Orkar inte vara duktig längre

Anonym (Imsdal) skrev 2021-07-23 21:22:16 följande:

Hela livet har jag varit omtalad som duktig. Alla berättar hela tiden hur duktig jag är. När jag var liten och gick på förskola var jag duktig som var snäll och hjälpsam och lekte snällt med andra barn och inte gjorde så mycket väsen av mig. I lågstadiet var jag duktig på lektionerna och duktig som visste hur man uppförde sig i klassrummet, duktig som kunde gå hem själv och dukig som kunde vara hemma själv och duktig som ringde mamma och pappa och sa att jag lekte med en kompis och duktig som kom hem i tid till middagen eller ringde och frågade om det var ok att äta hos kompisen. I mellanstadiet var jag duktig på samma sätt och duktig som klarade att ta bussen till mormor och till mammas jobb själv och duktig som kunde handla på vägen hem från skolan och duktig som kunde laga mat och duktig som kunde baka till mammas jobb. I högstadiet var jag duktig som gick till skolan trots omständigheter hemma och i skolan, jag var duktig elev som kunde saker, jag var duktig för att jag hade extra saker med mig som mina klasskompisar kunde låna, sudd och pennor och linjaler och pennvässare. Jag var duktig som gjorde amitiösa projekt i alla ämnen inklusive slöjden och hemkunskapen. Jag var duktig som hjälpte mamma och pappa när pappa var sjuk så mamma inte behövde dra hela lasset själv. När jag gick i gymnasiet var jag duktig i skolan och duktig när pappa gick bort och hjälpte mamma med allt runt om och duktig, duktig, duktig. Jag var till och med duktig när jag fick barn som 20-åring och inte hoppade av högskoleutbildningen och tog hand om barnet helt själv utan mammas hjälp

Jag vill inte vara duktig längre. Jag är så jävla trött på att vara duktig. Hade jag inte haft barn så hade jag supit mig full och satt mig framför tåget.

Det var ju fruktansvärt oduktigt att skaffa barn som 20 åring! Utan seriös relation och medan du studerar dessutom. Det är ju så många fel det kan bli och dessutom ett fel som påverkar massor i ditt och ditt barns liv. Varför tycker du att du alltid bara är duktig? Du verkar levt ett normalt liv men skaffat barn vid en tidpunkt som inte är rätt enligt normen. Många unga som skaffar barn tidigt beskriver att dom får panik av ansvaret och hur låsta dom blir. ( att du skriver att det var duktigt att klara barnet själv utan mammas hjälp visar på dina förväntningar. Det är inte duktigt att ta hand om sitt egna barn utan mamman hjälp, det är fullt normalt.)

Kanske är det så att din känsla kommer av att du vill vara fri att resa, vara ung, utveckla din personlighet, träffa rätt man/kvinna och leva ett liv som 20 åringar brukar leva?

Nu skaffade du barn innan du var redo och får ta det jobbiga ansvaret med att vara duktig och vuxen ett tag till. När barnet är vuxet kan du unna dig att liva lite oansvarigt.

Anonym (Imsdal) skrev 2021-07-29 00:48:18 följande:

Det är verkligen inte många som fattat detta. Alls. Men jag vet inte hur jag ska förklara heller....

Några få har kommit i närheten om vad det egentligen handlar om. Lollo och Fia är väl inne på rätt spår, det handlar inte om saker jag gör eller gjort utan det där att hela livet har jag alltid varit duktig. Alla har alltid endast talat om för mig att jag är duktig, även om jag kanske rent objektivt inte har varit det. Allt har liksom tivstats till att det är duktigt.

Men det är ju så folk säger till varandra oavsett vad dom tänker. När du var barn så upplevde du det som nästan alla barn med bra föräldrar upplever, beröm, positiv förstärkning och väldigt lite fokus på det som blir fel. Som vuxen är det få som säger åt varandra att den andre gör fel. Speciellt mycket beröm får man om andra har låga förväntningar. Får du beröm för att du fostrat ditt barn utan mammas hjälp så beror det på att få trodde att du skulle klara det. Dvs motsatsen till att dom tror att du alltid är duktig. Nästan alla andra föräldrar lyckas fostra sitt barn utan sin mammas hjälp därför brukar inte det uppmärksammas när andra gör det.

Vill du verkligen att folk ska påpeka dina misstag? Hade det känts bättre om folk kommenterade att ditt val av familjebildning inte var så bra för ditt barn eller klagar på vilken mat du lagar till ditt barn?

Tänk så här. Om alla på riktigt trodde att du var så duktig så skulle dom inte säga att du var duktig så ofta. Då skulle det enbart förväntas av dig och vara självklart. Av någon anledning tycker omgivningen att du är i behov av uppmuntran även när du gör mindre bra saker. Varför är det så tror du ?

Jag tror snarare att du fick barn innan du var redo. Du begränsas och har fått ett ansvar som hindrar dig från att kunna göra misstag och utveckla din personlighet fullt ut. Detta gör att du känner dig låst och därför vill vara rebellisk.

Orkar inte vara duktig längre

INNEHÅLL