Pussa 12-åring son på munnen?

För att många använder just munnen för oralsex. Förstår inte varför du försöker leka kysk som någon heliga birgitta. Jag väntade tills jag var gift med att ha sex och har aldrig haft oralsex i hela mitt liv....fick min första kyss på kyrktrappan så om någon kan pussa sina barn på munnen så är det jag men det skulle aldrig falla mig in för munnen är för att antingen pussa/kyssa min man eller äta/dricka.

Låt barns kroppar vara ifred. Låt de behålla sin integritet och sluta töja på deras gränser.

Pojken verkar inte vilja att hans pappa pussar honom på munnen så varför fortsätta?

Förstår inte din jämförelse med nakenhet för barnen och att pussa dem på munnen? Inte alls samma sak. Det finns en gräns där också då barnen inte vill se sina föräldrar nakna.

Det är ju inre direkt så att man suger kuk och direkt går och pussar sitt barn. Gud vilket löjligt inlägg

Ännu en gång projicerar du och använder språk som används av de som begår brott (grooming). Det är inte att TS tycker det är äckligt och obehagligt...nej, nej, utan det är TS som är svartsjuk på att ett barn blir pussat på munnen av sin pappa.

Jag tappar hakan av det jag läser.

Tack för stödet. Jag kände mig lite förvirrad.

Känner att diskussionen börjar nå en extremt infantil nivå. Det är väldigt ointressant för mig att diskutera på så låg intellektuell nivå.

Till TS vill jag återigen ge rådet att analysera vad dina starka negativa känslor handlar om. Jag tror ju inte att det EGENTLIGEN handlar om pussarna utan om nåt annat som är skevt i relationen.

Grooming är när man försöker locka ett barn att delta i vuxna sexuella handlingar genom att bygga en relation och göra så att barnet får förtroendet för förövaren som sedan utnyttjar detta för egen sexuell vinning.

I den här tråden är vi vuxna som diskuterar om det är olämpligt att pussa sina barn på munnen och hur man ser på detta.

Jag tror mest att jag tycker att något är skevt i relationen dem emellan

När de ska försvara sig så brukar de använda det språket, ja. De vänder på det att den som ifrågasätter är den som är sjuk.

Jag håller med dig att vi kommer inte längre än såhär. Jag har gett dig vuxenperspektivet och barnperspektivet, om du fortfarande inte förstår efter det så lär du aldrig göra det.

Det ena behöver inte utesluta det andra. Det låter ju inget vidare sättet du beskriver pappan på, och din känsla av att pappan är väldigt dominant och att pojken inte skulle våga uttrycka nån egen vilja. Det låter inte som en sympatisk man helt enkelt.