Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kär men inte gjort något

    Fre 30 jul 21:44 Läst 651 gånger Totalt 127 svar
    Anonym (Tråds­tartar­e)
    Visa endast
    Fre 30 jul 21:44

    Hej! Jag är i en svår och jobbig situation. Jag är gift men har blivit kär i en annan person. Den andra personen vet det och jag tror att hon känner samma sak, utifrån kroppspråk och hur hon agerar. Personen vet att jag är gift.

    Vi har inte gjort något. Inget närkontakt förutom så som man gör med vänner. Inga sms eller liknande med sexuellt innehåll.

    Ändå är det mycket tydligt, tycker jag, att vi båda är kära eller i alla fall tycker om varandra mycket på ett romantiskt sett.

    Vi måste träffas då och då pga jobbet. Kollegor verkar ha uppmärksammat att det finns kemi mellan oss. En kollega har skojat om detta.

    Är detta otrohet?

    Jag planerade inte att det skulle bli såhär men känner ändå dåligt samvete.

  • Anonym (Tråds­tartar­e) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 31 jul 22:32 #91
    Anonym (mbb) skrev 2021-07-31 22:22:53 följande:

    det jag tänker på spontant här är .. om du inte känner personen du blir kär i, vad är det då du blir kär i?

    vill inte låta snarktråkig men låter lite som att du byggt upp ett luftslott i ditt huvud dit det är bekvämt att fly när vardagen känns tråkig och grå.. helt normalt och bra så länge du kan styra över dina impulser..


    Välkommen till besserwisser på familjeliv...
    Anonym (Elizabeth) skrev 2021-07-31 22:26:14 följande:

    Visst, men nu tycker jag ju inte ens att det är det värsta ni har gjort... För alltså, dina kollegor ser ju att ni är kära. Som sagt, hade det varit jag hade jag skämts ihjäl att jag låtit en liten crush gå så långt. Det är ju sjukt respektlöst mot din fru och mot ert äktenskap. 

    För om du är ärlig med dig själv, hur hade det känts om din fru sett dig med kollegan? Om dina andra kollegor ser hur det faktiskt ligger till, tror du inte att din fru skulle de det? Tycker du verkligen att allt du gjort med kollegan är 100% oskyldigt..? För jag är ytterst tveksam. 

    Du måste bestämma dig vad du vill göra. För mig hade ju mitt förhållande varit prio ett och nu när du varit dum nog att berätta för kollegan att du är så kääääär (efter en hel månad!) skulle jag nog berätta för henne att du måste ta avstånd för att skydda ditt äktenskap. Att ni inte kan ha mer kontakt än vad ni måste för att sköta jobbet. Hade jag varit singel och en gift kollega sagt att han är kär hade det varit min första reaktion, att vi inte kan hålla på och "vara kompisar" och elda på några känslor. 


    Före detta så var jag lika dömande som du. Jag förstår hur du tänker.
  • Anonym (Eliza­beth)
    Visa endast
    Lör 31 jul 22:51 #92 +2
    Anonym (Trådstartare) skrev 2021-07-31 22:32:27 följande:

    Före detta så var jag lika dömande som du. Jag förstår hur du tänker.


    Men du undviker att svara på något jag skriver? Hade det känts helt okej och oskyldigt om din fru sett dig interagera med den här kvinnan?

    Och vad vill du göra? Vill du ha kollegan eller frun?

    Som sagt, jag skriver bara hur jag hade känt i situationen. Klart man kan få nån liten crush nån gång fast man är i ett förhållande, men att låta det gå så långt att det snackas om en är bara respektlöst.
  • Anonym (Ohlal­a)
    Visa endast
    Lör 31 jul 22:55 #93 +1
    Anonym (Trådstartare) skrev 2021-07-31 13:49:24 följande:

    Fast jag har ju sagt att jag är kär i henne till henne.


    Även fast ni inte har gjort något fysiskt skulle jag ändå säga att du gått över gränsen när du berättat för henne att du är kär i henne. Det är ändå en så pass förtolig sak att säga. Då har ni inte bara pratat vänskapligt.

