Älskar min man mig?

Vad betyder ens det? Det är en meningslös fråga.

Han tar ansvar för sina val, du tar ansvar för dina. Däremot bör du fråga honom och diskutera hur ni kan göra er relation bättre.

Som du beskriver det låter det som att din man inte finner dig attraktiv längre. Håller du din vikt, tränar och gör dig snygg för honom fortfarande? Alla män mår bättre när deras fru ser bra ut. Att strunta i sott utseende och lägga på sig är inte ok om man är gift imo. Det är respektlöst mot partnern.

Att sexlivet är borta säger att attraktionen är borta och det i sin tur gör ganska snabbt att kärleken förändras så att man mest älskar varandra som kompisar/syskon.

Eftersom han tog beslutet att sluta ha sex så ja kärleken för honom har nog ebbat ut och eftersom han dessutom frågade om separation så är det nog mest kompisskap kvar.

Även om du är okej med att inte ha sex betyder inte drt att han är okej med det. Han avvisar nog dig för att han inte har rätt känslor.

Efter 15 års äktenskap tog jag samma beslut. Jag älskade min man men som en bror, han var min allra bästa vän. Men när jag inte längre kände attraktion och sexet mest kändes incestuöst så avvisade jag honom. Att ha sex med sin bror eller bästis gick bara inte hur mycket jag än älskade honom. Av respekt för mig själv och oss slutade jag med sexet. Men jag ville ha ett sexliv, men inte med honom. Jag tog upp till diskussion och han blev ohyggligt ledsen men det gick inte längre

Skilsmässan var ett faktum till sist.

Jag har själv en lång historia av psykisk ohälsa och vet hur mycket drt tar på en men samtidigt är det mitt eget ansvar endast och se till att jag mår bra och att jag tar ansvar för att fortsätta må bra och tar dom beslut som behövs för att kunna må bra. Det kunde aldrig vara min mans ansvar. Så det måste du ha i åtanke att det faktiskt är ganska elakt att hänga sig kvar med någon som kanske inte längre vill bara för att annars sabbar han mitt liv, nej det är du som tänker fel där. Om nu han inte vill leva med dig är det hans beslut, inte ditt.

Vi hade det som ni, ett sexlöst förhållande som liksom bara rullade på. Jag ville inte alls, han klagade inte.

AB kompis, ungefär.

Jag frågade en dag hur han tycker att vi egentligen har det. Då sa han att han ville separera. Bara så där, blixt från en klar himmel.

Ett par månader senare var jag singel med en toppfin tvåa i nyproduktion.

Jag är inte ledsen, blev mest förvånad och undrar hur länge vi hade harvat på i samma spår om jag inte sagt något.

Alltså jag skulle aldrig vara med någon som inte vill vara med mig.

Det är så fel ur så många aspekter.

1. Den du säger dig älska mest på jorden är olycklig med dig, och du går där, år efter år och låter honom vara olycklig för att du är en egoist. 

2. Vart är ditt egenvärde? Den kärleken du ska känna för dig själv? Förtjänar inte du bättre än att leva med någon som faktiskt uttryckt sin vilja att skiljas?