steget??

Var i mitt inlägg hävdade jag att man praktiserade detta  idag?

Var i mitt inlägg förnekade jag att traditioner inte skulle ha ändrats?

Fundera en smula och läs mitt inlägg igen. Läs om läs rätt.

Vad har jag hävdat att "förr i tiden" skulle vara en homogen tidsperiod?

Men klart detta är familjeliv, där folk har en förkärlek att tolkar andras inlägg efter en svartvit mall. Skall man slippa att bli tolkad efter en svartvit mall så skall man sitta och radda upp en massa "disclaimers".

Tycker du uppvisar en mycket rutten, intolerant och nedvärderande syn på andra par och vad som är rätt för dem och huruvida de tror på sin relation eller inte.

Bara för att du (enligt din syn) anser att det ä äktenskapet i sig som avgör att an tror på relationen det är okey..  Det får du lov att göra.

Dock ger det dig ingen rätt att sitta och döma andra par att andra inte skulle tro på sin relation, om de bara vill förlova sig men inte gifta sig.

Det enda som är riktigt uppenbart egentligen är att du har svårt att acceptera att folk är olika och kan visst tro på sin relation även om de inte gifter sig, utan väljer i stället att bara förlova sig.

Ja, detta är Familjeliv, där folk inte kan hantera att bli ifrågasatta utan att ta till härskartekniker.

Jag ifrågasatte två påståenden som du kom med, nämligen att den andra ringen var en ekonomisk försäkring för kvinnan, och att jungfrur alltid var barhuvade. Dessa påståenden är direkt felaktiga, oavsett vad man lägger i begreppet "förr i tiden".