Han köper sin son

Håller med de övriga i tråden. Stackars dina barn. 
Du ska genast flytta hem till din egen lägenhet/hus igen så att dina barn har en fast plats att bo på med egna rum och sängar och garderober och byråer att ha sina saker i. 

Vad din kille gör med sina barn är hans problem. Umgås bara med honom på de barnfria veckorna så slipper du ens tänka på hur han behandlar sina barn. Ur mitt perspektiv gör han helt rätt - han prioriterar sina barn så att de alltid känner sig välkomna i hans hem. Det skulle jag också göra. Sorry. 

Kan inte låta bli, men hade en kvinna valt att prioritera sina egna barn på det sättet så hade det knappast blivit några ryggdunkar.

Självklart ska även hennes barn känna sig välkomna. Annars så ska hon inte ta med dom och där är hennes ansvar helt och hållet (ts avser jag då).

Jag håller med om att hennes barns välbefinnande är hennes ansvar.

Vad andra tycker om att jag prioriterar mitt barn i alla väder spelar ingen roll för mig. Jag behöver inga ryggdunkar. I det här fallet fick inte TS heller några ryggdunkar, så det bästa är att utgå från vad som känns bäst för en själv. Jag hoppas och tror att det vanligaste ändå är att man sätter sitt eget barn främst. 

Varför är barnen ruttna på din kille för att han inte köper dem saker?

Varför köper inte du dina barn presenter?

Köper du massa saker till din killes son ?

Annars är det rimligt att alla köper saker till sina egna barn.

Utan att låta för hård så uppfattar jag situationen som att du forcerat dig in i hans liv. Att ni fick bo i källaren och att du efter det gnäller över att ni inte prioriteras mer.

Jag tycker att man ska prioritera sina barn känns dock inte som att du gjort det. Varför flyttade ni ens in utan en plan? Ville dina barn flytta in hos denna man? Varför kan ni inte bo isär ett tag tills ni hittat en lösning som fungerar för er alla?

Vad säger dina tonårsbarn om situationen? Vad tycker de om att få bo i källaren och dela på en 120 cm fällsoffa?

Jag fattar inte. Ni bor inte ihop än, jag antar att ni inte har gemensam ekonomi. Varför ska han stämma av med dig innan han köper saker till sin son?

Rimligt är väl att med tiden söva barnet i egen säng när den finns, i övrigt ser jag inga konstigheter?

Ja det är ju lite underligt att se en åttaåring som konkurrens.

Varför låter du dina barn bo så? Ni har alltså eget boende fortfarande, som du väljer bort?

Jag fattar inte, varannan vecka släpar du med dina barn från hemmet hos dig för att sova på bäddsoffa? Inte undra på att de ruttnar.

Flytta inte ihop, utan träffas varannan vecka när ingen av er har barn.

Håller med andra här, ni bor inte ihop än men är ofta där. Varför tar du med dina tonåringar och bor där med dom varannan vecka när dom får dela bäddsoffa? varför bor ni inte hemma hos er? förstår verkligen att tonåringarna inte vill bo där utan hellre hemma i er bostad.

Du skriver ju att ni inte flyttat ihop ännu och då är det väl inte så konstigt att han inte gjort om dotterns rum till dina barn och att dom bor lite provisoriskt.

Men du borde inte låta dom bo så en längre tid utan låta dom bo hos i er gamla bostad till allt är bestämt.

Förstår inte heller varför du reagerar på han först säger hej till sin 8 åriga son och sen till er andra, tonåringar brukar inte bry sig om det, säga hej lilla gubben till en 8 åring när man kommer hem förstår jag inte alls varför dina tonåringar skulle misstycka om.

Kan hända att han skämmer bort sonen men förstår inte heller där varför dina tonåringar skulle misstycka om det, varför skulle dom bry sig om att hans 8 åring får presenter som dom troligtvis inte är intresserade av? sen kan ju dom också förstås tycka att han är bortskämd men inte förväntar sig dom presenter av mammas nya kille hela tiden.