    Du skrev i ett inlägg att du älskar båda (kollegan o frun). Jag tvivlar inte på att man kan bli kär snabbt men älska någon som du lärde känna i juni?
  • Anonym (E.)
    Visa endast
    Sön 1 aug 05:51 #94
    Anonym (Ohlala) skrev 2021-07-31 22:55:06 följande:
    Även fast ni inte har gjort något fysiskt skulle jag ändå säga att du gått över gränsen när du berättat för henne att du är kär i henne. Det är ändå en så pass förtolig sak att säga. Då har ni inte bara pratat vänskapligt.

    Du skrev i ett inlägg att du älskar båda (kollegan o frun). Jag tvivlar inte på att man kan bli kär snabbt men älska någon som du lärde känna i juni?
    Fast förälskelse fungerar ju så, att det går snabbt att lära känna varandra. Eller kanske snarare: att KÄNNA att man plötsligt känner varandra väl, är närmast varandra i världen, att det var meant to be, och att ljuv musik spelar. Fast det kan bli ett bittert uppvaknande senare, när man har lämnat maken/hustrun, och den här nya personen lämnar bromsspår i toaletten, går omkring och fiser i kalsonger, inte vill hjälpa till med hushållsarbetet...

    Detta är förmodligen något uråldrigt, som fanns redan när vi var jägare och samlare, eller rentav människoapor. Om män och kvinnor inte hade kunnat lära känna varandra så snabbt, när de någon gång stötte på individer från en annan klan som de inte var släkt med, så hade de inte varit beredda att lämna sina föräldrar och syskon och alla andra släktingar nästan genast, för att följa med en främling... och troligen aldrig se sin klan igen. Och då hade det inte blivit några barn gjorda - eller bara genom incest - och då skulle vi inte ha funnits här idag. 

    Man kan inte riktigt beskylla en förälskad person för vad den upplever, för det rår den inte för. Man kan bara be den att ta det lite lugnt, vänta litet, och gärna prata med någon objektiv person om hur han eller hon ser på den Åtrådda/Åtrådde, och parets möjligheter att bli lyckliga på sikt. 
  • Anonym (Tråds­tartar­e) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 1 aug 06:21 #95 -2

    Tack, det känns som att du i alla fall förstår. Jag har ju aldrig sagt att det jag känner eller gjort är bra. Men jag är ändå förälskad. Att mina kollegor ser det trots att jag faktiskt inte gör något fysiskt fel, vad ska jag göra åt det?

  • Anonym (E.)
    Visa endast
    Sön 1 aug 06:40 #96
    Anonym (Trådstartare) skrev 2021-08-01 06:21:08 följande:

    Tack, det känns som att du i alla fall förstår. Jag har ju aldrig sagt att det jag känner eller gjort är bra. Men jag är ändå förälskad. Att mina kollegor ser det trots att jag faktiskt inte gör något fysiskt fel, vad ska jag göra åt det?


    Det går inte att göra något åt "Kärlek och förkylning går inte att dölja". Man avslöjar sig på hundra olika sätt. Man kan inte låta bli att se på den andra, man ler, man får en annan röst, kanske rodnar man litet. Eller så försöker man göra till sig och INTE se åt vederbörandes håll, ta på sig ett strängt eller nonchalant tonfall när man talar till honom/henne, och en sur eller neutral min. DET märker folk också - och genomskådar. 
  • Anonym (Tråds­tartar­e) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 1 aug 06:57 #97
    Anonym (E.) skrev 2021-08-01 06:40:50 följande:

    Det går inte att göra något åt "Kärlek och förkylning går inte att dölja". Man avslöjar sig på hundra olika sätt. Man kan inte låta bli att se på den andra, man ler, man får en annan röst, kanske rodnar man litet. Eller så försöker man göra till sig och INTE se åt vederbörandes håll, ta på sig ett strängt eller nonchalant tonfall när man talar till honom/henne, och en sur eller neutral min. DET märker folk också - och genomskådar. 


    Ja, det är väl sånt som kollegor ser.
  • Anonym (Ohlal­a)
    Visa endast
    Sön 1 aug 11:40 #98
    Anonym (E.) skrev 2021-08-01 05:51:03 följande:

    Fast förälskelse fungerar ju så, att det går snabbt att lära känna varandra. Eller kanske snarare: att KÄNNA att man plötsligt känner varandra väl, är närmast varandra i världen, att det var meant to be, och att ljuv musik spelar. Fast det kan bli ett bittert uppvaknande senare, när man har lämnat maken/hustrun, och den här nya personen lämnar bromsspår i toaletten, går omkring och fiser i kalsonger, inte vill hjälpa till med hushållsarbetet...

