Tips på insomningstabletter

Ger man sig på att "böna och be" om saker som är narkotika klassat kan man generellt räkna med att INTE få det i någon större mängd. 

Haft mängder av den typen av mediciner utskrivet i 7 år tid och min läkare har inte ens några betänkligheter att skriva ut lite extra om vi inte vet hur mycket jag har kvar, varför? Jo jag har aldrig någonsin tagit så mycket som de skrivit ut eller velat öka dosen, de vet helt enkelt att jag inte har någon förkärlek för dem eller någonsin använder mer än absolut nödvändigt. 

Stilnoct och imovane är ju mindre beroendeframkallande i sig än allmänna benzo till exempel, men sömntabletter i sig är lite som nässpray, använder du för mycket/för länge tenderar de att göra det som man tog det för från början värre. Det är generellt inte en lösning med sömntabletter varje natt (i allafall inte av den typen), man kan ibland börja med en "kur" för att hjälpa det att rätta till sig men sen får man generellt acceptera att göra uppehåll lite då och då. 

Personligen avskyr jag imovane pga den otäcka smaken i munnen dagen efter, har stilnoct på stående recept men tar jag för ofta förlorar den den "positiva effekten" - dvs jag vaknar etc. men den påverkar sådant som muskelkontroll etc. ändå. Melatonin och jag gick aldrig särskilt väl ihop, somnade väldigt bra på den men vaknade inom max några timmar helt klarvaken. Propavan gick inte ur kroppen ordentligt och jag kunde somna ståendes fram till 20 på kvällen efter. 

Bäst sover jag på Oxascand, men det lär du inte få någon läkare att skriva ut som sömn medicin, jag har helt enkelt flyttat tiden för den och nämnt lite i förbifarten för läkaren att jag gjort det. (och det är defintivt  inte något som är en bra idé att ta dagligen, ser till att hålla det till max några nätter i veckan och acceptera att jag inte sover så mycket de andra. 

De neuroleptika du provat och säger inte fungerar, hur länge har du provat respektive? Har en bekant som ätit en del av de för att förhindra manisk psykos och där lättar en hel del av groggyheten efter en tid. 

Har aldrig haft några problem med det, men det bidrog säkert att läkaren som först skrev ut det var van vid att jag vägrade all typ av medicinering (pga att jag råkat riktigt illa ut av biverkningar tidigare) att hon var glad jag ville prova något alls, samt att jag bad att hon istället skulle skriva ut svagare sort än vad hon reflexmässigt försökte skriva ut så jag kunde välja att ta bara en. 
Har alltid berättat om mina grava sömnproblem, men aldrig bett om någon medicin mot det. Det har varit läkarna som tyckt att det inte är hållbart så lite jag sover. 

Numera vet de ju att jag klarar av att hantera medicinerna och att recept snarare går ut än att jag försöker förnya tidigt. 
De är på goda grunder som hökar i att vaka för de som verkar vara ute efter den sortens mediciner då de vet hur vanligt det är att man inte kan hantera dem och det är lätt att hamna i riktiga träsk med beroendet. Så ja tyvärr är det ofta så att ju mer angelägen du verkar vara till att få dem, desto mer kommer de att stå emot. 

Tror inte att en månad är tillräckligt för de tyngre neuroleptika att lätta lite med "zombie" biverkningarna, men 1-2 år borde absolut ha lättat. 

