Han köper sin son

Ni kanske inte ska flytta ihop än? Om du irriterar dig så mycket på hans föräldraskap pch han är nöjd med det låter det som läge för ökad irritation vid hopflytt. Om det är viktigt att bo ihop får ni väl diskuteea ihop er vad ni kan komåromissa om och sen testa det en längre tid (så att ni vet att det inte bara är tomma ord) innan ni flyttar samman.

Sen tror jag att det är bäst att man skaffar ett nytt gemensamt boende istället för att den ena ska dlytta hem till den andre, särskillt när ni båda har barn.

Behåll du ditt egna boende. Ni kan umgås på de barnfria veckorna. Hans sätt att hantera sonen kommer antagligen att reta gallfeber på både dig och dina tonåringar, utsätt i alla fall inte dina barn för det. När de har flyttat ut så kan ni ju bli sambo, om relationen har hållit tills dess.

Förbli särbo. Annars kommer du starta en ny tråd om några år och gnälla om hur ruttet ditt liv blev. Bonusfamiljer kräver väldigt mycket från alla. Och ni verkar inte ens vara i närheten.

Förbli särbo för allas skull.

Har ni redan gemensam ekonomi trots att ni inte bor ihop helt?

Sluta med gemensam ekonomi i så fall och köp vad du vill till dina barn.

Jag förstår inte. Du skriver att ni funderar på att flytta ihop men beskriver sedan hur ni har det på ett sätt som låter som att ni redan bor tillsammans. Eller delar dina tonåringar en bäddsoffa nu, i ditt hem?

Hur som helst, fortsätt vara särbo. Dels för att ert familjeliv uppenbarligen inte fungerar. Dels för att det är ekonomiskt galet att bygga om ett hus för att skapa rum åt två tonåringar som ändå snart ska flytta till egna boenden.

Vänta tills de har flyttat ut och fundera då över om ihopflytt för er vuxna och hans son är möjligt.

Vi har ingen delad ekonomi men bor mer eller mindre ihop förutom att mina barn inte får plats!

De får dela på en bäddsoffa i hans dotters rum, dottern har inte bott där på 2 år då hon pluggar utomlands och inte har kontakt alls med sin pappa men han är för känslomässig och rädd för att hon en dag ska komma hem o se att andra tagit hennes rum! Så mina barn får dela på en bäddsoffa och bo i papperskassar och hans son som har eget rum barikerar min säng varje kväll?

Jag vet inte hur jag ska nå ut till honom att han måste bestämma sig?

Vi vill ju va tillsammans men hans fokus på sonen äter upp oss?

Han gör allt för honom för att köpa honom gentemot mamman bara för att jävlas och sonen utnyttjar läget totalt!

Presenter varje pappa vecka, mutor om han är snäll?

Han vill även börja kriga om egen vårdnad då mamman är totalt omogen att fostra ett barn till bra värderingar?

Det känns som att jag krigar mot en 8 åring och det ifrågasätter mig själv om ni förstår?

Behåll ditt eget ts och träffa honom när han är barnfri.

Jag hade aldrig flyttat ihop med någon där mitt barn hade kommit i andra hand, eller när det är någon form av specialbehandling av partens barn.

Men hur kan du låta dina barn bo på en soffa och i pappkassar?? Dessutom när ni egentligen har ett eget hem??

Man kan inte dra iväg sina barn till en karl de knappt känner och tvinga dem att bo så illa bara för att du blev så himla kär. Det är ju helt galet!

Och du har haft förhållandet bara i ett år och tycker att ni ska bygga om hus och hej fadderullan?? Seriöst??

Ursäkta, men det här låter bara mer och mer befängt. Stackars alla barnen!