Varför släpper vissa grupper av vuxna och barn inte in andra i ett socialt sammanhang?

Jag vet inte helt vad det beror på, men det är fult och ledsamt och gör många gånger att den som är utsatt mår väldigt dåligt.

Jag känner väl igen beteendet, det kan drabba vem som helst. I grundskolan höll barnen ihop och kom det en ny elev hade den väldigt svårt att få vänner. Man gav aldrig personen en chans. Jag själv fick 2 kompisar i en parallellklass i mellanstadiet, lyckades inte få kontakt med någon i min egen klass.

Likadant på olika aktiviteter, barnen/ungdomarna kom dit med en kompis och var inte intresserade av att släppa in en till. Så det var mer regel än undantag att någon "blev över".

Samma sak på gympan i skolan, tycker att gympalärarna ofta nästan uppmuntrade utanförskap och mobbing. Man valde 2 personer som skulle välja sina lag. Nästan alltid samma barn som blev valda sist. Det är verkligen inte kul och de som drabbades mådde såklart dåligt. Men detta var en jättebra metod enligt läraren!

Det enda man kan göra själv är att försöka skapa ett tryggt barn som inser att dens värde inte ligger i om barnen i just den klubben vill vara med en eller inte. Att uppmuntra barnet att själv vara en schysst kompis. Ta vara på de vänner man har och göra saker med dom.

Hej och tack för din synvinkel. Ja det finns ju så mycket kunskap idag och det känns väldigt märkligt att vuxna skulle utsätta ett barn för något sådant här. Barn kan man inte lägga ansvar på, tycker jag nog, men man vill ju så klart veta vart detta bottnar och varför barnen beter sig på så vis.

Är det en hierarki som styr hur det blir?

Jag funderade. Min son går i flera lagidrotter. Massa barn i klubbarna. Jag vet på ett ungefär vilka killar min grabb umgås mest med och vilka namn som dyker upp. Om din son hade funnits i sonens lag hade jag nog helt enkelt inte ens vetat att han existerade eller att han var ensam. Och skulle därför heller inte vara till nån hjälp. Barn i den där åldern sköter ju sina relationer på egen hand i stor utsträckning.

Jag tror inte det behöver vara medvetet att någon hamnar utanför. Barnen har lite olika konstellationer de umgås med och reflekterar inte över andra konstellationer och således inte heller på om nån inte skulle ha nån tillhörighet. De tittar nog inte med såna ögon så att de uppmärksammar detta.

Tycker tränarna har stort ansvar i detta. Och vi vuxna kan ju hjälpa till. Om du skulle ringa mig och berätta att din son var utanför så skulle jag kunna prata med mitt barn och be honom aktivt bjuda in i konstellationen. Så gjorde jag när sonen var yngre och man såg tydligare om någon verkade lite ensam. Men i den här åldern är man ju inte med på samma sätt. Det behöver inte handla om elakhet eller något medvetet att någon blir utanför utan helt enkelt så att man inte ser, då man är mest fokuserad på sitt eget.

Livet är hårt och jag tror faktiskt att ts mamma daltar bort grabben.

I grupper med killar bildas det direkt en hierarki där killar med högra status får mer att säga till om och det är tydligt att ts son har låg status i gruppen, det är därför han har svårt att komma in och bli hörd.
Vad ger status i gruppen då? Ja utseende, ärlighet, moral, tuffhet, humor, bra på idrott eller i skolan och ren fysisk styrka.

Så sluta klema bort grabben och se om han kan förbättra sig inom några eller flera av ovanstående områden.

Trist att du anser att man måste prestera för att bli respekterad. Trodde vi hade kommit lite längre i vår kunskap om vad som är viktigt i livet.

Jag struntar fullständigt i de där kvaliteterna du nämnde. Det jag letar efter OM jag söker nya vänner, är att bli accepterad som jag är. Jag anser att ALLA människor förtjänar respekt så länge man inte skadar någon.

Din syn på respekt, föder bara osäkerhet, en risk att alltid hamna utanför ?normen? osv. Jag umgås med människor som ger andra människor respekt oavsett vad de presterar. Myyyycket trevligare!

Absolut! Så kan det så klart vara!

Du ser det är exakt det jag menar!
Jag förklarar för dig hur det fungerar i dom miljöer som din son befinner sig i och vilka villkor han ställs inför. Och tro mig jag vet mer om detta än du någonsin kan.
Hur väljer du att tolka det då? Jo utifrån din situation och dina värderingar.

Och har ni inte redan provat din metod och hur bra har det fungerat för din son?

Jag förstår att du har svårt för det men stoppa undan ditt ego en stund och lyssna på en som vet vad som fungerar.

Jag tycker att det är ledarnas/tränarnas ansvar. De borde jobba med gruppen så att alla blir delaktiga.

Å andra sidan är tränarna inte sällan outbildade som ställer upp på sin fritid. Men oavsett så tror jag att lösningen ligger hos dem.

Okej låt säga att jag hör vad du säger och att jag klemar bort honom.
Vad föreslår du då? Att han måste så att säga slå sig in i gruppen genom att vara bra på något. Du menar att det är enda sättet att få respekt. Känns urtrist och personligen undviker jag människor som värderar mig utifrån vad jag presterar, och tro mig jag vet vad det innebär att prestera. (har varit elitidrottare)

Ja jag utgick från mig själv eftersom jag vet att man kan få respekt genom att prestera. Jag vet också att det innebär att om man plötsligt tappar den prestationen, råkar ut för en skada som gör att man inte kan vara så bra i den där idrotten längre (been there done that) för att dra ett exempel då, så tappar man ju grunden för den där respekten som man byggt upp som bara är baserad på prestation.

Jag håller med dig om att barn funkar som du beskriver och jag tänker inte lasta barnen för det eftersom de inte har ansvar i detta.
Det är upp till föräldrarna att lära barn vad respekt är och att alla bör få den, så länge man beter sig bra.

Och så är det ju den lilla detaljen att folk inte har den kunskapen och fattar vilka värderingar de lägger över på sina barn. Så JA, du har rätt. Det går inte att ändra alla föräldrar och hur de väljer att projicera sina värderingar på sina barn, medvetet och omedvetet.

Så... tycker du att jag helt enkelt ska skita i att göra så mycket och låta min son sköta detta själv? Tja... om det är den ENDA vägen, så absolut! Men jag vill veta om det finns lite mer humana vägar först!