Utmattad och snart ensam

Jag var också ihop med en som absolut inte förstod sig på eller ville förstå psykisk ohälsa, förlossningsdepression och utmattning. Varken han eller jag förstod på länge att han var en del av orsaken till hur jag mådde och en stor de till varför jag aldrig blev bättre. Ljuset gick upp för mig när jag var helt ensam ute på landet med våra två små, 3 och 1, utan honom som drog ner mig hela tiden. Det var inte bara så att jag var ledig hela den tiden på landet, jag åkte med barnen 6 veckor och jobbade 3 av dem. Landstället är inte så långt borta. Helt plötsligt under de veckorna bara fungerade allt i huvudet på mig. Vardagsrutinerna föll på plats när inte han var där och stressade upp mig och barnen, jag slapp bli irriterad och besviken på hans ryckuppdig-attityd, 

Missförstå mig inte, jag hade fortfarande problem att tampas medm, har fortfarande. Jag orkade inte heller vara uppe mer än ett par timmar innan jag behövde lägga mig en stund och vila. Men att slippa ha honom runtomkring gjorde att jag kunde anpassa mig själv och barnen efter mitt mående. Jag trodde de första dagarna att jag skulle gå under och måste rusa tillbaka till honom för att jag inte klarade barnen och hemmet när jag mådde så dåligt, men när jag väl släppte tanken att jag måste ha honom för att rädda upp situationer och började lyssna på mig själv, min intuition, min kropp och min lösningsförmåga så insåg jag. Han var inte lösningen. Han var en stor del av problemet.

Jag kan inte säga att det är så för dig med det låter som att det kan vara det. Jag kan inte säga hur du ska göra. Fundera många varv. Och ta hand om dig.