Har folk blivit så väldigt asociala eller är det något som beror på mig?

Jag tror det har med dig att göra. Även som nykter alkoholist kan det synas på en att man är sliten, och då kanske man antar att du fortfarande lever ett sånt liv. Eller så är det så att du inte har tillräckligt med social träning för att smälta in på samma sätt som andra än.

Jag har de sista åren även sprungit i löpspåret flera dagar i veckan och tränat regelbundet. Jag ser inte särskilt sliten ut efter vad andra säger. Men de kanske ljuger för mig?  Oavsett så vet jag andra f.d. alkoholister som ser betydligt slitnare ut än jag och de har inte samma problem.

Näe asså det kan synas i ansiktet t ex och kroppshållning, jättebra iaf att du håller koll på träningen :) Det är svårt att förklara, nån slags oro eller nåt i kroppen, nåt som är off helt enkelt.

Svenskar har väl aldrig varit de mest sociala som snabbt omfamnar nya bekantskaper. Jag tror att du gör dig själv en björntjänst genom att försöka övertyga dig själv om att ?det är fel på folk?. Det är generellt svårt att knyta nya kontakter, betydligt svårare i och med covid och säkerligen nästintill omöjligt som gammal missbrukare på toppen av det. Har du umgåtts i den typen av kretsar tidigare antar jag att det märks på hur du talar och för dig om inte annat. Om du menar att det inte alls märks och att du dessutom helt och hållet mörkar det så har vi ett problem där, människor är troligen än mer reserverade mot mystiska personer med ett dolt förflutet.

Om det funkar för andra, men inte för dig, så låter det ju tyvärr som att det är hos dig det ligger och inte hos smartphones. Vad är det för dagsverksamhet du går på? Jobbar du?

Jag är inte särskilt gammal, endast 44 år och ser enligt vad andra, bl.a. min behandlare och psykolog, och även andra kontakter, yngre ut trots mina 20 år i alkoholmissbruk. Men jag har hållit mig borta från tyngre droger, vilket de säger antagligen har varit räddningen.

Ja, jag är medveten om att pandemin har gjort sitt till för att göra människor mer asociala. Sedan märker jag en väsentlig skillnad på tyskar och danskar som kommer till stan nu under semestern. De är betydligt trevligare och mer sociala än svenskarna. Nästan så att det är värt att lära sig tyska kunna vara social med dem.

Jag tycker det är en alldeles utmärkt idé om du skulle lära dig tyska! Gå en kvällskurs, utveckla dig själv, träffa nya människor och ha lite trevligt :) Och sen kan du semestra nere i Europa med dina nyvunna kunskaper, både Tyskland, Schweiz och Österrike borde du klara dig bra i, även om det skiljer lite mellan länderna så blir du iaf förstådd. Kör på! :D

Jag tror pandemin bidragit till att det kanske är svårare att lära känna nya människor från noll. Alla uppmaningar om att man bara ska umgås med dom man bor med eller en liten, utvald social bubbla om man bor ensam. 

Jag är en sån som gärna hoppar på olika helgkurser eller går med i olika studiecirklar, inte nödvändigtvis för att lära känna nya vänner, utan mer för att jag är en sjukt nyfiken person som vill prova på nya saker. Att man får ett tillfälle att lära känna andra är bara bonus. Men allt sånt har ju varit som bortblåst under pandemin. 

Men utöver det så är det nog vanskligt att fastna i att skylla på en miljard andra saker utan att också blicka inåt och skärskåda sig själv. Det är givetvis bekvämt att skylla allt på yttre faktorer. Men rätt kontraproduktivt. 

Jag tänker att du jobbar ganska hårt för att anpassa dig, du kanske borde ta en liten paus från att försöka passa in så hårt (att försöka passa in är ju något som kan få folk att backa och bli skeptiska eftersom det sänder en signal om att det är en osäker person utan egen vilja, egna tankar, egna åsikter osv. Det blir ju lätt en sån som "vänder kappan efter vinden" i sin iver att passa in och folk vet inte riktigt var man har en sån person).

Fundera istället på vad för hobbys och intressen du har. Eller bara överlag vad du gillar. Vad gillar du för musik? För filmer? Böcker? Mat? Om du fick bestämma själv, hur skulle du klä dig då? Etc.
Sen; vad hade du velat göra mer av, lära dig, prova på. Och när du vet det så ägna dig åt detta. När pandemin lyfter så kan du utforska om det finns någon kurs där du kan fördjupa dig, eller om det finns någon förening som du kan gå med i.
Eller finns det en fråga som du brinner för? Finns massor att engagera sig i om man bara kommer på "sin grej", Vuxna på stan, Djurens rätt, Röda korset/Stadsmissionen, Naturskyddsföreningen, Hyresgästföreningen etc etc. 

När du börjar hitta dig själv, vem du är, vad du gillar att göra, inte i relation till andra utan utifrån dig själv och din egna vilja, så kommer folk ha lättare att närma sig dig, knyta an och tycka att du är en rätt trevlig prick! Hittar man t.ex. människor som delar samma intresse som sig själv kan man ha mycket överseende med eventuella små sociala skavanker. Det är liksom enklare att se förbi, för man har en annan roligare anledning att knyta kontakt och sen behålla den. 

Det var mina två cent. 

Ett utmärkt förslag! 

Sen kan jag även tipsa om att prova resa ensam! Nu är det ju pandemi och kanske inte resläge, men det är något speciellt med att resa på egen hand. Jag har gjort det några gånger när t.ex. vänner inte kunnat komma loss när jag velat åka. Dels får man värsta kicken och självkänsla+självförtroendeboosten över att man klarar av mer än vad man tror. Sen är man liksom tvungen att prata med andra människor när man reser på egen hand. Allt ifrån att fråga om vägen, be om hjälp etc. Men sen upplever jag att andra ensamresande liksom kan lukta sig till en och försöker knyta kontakt. 

En gång åkte jag på värsta "pensionärsresan", sådär sjukt turistig inrutad historia med planerade stopp. Det var väldigt blandat med människor där, inte alls bara gamlingar. Jag lärde bland annat känna en tjej från Florida och en man från Irland. Vi åt lunch tillsammans under resans gång och hade väldigt roligt. 
Sen var det enormt skönt att inte behöva planera en resa själv, kolla upp allt själv, utan bara "go with the flow". 

Så fundera på det också, ett hett tips, nu när du är fri från missbruket, finns det något ställe du velat besöka? Det är också kul att ha ett mål lite längre fram att spara pengar till, läsa på om matvanor, kultur, kanske lära sig språket. Tänker att det inte alltid behöver ske "imorrn" utan en resa kan ju ske om två år, men man har något att längta till och en ursäkt att lära sig saker på vägen dit. Tänkte jag lyfter det eftersom alla inte har ekonomin att bara "dra utomlands". Det har inte alltid jag heller. 

Det är en allmän dagverksamhet för människor som inte mår så bra psykiskt och behöver få prata och sysselsätta sig med något. Sköter man den kan det leda vidare till en annan mer yrkesförberedande dagverksamhet som i sin tur kan leda till arbete.