• Anonym (Anhörig)

    Barnets fel att det att det blev skilsmässa

    Oro för barnbarnen

    Min dotter som har 4 barn(6,9, 10 och 14 år) har separerat för en månad sen från pappan. De har för tillfället hyrt en tvåa där de är varannan vecka var och sen den andra veckan med barnen.

    9 åringen har diagnostiserad ADHD men troligtvis också nåt annat eftersom han har ett väldigt trotsigt beteende och reagerar aggressivt ofta samt svårt med empati.

    Min dotter har troligtvis också ADHD eller något bipolärt, vi var på många utredningar i hennes barndom och ungdomsår.

    Problemet ör främst att hon inte klarar av 9 åringen. Hon försöker med alla sina konster och knep men han är helt för jävlig mot henne. Det har blivit en ond cirkel.

    I ärlighetens namn så har hon bekänt att han enligt hennes åsikt är 95% orsak till skilsmässan. Hon står inte ut med honom, hon tycker inte om honom, hon tycker att han förstört deras, familjens liv. Han har orsakat så mycket konflikter inom familjen, med mannen, syskonen har fått lida.

    Pappan klarar hyfsat av honom och skyller bara på att hon är en usel mamma som inte fixar det.

    Hur ska detta sluta, är min tanke? Hurdana men ska barnet och syskonen få av detta? Kan en mamma säga upp sin relation med sitt barn som inte ens fyllt 10 än?

    Har föreslagit att de ska gå och diskutera nånstans om barnet och få råd men de lyssnar inte på det örat för de tycker att det ändå inte hjälper. Han har medicinerat tidigare men slutade pga att han blev så deprimerad av det.

    Tankar?

  • Svar på tråden Barnets fel att det att det blev skilsmässa
  • Anonym (man1)

    Detta med adhd går att medicinera emot.

    En kompis till mig hade en son som var rent ut sagt helt galen. Ingen, då menar jag ingen, klarade av han. Till och med skolorna var knäckta.

    Men så fick han adhd medicin och så sakta lugnade han ner sig. Och nu ser framtiden ljus ut och han är en ung fin man med bra jobb och framtid.

    Ge aldrig någonsin upp.

  • ClumsySmurf

     Är det så att han men inte hon inte klarar av 9 åringen så är det inte bara barnet det sitter i. Hon verkar behöva förändra något med sig själv för att kunna hantera barnet bättre, tycker hon ändå att 95% är barnets fel har nog pappan rätt,
    Det kan vara så att hon får barnet att bli värre.

    Hennes konster och knep kan vara lite dåliga och när det inte funkar brukar föräldrar söka råd hos någon som är utbildad i att förstå deras barn för att The definition of insanity is doing the same thing over and over again, but expecting different results.

  • Anonym (tttttttt)
    Anonym (Anhörig) skrev 2021-07-16 16:17:57 följande:

    Oro för barnbarnen

    Min dotter som har 4 barn(6,9, 10 och 14 år) har separerat för en månad sen från pappan. De har för tillfället hyrt en tvåa där de är varannan vecka var och sen den andra veckan med barnen.

    9 åringen har diagnostiserad ADHD men troligtvis också nåt annat eftersom han har ett väldigt trotsigt beteende och reagerar aggressivt ofta samt svårt med empati.

    Min dotter har troligtvis också ADHD eller något bipolärt, vi var på många utredningar i hennes barndom och ungdomsår.

    Problemet ör främst att hon inte klarar av 9 åringen. Hon försöker med alla sina konster och knep men han är helt för jävlig mot henne. Det har blivit en ond cirkel.

    I ärlighetens namn så har hon bekänt att han enligt hennes åsikt är 95% orsak till skilsmässan. Hon står inte ut med honom, hon tycker inte om honom, hon tycker att han förstört deras, familjens liv. Han har orsakat så mycket konflikter inom familjen, med mannen, syskonen har fått lida.

    Pappan klarar hyfsat av honom och skyller bara på att hon är en usel mamma som inte fixar det.

    Hur ska detta sluta, är min tanke? Hurdana men ska barnet och syskonen få av detta? Kan en mamma säga upp sin relation med sitt barn som inte ens fyllt 10 än?

    Har föreslagit att de ska gå och diskutera nånstans om barnet och få råd men de lyssnar inte på det örat för de tycker att det ändå inte hjälper. Han har medicinerat tidigare men slutade pga att han blev så deprimerad av det.

    Tankar?


    Nej det är inte barnens fel hur jobbiga dom än är att föräldrar skiljs, det är för att föräldrarna inte kan samarbeta, för att dom inte kan ta föräldraansvar eller en miljon andra orsaker, dom är vuxna och har valt att skaffa barn och då får man även ta ansvaret och det jobbiga.
    Att sen de vuxna vägrar att söka hjälp visar ju på att dom har stora brister

    och om pappan sen tycker mamman är en usel mamma och barnet inte är jobbigt alls(för jo barn kan vara jobbiga) så kan han ju ha sonen på heltid,säger han nej till det så ska han hålla tyst med sina påhopp på mamman.
  • ddfdffdf
    ClumsySmurf skrev 2021-07-16 17:03:17 följande:

     Är det så att han men inte hon inte klarar av 9 åringen så är det inte bara barnet det sitter i. Hon verkar behöva förändra något med sig själv för att kunna hantera barnet bättre, tycker hon ändå att 95% är barnets fel har nog pappan rätt,
    Det kan vara så att hon får barnet att bli värre.

