Gifta i 20 år och har två tonårsbarn. Jag älskar min man och vårat liv. Men de senaste månaderna har jag inte kunnat sluta fundera på om han älskar mig. För några år sedan slutade vi ha sex. Det var han som avfärdade mig och jag slutade försöka. Sex är inte så viktigt för mig och jag tänkte att det är väl samma för han. Ungefär nått år efter att vi slutade ha sex, tog han upp att han kanske ville skiljas. Eller var det det han gjorde? Han sa ?du kan väl inte tycka att vi har det bra?. Jag minns orden så väl. När det blev tydligt för mig att han inte var nöjd blev jag såklart helt förstörd och svarade att jag visst tyckte det. Jag grät, förklarade allt jag uppskattade med vårt liv, med honom. Det tog såklart några dagar att återhämta mig men sen verkade saker bli som vanligt igen och han tog inte upp det igen. När jag ser tillbaks börjar jag undra om det var hans försök att separera men att han inte vågade sedan pga min reaktion. Jag har en historik av att ha mått dåligt, utbrändhet och depression. Jag vet inte om eller hur kan ska kunna klara att förlora honom och en skilsmässa. Och kanske var det just det som gjorde att han backade. Jag vågar verkligen inte fråga honom om han älskar mig. Jag fattar att det egentligen är det enda sättet att få slut på sett grubblande. Men snälla kan någon ge mig tips, råd eller egna erfarenheter av likande situation där ni inte vetat vad er man känner för er. Vad hände? Vilka tecken såg ni? Vad gjorde ni? Hur är saker idag?