    Detta är förmodligen något uråldrigt, som fanns redan när vi var jägare och samlare, eller rentav människoapor. Om män och kvinnor inte hade kunnat lära känna varandra så snabbt, när de någon gång stötte på individer från en annan klan som de inte var släkt med, så hade de inte varit beredda att lämna sina föräldrar och syskon och alla andra släktingar nästan genast, för att följa med en främling... och troligen aldrig se sin klan igen. Och då hade det inte blivit några barn gjorda - eller bara genom incest - och då skulle vi inte ha funnits här idag. 

    Man kan inte riktigt beskylla en förälskad person för vad den upplever, för det rår den inte för. Man kan bara be den att ta det lite lugnt, vänta litet, och gärna prata med någon objektiv person om hur han eller hon ser på den Åtrådda/Åtrådde, och parets möjligheter att bli lyckliga på sikt. 


    Svarade du på rätt inlägg? Jag ifrågasatte inte kär och förälskad. Det vet jag att man kan bli snabbt för det har jag blivit massor av gånger. Jag undrade bara om han verkligen älskade någon han kännt sen i juni.

    Att de är förtroliga ned varandra tycker jag inte heller är konstigt. Det vet jag också av egen erfarenhet att man kan bli. Men ts verkar tycka att han inte har gjort något för att de inte har gjort något fysiskt. Och det motsätter jag mig. Han kan inte rå för sina känslor men han har absolut eldat på känslorna genom att prata så mycket med kollegan. Och han har absolut gått över gränsen för vad som är ok när han berättar för kollegan vad han känner.

    Det jag utgår ifrån är vad frun skulle säga. Får hon veta att han har känslor för någon, väldigt tufft att få höra men inget partnern kan rå för. Det kanske man kan jobba sig igenom. Men att få veta att partnern och kollegan varit så förtroliga. Att partnern har berättat om sina känslor. Ja nu börjar det ju bli mer problematiskt. Detta är nog svårare att komma över.

    Så det är absolut inte så att bara för att man inte gjort något fysiskt så har man inte gått för långt. Det är bara att fråga sig själv, skulle jag kunna spela upp en film med alla våra samtal för min fru? Om svaret är nej så har man ju gått för långt.

    Men jag dömer inte på det sättet. Jag har själv varit otrogen. Men jag svarar bara på ts fråga om det är otrohet och ja det kan det vara även om det inte varit fysiskt. Ts verkar tycka att han inte gjort nåt men det har han ju absolut gjort.
  • Anonym (Eliza­beth)
    Visa endast
    Sön 1 aug 12:01 #99
    Anonym (Trådstartare) skrev 2021-08-01 06:21:08 följande:

    Tack, det känns som att du i alla fall förstår. Jag har ju aldrig sagt att det jag känner eller gjort är bra. Men jag är ändå förälskad. Att mina kollegor ser det trots att jag faktiskt inte gör något fysiskt fel, vad ska jag göra åt det?


    Ja, först och främst kan du ju sluta att elda på känslorna för kollegan? Att ta avstånd från henne och göra allt du kan för att faktiskt gå vidare och sluta vara kär i någon som inte är din fru? 
  • Anonym (MM)
    Visa endast
    Sön 1 aug 12:25 #100

    Viktigt att komma ihåg också. Du är inget offer i detta. Det är inte synd om dig. Du är den som har kontrollen och bör ta ansvaret för att avsluta relationen med kollegan. Du säger att ni inte gjort något men det tycker jag du har. Du har redan tagit de första stegen mot otrohet genom att få en sån nära kontakt med en annan kvinna. Du bär ansvaret för att inte ta det längre. Du har en familj, fru och barn som litar på dig. Så ta i ratten och styr in på rätt väg. Börjar kännas som att du låter bilen styra vart den vill, ta i ratten och ta kontroll över situationen. Du vet vad som bör göras. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll