Ha med pappan eller inte på förlossningen?

Det är väl pappans barn också?

Och en person som är närvarande behöver ju inte sitta och titta mellan benen.

Vill han vara med på förlossningen?Han ska inte känna sig tvingad.

Tappade din partner alltså attraktionen sen?

Är det samma man som är pappa till ditt andra barn? Vad säger han själv? Har han uttryckt att han inte vill vara med?

Min man har varit med på alla förlossningar, det har varit helt självklart för oss båda. Jag har bara en person i bekantskapskretsen som inte hade med barnets pappa på förlossningen då han lämnade henne under graviditeten och hela situationen var väldigt infekterad.

Nej, men om han kanske tappade lite av den vet jag inte då jag inte frågat och inte heller vill veta. Han stod dock nära mitt huvud och tittade bort ibland (och ville inte klippa navelsträngen) men det var flera år sedan och inget jag tänkte på just då.

Det var självklart för mig att vilja ha min man med. Tvärt om är min upplevelse att han bara känner starkare för mig nu efteråt, att han var imponerad av min styrka under förlossningen. Så ingen negativ påverkan av attraktionen.

Vadå VILL? Jag är ju tvingad att vara där så varför ska han slippa?

Nej, har han sett till att det blir barn får han fan vara med och stötta under förlossningen också. Annars är han en jävla mansbebis.

För i tiden födde kvinnor utan sina män.Min pappa fick inte vara med då när jag föddes.Kvinnans förlossning,hon bestämmer vem ska vara där.

Jag är far till 2 barn, för oss var det så självklart att även jag skulle vara med på förlossningen.
Jag var även kvar tills alla hade klartecken att åka hem.

Detta var inget vi någonsin ens funderade på, det var bara så självklart.

Självklart ska även jag som far vara med om att se mitt barn födas, jag såg till att jag jobbade hemifrån sista veckorna innan beräknat så att jag garanterat inte skulle missa.

Men jag ska väl också erkänna att jag medvetet undvek att "titta rakt in i solen" så att säga....

Men i det stora hela så är det absolut en oerhört kraftfull händelse som bränner fast i minnet som inget annat.

Min sambo var med och jag hade absolut inte velat göra det utan honom!

Födde nu i pandemin och någon frågade innan om jag hade någon "back up-person" ifall han skulle haft förkylningssymptom. Det hade jag inte för jag kunde inte tänka mig att genomgå den med någon annan.

Även om han nog upplevde att han inte kunde göra något så var han mitt stöd som peppade mig när jag trodde att det aldrig skulle gå. Han ville också själv vara med. Klippte navelsträngen och tog på första blöjan.

Hade talat om för honom innan att jag föredrog/ville att han skulle hålla sig "uppe vid mitt huvud", alltså inte kika rätt in i härligheten för att inte få mardrömmar. Haha! Han var med på det och hade heller ingen personlig önskan om att se allt.