Dina barn är ditt ansvar och hans barn hans ansvar och ni bor ju inte ens i hop på riktigt ännu.

Tycker inte heller att ni ska flytta in hos honom, antingen köper ni något nytt tillsammans så att det blir lika mycket ditt annars kommer ni alltid bli som inneboende eller så bor du med dina tonåringar den veckan du har dom och bor hos honom den barnfria veckan. Bo med dina tonåringar hemma hos honom är inget bra alternativ utan bara provisoriskt under kort tid.

Alltså..

1. Det första jag gör när jag kommer hem är att fokusera på mina barn, säga hej till dem och fråga hur de mår och hur dagen varit. Sedan springer de typ o leker igen. DÄREFTER kan jag ge min man fokus, pussa på honom osv :) Barnen är faktiskt min första prio när jag kommer hem, dels för att de faktiskt ÄR min första prio efter en dag på jobbet men även till stor del att jag o min man oftast byter några ord under arbetsdagens gång, eller pratar när jag är på väg hem efter jobbet. Min man är vuxen och vet att jag inte åsidosätter honom eller prioriterar honom mindre bara för att han inte får min UPPMÄRKSAMHET direkt på studs.

2. Jo, åttaåringar kan ha svårt att komma till ro och har pappans o barnets rutin varit att han somnar hos pappan är det ju inte så konstigt att det fortsatt. Att pappan går o lägger barnet och kvällen därmed är slut för honom ser jag inte som något konstigt alls, däremot är det inte ok att du skall behöva vänta med att lägga dig om du vill det, inte heller är det ok att du får sova i barnrummet. Om behovet är att pappan somnar med barnet får kanske en ny säng införskaffas till barnrummet, så kan pappan lägga sig där tillsammans med sonen.

3. Du skriver inte vad som köps riktigt utan verkar mest fokusera på dessa två ovanstående punkter- och att sonen får UPPMÄRKSAMHET.. så gällande presenter är det ju svårt att svara på - men - varför skulle han kolla av med dig först? Ni har ju inte gemensam ekonomi? Och att dina barn blir "ruttna" på att han köper grejer till sin åttaåring ? Tja, antingen får du ju börja köpa grejer till dina tonåringar eller (mer rimligt) förklara att ni inte är föräldrar till varandras barn, och att presenter till en åttaåring högst troligt inte kostar lika mycket som kanske läggs på tonåringar gällande tex aktiviteter, kläder, datorer, mobilabbonemang osv. Som sagt skriver du inte vilken sorts presenter det gäller så det är ju svårt att ge ett rakt svar på..

4. Varför i jösse namn utsätter du dina barn för att bo så? Din partners främsta prio är uppenbarligen sonen, och även om jag starkt förespråkar att alla i en familj prioriteras (efter behov och tillfälle) och att man i en ny relation där barn ingår har ett visst ansvar gentemot den nya partnerns barn så är HUVUDANSVARET för att ens barn har det bra just FÖRÄLDERNS ansvar, inte den nya partnerns.

Jag har full förståelse för att pappan inte vill göra om dotterns rum utan att han har en förhoppning att hon skall återvända, men dina tonåringar kan ju inte bo så. Det är dock DITT ansvar att se till deras behov här, inte din partners. Och nej, en lösning på tonåringarnas behov är knappast att göra om dotterns rum eller att ni bygger ut, utan att DE får prioriteras av SIN förälder, och - utifrån vad du skriver om hur olika du och din partner är mot era barn, så känns det bästa som att ni fortsätter vara särbos och INTE bor ihop när ni har barnen.

Det orimliga är att han köper en lekstuga för att impa så han vill vara här,

En senaste iPhone så hon in spela spel, internet köp till spel i mobile. För hundratals kronor varje vecka?

Hon får allt?. Jag unnar mina barn och har inte med hans ekonomi att göra men han köper kärleken på så fel sätt?

Och det blixtrar i ögonen på oss som ser på!