Inte glada

Nej, man måste man inte säga grattis. Jag har reagerat som dina svärföräldrar, men då visste jag att det inte fanns energi och tålamod tillräckligt för de barn som redan fanns. Det var alltså för barnens skull jag inte jublade högt.

Fråga dem rakt ut varför de reagerar så. De måste ju ha något konkret?

Tack snälla!

Min man har inte sagt så mycket, men han är besviken över deras reaktion, och har börjat oroa sig lite för hur det ska bli med fyra barn, om vi kommer klara det.

Fy vilket uppförande. Inte konstigt att du känner dig ledsen. MEN du måste ju vara tydligare när du säger ifrån! Kör varianten: "När du säger XXX så känner jag YYY. Var det det du ville?" Är det svårt att göra öga mot öga så är det helt ok att göra i skrift, men tvinga dem att se vad de gör och stå för det (eller be om ursäkt).

Beroende på hur de svarar på ovanstående kan det också vara läge att säga att du behöver fokusera på en lycklig graviditet och på din fina familj. De är välkomna att vara en del av det i sin roll som farföräldrar om de känner att de kan och vill. 

De behöver inte jubla högt, det förväntar vi oss inte. Men man kan väl ändå hålla god min och gratulera när barnet är på väg, oavsett vad de tycker om saken.

Jag blir ju inte mindre gravid för att de surar.

Tråkigt att deras missnöje har fött tvivel hos din man. Men min erfarenhet av de jag känner som har 4 barn eller fler så går det fint! Kanske är ett alernativ att få ett möte hos mvc psykolog för att lugna din mans tvivel?

Tror helt enkelt svärföräldrarna tycker 4 st är för många och tycker man ska följa "normen" 1-3 st barn? Att de har förutfattade menningar att man inte hinner med alla barn och kanske blir jobbigt ekonomiskt. Vilket inte alls behöver stämma.

Försök att strunta i deras beteende, de blev förvånade och tycker att ni redan har många barn och att 40 är gammalt - men superdåligt beteende av dem. Även om inte det hjälper dig här och nu, kommer dom att älska detta barn med när förvåningen har lagt sig. Fick mitt 4:e när jag var 39 - visst många reagerade förvånat men det lade sig fort. Är så lycklig att jag oplanerat blev gravid med min yngsta - är stolt över att vara en stor familj.

Det beror inte på att jag fyller 40. Min svärmor fick sitt yngsta barn när hon var 42 år. Hennes syster när hon var 41 år och min svägerska när hon var 41.

Så det är inte gammalt i deras familj och inget de har åsikter om.

Jag tror också att de kommer älska barnbarnet, det tvivlar jag inte på. Men det tar emot att dela graviditeten med svärmor, skicka ultraljudsbilder etc som jag gjort tidigare.

Min man kan göra det om han vill.

Förstår att du är mkt besviken. Du får dela din glädje med dom som gläds med er och så får väl din svärmor komma till dig för info när hon vill och är intresserad. Hon borde veta att hon betett sig dåligt och kommer förmodligen skämmas och ge er en förklaring. Vet inte vad jag fick åldersgrejen ifrån, för 40 är inte gammalt - men trodde det var en generationsgrej. Stort grattis ialla fall och att du kan glädjas fullt ut. Jag hade gärna skaffat en 5:e, men jag ÄR för gammal - 53 :)

Jag tror också att de tycker att det är "utanför normen" med fyra barn. Ingen i deras släkt har fler än tre.

Och kanske tänker de att det blir jobbigt.

Tycker bara att de inte behövt visa missnöjet så tydligt nu när graviditeten är ett faktum.