    Hennes konster och knep kan vara lite dåliga och när det inte funkar brukar föräldrar söka råd hos någon som är utbildad i att förstå deras barn för att The definition of insanity is doing the same thing over and over again, but expecting different results.


    Men då kan ju pappan ta hand om barnet mer och mamman ha VH istället, vilket är en bra lösning då och blir bättre för alla inblandade (ja förutom pappan om han skulle ljuga angående barnet men då får han skylla sig själv)
  • Anonym (Anhörig)
    ddfdffdf skrev 2021-07-16 17:57:41 följande:
    Men då kan ju pappan ta hand om barnet mer och mamman ha VH istället, vilket är en bra lösning då och blir bättre för alla inblandade (ja förutom pappan om han skulle ljuga angående barnet men då får han skylla sig själv)
     Bra poäng, helt klart att föreslå.
  • Tomelilla15

    Det är just det här med många barn. Varför ska folk ha så många barn o helt ta knäcken på sig själva? Ett barn kräver extra mycket, ja, då kan det bli. Alltid en risk. Därför bättre att nöja sig med färre så man klarar av det.

  • Anonym (Pappa)
    Tomelilla15 skrev 2021-07-18 20:28:45 följande:

    Det är just det här med många barn. Varför ska folk ha så många barn o helt ta knäcken på sig själva? Ett barn kräver extra mycket, ja, då kan det bli. Alltid en risk. Därför bättre att nöja sig med färre så man klarar av det.


    De som klarar det minst verkar alltid skaffa flest barn?
  • Anonym (8 år kvar)

    känner med din dotter. vet precis hur hon känner, adhd-barn sliter på psyket. men jag själv som har en liknande son med adhd, aggressionsproblematik och trotssyndrom (plus jävligt smart eller det säger sig självt, de som vet hur man manipulerar är steget före i tanken) tänker att skilsmässa vore det värsta eftersom man då skulle ha honom ensam varannan vecka vilket vore döden! jag bara väntar tills han flyttar hemifrån. tänker att varje dag är närmare den dagen och det håller mig levande. varje gång han fyller år, ett år närmare flytten osv. det kanske låter hemskt men de som inte upplevt dessa barn, ni vet inte. det är en plåga! jag har 8 år kvar. sen tänker jag flytta (om han inte gör det).. han vet inget om vad jag tycker om honom såklart, visar bara kärlek men får bara skit tillbaks.

  • Anonym (....)
    Drottningen1970 skrev 2021-07-16 17:46:03 följande:

    Din dotter är sjuk i huvudet. En skilsmässa är något som de vuxna och enbart de vuxna har ansvar för. Så vidrigt att skylla på barnet.


    En skilsmässa i sig kan mycket väl beror på att man har barn som är svåra att hantera. Men man ska oavsett inte skylla på barnet. Men det kan fortfarande var en stor orsak till skilsmässan.
  • ClumsySmurf
    Anonym (8 år kvar) skrev 2021-07-18 20:51:01 följande: #9

    känner med din dotter. vet precis hur hon känner, adhd-barn sliter på psyket. men jag själv som har en liknande son med adhd, aggressionsproblematik och trotssyndrom (plus jävligt smart eller det säger sig självt, de som vet hur man manipulerar är steget före i tanken) tänker att skilsmässa vore det värsta eftersom man då skulle ha honom ensam varannan vecka vilket vore döden! jag bara väntar tills han flyttar hemifrån. tänker att varje dag är närmare den dagen och det håller mig levande. varje gång han fyller år, ett år närmare flytten osv. det kanske låter hemskt men de som inte upplevt dessa barn, ni vet inte. det är en plåga! jag har 8 år kvar. sen tänker jag flytta (om han inte gör det).. han vet inget om vad jag tycker om honom såklart, visar bara kärlek men får bara skit tillbaks.


    när någon har misstänkt ADHD eller något bipolärt skaffar 4 barn...har h*n planerat förbannat dåligt
    någon med ADHD problematik kan slita lika mycket med 2 'normalsvåra' barn som andra gör med 4.

    när det går betydligt lättare för den andre föräldern...går det att göra bättre
    när någon inte vill söka råd hos kunnig...(föräldern gör allt 100% rätt = inbillning)
    och dessutom tycker att barnet 95% orsak till problemen är det knappast bara barnet det sitter i
    jag tycker det verkar som att hon är omogen, har taskig självinsikt och har offerkofta.
Svar på tråden Barnets fel att det att det blev skilsmässa