Var ju ganska många år sedan nu, men jag hade redan vägrat adhd medicinering (hade faktiskt ingen medicinering alls från min psykiatriker, men hon satte diagnosen och hade henne för sjukintyg) och vi pratade (ännu en gång) om hur lite jag sov, och jag höll väl med om att det inte var hållbart och sa något om att ok, jag kanske kan tänka mig att prova något - vi provade med propavan men det gick inte alls då de satt i ca 20 timmar på mig, så då nämnde jag att jag för länge sedan provat imovane men inte riktigt hade lust med det då det var så himla otrevlig smak i munnen dagen efter men att de fungearde ok, då föreslog hon stilnoct (zolpidem). Kom tillbaka och sa att jo de fungerade nog, men att jag ofta inte lyckades överkomma den variant av ångest som gjorde jag satt och stirrade ut i inget och inte klarade av att ta mig i säng för att ta dem i tid (inte ett alternativ att ta den i förväg). På något sätt kom vi in på att det kanske behövde något tidigare på kvällen för att faktiskt få mig i säng så jag kunde ta dem. Kommer inte ihåg exakt hur vi kom in på att jag haft sobril (oxascand) mot panikångest som tonåring men sällan tog dem för jag hatade känslan, gick motvilligt med på att i alla fall prova. 
Fungerade aldrig riktigt som tänkt (med att ta en sort några timmar innan och sedan en annan). Provade någon gång att ta samtidigt som jag stupade i säng så att de fortfarande hade effekt när jag vaknade några timmar innan för att hjälpa mig igång och ut på morgonen till jobb. Numera har det landat till att jag mest har dem till att sova på. Det är flera andra läkare senare då den första gått i pension för ett antal år sedan men de har accepterat att jag har den utskriven och kan ju klart se bakåt att jag inte visat någon tendens att vilja äta mer eller tolerans. 
Haft försök med melatonin också men aldrig fått att fungera bra. Har (eller hade tills nyligen när jag sa hon inte behövde skriva ut mer) fortfarande zolpidem också men tar det i princip aldrig, många askar ligger hemma längst bak i skåpet (förlåt! låter säkert hånande för dig som vill ha och inte får, men så är det, får för mycket biverkningar och toleransökning att jag helt enkelt inte vill ha).

Men ja, tyvärr är det nog så att med många mediciner så gäller det att inte vilja ha för att de ska vilja skriva ut, tror inte det är slump att det alltid blir så för mig att de vill att jag ska ta mer än vad jag vill ha. De är tränade hårt på att hålla utkik för "drug seeking behaviour" så att säga. 

Har du tagit det från approachen snarare att inte be om olika saker ni kan pröva utan att du förklarar hur förtvivlat lite du får sova och att du är orolig för hur det kommer öka risken för skov och fråga "vad kan vi göra?"
Ibland går det lättare med lite mindre direkt approach och att lägga bollen av situationen i deras knä. 

Naturligtvis jättebra om det ENDAST är ett fysiskt problem med rytmen. Jag är strikt rekommenderad av läkarna att alltid sova så mycket jag bara kan på morgonen och ta alla tupplurar som behövs för att jag sover farligt lite och inte spelar någon roll att jag inte sovit gällande kommande nätter, det rättar helt enkelt inte till sig. När det är hyfsat ok kan jag försöka gå och lägga mig samma tid och upp ungefär samma, men i en "dålig" period ska jag aldrig sätta klockan om jag inte absolut måste upp. 
För de allra flesta är det naturligtvis bra och något alla i allmänhet bör försöka hålla sig till. 

Mm jag ser att du inte läst inlägget jag skrev innan. Mina sömnproblem har verkligen aldrig hanterats av någon allmänläkare.

Vi har naturligtvis försökt med de sätten först innan det landat i nuvarande.

Visst är min cirkadiska rytm fuckad, men det är inte huvudproblematiken i mina sömnproblem. Att den är knepig och vägrar ställa in sig på en 24 timmars cykel komplicerar naturligtvis saken då den alltid kommer vrida sig lite, men ett ganska minimalt problem i sammanhanget.

Det blir ett ganska arrogant sätt att se på saken, lite som att försöka argumentera till någon som sitter i rullstol att ?varför går du inte? Det är ju bara att sätta en fot framför den andra. Då klart det blir jobbigt först men forskning visar hur viktigt det är att röra på sig och det är farligt att sitta still, det finns en massa forskning som visar samband på ökad risk för diabetes och stroke för de som går och springer mindre. Läkaren är okunnig som satt dig i rullstol för att ta dig framåt, bara du håller i och börjar gå så slutar dina benmuskler vara förtvinade. Det är nog bättre du söker hjälp hos en idrottsmedicinskt specialiserad läkare istället?