Väldigt stor skillnad mellan olika barn. Hade fördomar förut tills jag fick 1 barn med de problemen, vi får vara mer strikta och fyrkantiga. Att de som lätt blir övervikt inte ska få snacks mm är ju direkt diskriminerande.
Sonen har kompisar och syskon som periodvis också ätit samma och samma rörelse men vissa av dem underviktiga dessutom! Så lätt att dömma. Men otroligt mkt har med gener att göra.
Det man ska göra är att minimera mellanmål för den med stor aptit kommer att bli mer överviktig ju fler mål mat du har. Egentligen ska man inte ha snacks alls i en familj med överviktsproblem även om det bara rör en individ.
Men hur kan du veta att ditt barn äter och rör sig på samma sätt som kompisarna?
Syskon kan man ju ha koll på... men man kan aldrig veta hur en kompis äter och rör sig totalt sett. Även om man är på semester en vecka och lever tillsammans dygnet om, så är det bara en vecka av 52 och den veckan kan vara ett rejält undantag för kompisen.
Bara en vanlig vardagsmorgon innan förskola/skola kan det skilja - vad man äter till frukost och hur mycket, hur mycket man rör sig i hemmet innan man går och hur man tar sig till förskola/skola.
Jag frågade det redan innan, men fick ingen svar: har du vägt allt dina barn äter och räknad kalorier under en längre period (minst en månad) och räknad varenda steg de tog? Om inte, hur kan du då veta att de åt lika mycket och rörde sig lika mycket?
Varför tror du att gener kan styra barns övervikt, men inte vuxnas? Men ja, övervikt kan mycket väl bero på arv eller förutsättningar såsom födelsesätt (kejsarsnitt), vilket påverkar risken för övervikt pga påverkan på ämnesomsättningen.
Jag har alltid varit underviktig trots att jag äter ofta och stora mängder. Tränar aldrig. Äter så mycket fika jag orkar medan andra måste hålla sig till en halv kaka. Har aldrig lyckats gå upp i vikt trots enorma ansträngningar, fött flera barn men väger som när jag var tonåring. Är helt övertygad om att det kan vara motsatsen för överviktiga, även vuxna såklart!
Gener styr knappt vuxnas övervikt. Det där är bara en dålig ursäkt vissa överviktiga har för att slippa ta ansvar.
Blir idiot på folk som uttalar sig genom fördomar!
Du har rätt, det är verkligen löjlig att påstå att du har 100% över kalorierna dina barn stoppar i sig och gör av med. Det har du säkert inte, det KAN du inte ha, därför vet du inte att ditt överviktigt barn inte äter mer/förbrukar mindre än ditt smalt barn.
En större toman har ungefär 30 kalorier - skulle du lägga märke till om ditt barn åt en toman mer om dagen än ditt andra barn? Skulle du se det som extra kalorier? Troligen inte, för 30 är ju nästan ingenting och en tomat är ju nyttig. Fast inom ett år är det nästan 11.000 kalorier, vilket motsvarar 1,5kg fett.
Samma sak gäller såklart varenda liten sak - om ett barn kanske äter 10g mer nudlar/bröd/potatis/ris per dag. Om ett barn springer 100m mindre per dag.
Allt är "ingenting", men under en längre period kan det bli stora skillnader av detta ingenting. Normalvikt för förskolebarn (enligt BMI) rör sig inom ungefär 4-5kg. Då kan du rätt enkelt ha enäggstvillingar där ett barn är på gränsen till övervikt och ett är på gränsen till undervikt, trots att de "äter lika mycket" och "rör sig lika mycket".
Och även OM gener spelar roll, vilket de ju gör till es viss grad: om du har ett överviktigt barn är det inte för att barnet har dåliga gener, utan för att barnet åt mer än hen behövde. Att syskonens kropp kanske gör av med fler kalorier utan att röra på sig mer (eller att syskonens kropp inte nyttjar maten bra) har inget med det att göra. Varje människa är en individ och ska behandlas därefter. Om du ger ett barn mer mat än hen behöver "för att hens syskon äter ju också så mycket" behandler du inte barnet som en individ med individuella behov. Och du kan inte skyller på gener att barnet är överviktig, för det beror inte på gener, utan för att du har gett henne/honom för mycket mat. Tar ditt ansvar för dina barns hälsa istället för att skylla ifrån dig!
Det är du som behöver läsa på. Fetma existerade inte för 50 år sedan. Så gott som alla i ung vuxen ålder var smala.
Oavsett hur mkt gener nu spelar in så är det föräldrars ansvar att klara av situationen. Det är deras ansvar, inte barnets. Feta barn upplever att dom inte hänger med i lekar etc tappar sugen eftersom det blir uppförsbacke vilken rörelselek man än deltar i. Man kommer in i ett ont hjul, för då blir det tråkigt och det överviktiga barnet hittar andra saker det gillar(äta/spela/titta på netflix). Det blir då jättesvårt att motivera barnet till att röra på sig.
Vad gäller just överviktiga barn är min åsikt att de ofta har stor aptit. Smala barn äter mycket ibland och nästan inget ibland. Tjocka barn äter alltid mycket, om de får. De behöver nästan alltid regleras, tar alltid en extra portion om de får. Det blir alltid lite extrakalorier och kilona kryper sig på.
Kanske är det också så att vi idag är onödigt oroade över att barn ska vara hungriga eller få lågt blodsocker. Har varit med om föräldramöten på högstadiet (!) där föräldrarna oroar sig över att barnen inte hinner få i sig en frukt eller liknande mellan frukost och lunch. De tror på riktigt att 13-14-åringar ska må dåligt och få lågt blodsocker om de inte äter mellan kl 7 och kl 12. Det verkar som vi har glömt bort att man inte hade någon fruktstund alls när vi själva gick i skolan.
Samma med mellanmål på eftermiddagen. Barnen måste bara få i sig en macka mellan lunch och middag för annars blir de gnälliga. Små barn visst - men en frisk unge i mellanstadieålder behöver inte mellanmål mellan lunch och middag.
Så det är en kombination av många mål, för kaloririk mat och för stora portioner skulle jag säga. De barn med rejäl aptit kommer då tveklöst öka enormt i vikt. 100 kcal utöver det nödvändiga vid varje mål, gånger 5 mål om dagen = 3500 kcal extra varje vecka vilket innebär ett halvt kilo fett. Det blir 6 kilo extra fett på ett år. 30 kilo extra på 5 år.
Nej det är inte olika. Det som är olika är hungerskänslor men har du inte utfört ett hårt grovarbete så klarar du dig utan mellanmål mellan frukost och lunch.
Att man blir hungrig är en sak. Att det kan vara trevligt med en fika är en sak. Men min poäng är att det idag finns en utbredd föreställning att man BEHÖVER äta var tredje timma, som om vi är spädbarn. Det gör vi inte. Och nej, en frukt gör ingen skada alls. Men uppfattningen att man inte klarar sig några få timmar utan att äta tror jag leder till att barn idag blir tämligen övergödda.
Vanlig är det säkert inte, för om det vore vanlig att man behöver äta 4-5 gånger om dagen hade människan dött ut för länge sedan. Om de flesta av dina kolleger ta en fikapaus vid 9, beror det troligen på vana, inte på nödvändighet. Speciellt om pausen ingår i arbetstiden.
*dö