En asperger-tjejs bekännelser

Det krävs ju då att någon ringer till socialtjänsten/socialpsykiatrin och talar om för dem att den där killen klarar inte sig själv! Då kommer de att fråga hur illa det är, och om det låter tillräckligt illa, så kommer att ta kontakt. Jag har själv en gång ringt dem för en person som inte heller hade LSS, hon har borderline. Och då sökte de upp henne, la upp någon plan, och framför allt skaffade en lägenhet åt henne (det var nämligen största problemet). 

Du förstår verkligen inte! Många med Asperger saknar energi i allra högsta grad!  Många även initiativförmåga.

Socialtjänsten och socialpsykiatrin ingriper i nödfall. Det är inte något som man uppmanar folk att vända sig till. 

Men allvarligt! Är du bara här i tråden för att sänka andra människor? Var glad att du är så himla duktig då! Men en sak kan jag tala om för dig: Om du någon gång skulle få en ordentlig burn-out så skulle du kanske inte heller klara av enkla sysslor som tvätten. Då skulle du då också bli "dum i huvudet"? Har du någon aning vad stress kan göra?

Dessutom verkar du vara ute efter att att få bli erbjuden boendestöd. För VAD DÅ? Du har ju inte såna problem, och du kan inte ens förstå hur det är att ha såna problem. 

Poängen är just att Asperger inte blir bättre. Och burn-out kan också ge bestående men. 

Det verkar snarare som om du har problem att förstå saker. Du verkar inte kunna ta till dig t.ex. att vissa människor inte klarar vissa saker och inte heller kan lära sig. 

Om det finns något som man INTE kan lära sig så är det att bli stresstålig. Det går bara inte.

Du är här för att mobba folk med funktionshinder? Det är det lägsta man kan göra.

Du har inte en aning, varför lär du dig inte lite mer? Istället tror du att du vet och snackar goja. Och sårar människor som har ett genuint funktionshinder och inte kan hjälpa det. Jag jobbar själv med såna ungdomar! Jag vet vad man kan träna upp och vad man inte kan. 

Och det är jäkligt riskabelt att försöka träna stresstålighet. Vi måste avväga hela tiden om vi vågar ställa högre krav på våra ungdomar och försöka förmå de att ta ett steg till. Om det nämligen inte funkar så bra, så kan det ha konsekvenser också. Risken är att de blir sämre, går in i en psykos eller andra symptom på psykisk sjukdom. Man experimenterar inte på det sättet, utan man får veta vad man sysslar med! 

Då har du aldrig sett människor som är akut psykiskt sjuka, som har psykoser, hallucinationer, vanföreställningar. Det är sånt som man KAN utlösa om man sätter för mycket press på folk med Asperger.

Inte alla får det, men en del. Vissa andra får "bara" en så stark trotsreaktion att de aldrig mer lyssnar på någon som säger att de ska lära sig något. Hoppas bara att du inte jobbar med människor. 

Okej, du vet hur DU fungerar. Men du har inte den blekaste aning vilka svårigheter vissa har. Jag har jobbat med ungdomar - det spelade ingen roll där vad man gjorde. Eller snarare, man kunde förstås göra det värre, men man kunde absolut inte göra det bättre. Man kom aldrig över en viss nivå.

Var bara glad att du inte har dessa problem och låt folk vara. Du vet inte vad du pratar om. Det finns JÄTTEstora skillnader mellan olika individer med AS. 

Det är det jag har tänkt hela tiden också. Så jag håller helt med dig. Men någonstans hoppas jag fortfarande att han fattar. Han kan ju fortsätta någon annanstans och sånt är sååå destruktivt, framför allt för ungdomar med NPF. Jag har behovet att försöka skydda dem. 

Det är det jag har tänkt hela tiden också. Så jag håller helt med dig. Men någonstans hoppas jag fortfarande att han fattar. Han kan ju fortsätta någon annanstans och sånt är sååå destruktivt, framför allt för ungdomar med NPF. Jag har behovet att försöka skydda dem. 

Visserligen, men det är ju just då. Det är inte säkert att man kan förutsäga alla problem som personen kan visa sig ha senare. Dessutom kan man ju ha en kris och behöva ha hjälp under en tid. INGEN kan veta säkert om personen kanske utvecklas och klarar sig bättre, eller om det t.o.m. blir sämre. 

Du tror att du har samma diagnos - men du vet inte. Du kan inte diagnosticera dig själv, gå till en psyk-mottagning då och låt de utreda dig. Annars spekulerar du bara. Hur vet du att du inte har en narcisistisk personlighetsstörning? Eller en schizoid personlighetsstörning? Inget som talar mot det heller. 

Jag känner ganska många med Asperger. De flesta försöker i alla fall att inte såra andra. De går inte och säger: Ingen kan ställa krav på mig. 

Dessutom - jag skulle kalla det för hybris att komma och säga att du vet exakt hur det är för andra, bara för att du tror att du har något liknande. Och tror du på allvar att de som jobbar med såna barn och ungdomar inte försöker göra ALLT för att de ska bli så självständiga som möjligt? Tror du att vi hindrar de från att bli självständiga? De flesta går i helt vanliga skolor och förväntas ha en utbildning och kunna jobba som vuxna. Inte alla klarar det, men man försöker förstås att komma dit.

Så, du ignorerar allt som hänt under 20 år i den personens liv, då det har visat sig att det just nu inte funkar med utbildning och jobb, och bara påstår att alla har fel och att du vet bättre?

Kanske vet du bättre än jag. Jag har ju ingen större erfarenhet med det.