Borderline i relationer

Jag fick idag äntligen veta att jag med största sannolikhet har borderline diagnos. Jag har alltid haft problem i nära relationer, framförallt kärleksrelationer där jag kommer riktigt nära. Jag klarar inte av vardagen och när det är lugnt och harmoniskt. Utan då måste jag ställa till med någon cirkus för att känna att "jag lever" ! Detta är helt omedvetet!

Jag är sjukligt svartsjuk på min partners ex tex eller om han skulle så mycket som titta på någon annan snygg tjej. Samtidigt så går jag själv bakom ryggen så fort jag känner mig oälskad av min sambo och kontaktar då mitt ex eller kollar av läget på Tinder och börjar ta kontakt med andra för att få bekräftelse. Jag lever sedan på att männen blir intresserade av mig och förälskade. Jag har ingen empati eller ånger, även om jag skulle ha sex med någon annan. Jag bara viftar bort och förtränger det. skulle min pojkvän göra samma sak så hade jag aldrig någonsin förlåtit det.

Jag driver männen till vansinne. Det kan antingen vara himmel eller helvete. Alla män mår dåligt och förlorar sina vänner och umgänge till slut och ofta går det så långt att de vid något tillfälle blir våldsamma, då jag gör dem galen. Detta är även med män som aldrig någonsin varit våldsamma tidigare.

Jag vill inte förstöra mitt förhållande igen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill ha hjälp NU!!

Någon mer därute som har borderline. Finns där hjälp?

StudierKemi skrev 2021-07-13 16:19:53 följande:

Förlåt, men Du har fått det här lite om bakfoten. De som har borderline är rädda för att bli lämnade ensamma, att bli övergivna av den personen som de har sex med. De kan på sätt och vis inte "leva själva" ännu för att dem är i regel under 30 år, unga, oerfarna, och har inte haft en längre period i livet ännu (!), där de varit utan sex och partner. De blir väldigt arga av bara tanken att de ska gå igenom en period på 5+ år utan en mans närhet (det handlar mest om kvinnor när man talar om borderline).

Det är just detta som gör dem heeelt ostabila, eftersom sanningen är att man MÅSTE kunna leva själv, hitta sig själv, utbilda sig själv (borderline kvinnor är komplexa och bär anlag för att bli riktigt smarta, men talangen används inte för att något gick FEL I UTVECKLINGEN). Dessa kvinnor har lärt in ett felaktigt livsmönster helt enkelt. De mår dåligt för att de hoppar utan heder från man till man, det är livsfarligt att hoppa på detta sätt när man har en avancerad personlighet, och när man istället borde ha suttit och utvecklat sig själv, och INTE sagt "ja" lätt till många män. /fd borderline.

Jag är livrädd för att bli lämnad, eftersom jag inte fick kärlek som liten. Därför testar jag gränser på nåt sätt för att bli lämnad och sedan kämpa för kärleken som försvunnit ifrån min partners håll, eftersom det är vad jag är van vid att kämpa för som liten.

Jag är egoist och tar för mig, eftersom jag fick lära mig att ta för mig och synas, höras som liten. Jag förekommer istället för att förekommas, eftersom jag är livrädd för att bli sviken och lämnad. Då har iallafall jag gjort samma sak, som tex träffat andra eller pratat med andra.

Innerst inne har jag stark empati och ett stort hjärta, men ytan är hemsk.

Min psykolog trodde iallafall att det rör sig till 99% om borderline. Dock ska jag träffa en psykiater som fastställer detta. Vem vet, jag kanske är en psykopat, men tror knappast att jag hade sökt hjälp då eller varit så medveten och insett mina fel.

Borderline i relationer

INNEHÅLL