• olof 45

    Dottern vantrivs i bonusfamiljen

    Hej!

    Jag gissar här att dottern själv föreslagit isärflytt, eller har hört dig bolla med det som lösning? Detta kan nu vara något dottern siktar mot, om det är som någon påpekat, att hon trivdes bättre med "sin roll" när bonusfamiljen inte fanns. Detta tycker jag itne är särskilt bra.

    Barn kan också vända sig mot en "riktig" förälder - någon som hört talas om gifta föräldrar som övervägt att flytta isär för att en tonåring vantrivs? 

    Jag skulle tipsa om att - gärna inom ramen för familjeterapin - säga att isärflyttning inte är ett rationellt alternativ. Det är tråkigt att dottern inte gillar sin nya failj, men hon borde på någon nivå ändå respektera en vuxens rätt till att få bo med sin käresta. 

    Jag skulle skarpt vända frågorna till: Nu är det ett faktum att vi delar ett hem, och vi kan alla göra ansträngningar för att få det att fungera. Vad konkret kan vi göra? Och brainstorma omkring det. Men så länge dottern tror att hon kan vinna "jackpott" (en lösning som bara gynnar henne), kommer hon inte leta efter andra lösningar.

    Att en tonåring vantrivs och har dåligt mående är (tyvärr) inte något ovanligt. Det kan också bara vara inbillning från hennes sida att allt blir bättre om bara bonusmamman försvinner, som en magisk lösning som förändrar allt. Men det kommer leda till andra problem - t.ex. en olycklig pappa, ekonomiska konsekvenser etc. Detta är kanske något dottern borde prata igenom med en psykolog också?

    Sammanfattningsvis; se hur diskussionen skulle gå om du säger att en isärflyttning bara skulle gynna dottern, och trots att du älskar henne så är det en för stor sak att be om. Det skulle skada de vuxnas realtion, och förstöra tryggheten för två andra barn, dessutom skulle det kosta en hel del att hitta två nya lägenheter (eller tänker sig dottern att bara du och hon ska bo i en lägenhet för fem?). Dessutom måste alla människor till viss grad ta ansvar för sitt eget mående - har dottern gjort en aktiv ansträgning för att må bra annars? Med allt detta i åtanke, fråga dottern: kan det finnas något annat man kan göra för att förbättre situationen? 

  • olof 45
    Anonym (Nja) skrev 2022-01-31 17:21:58 följande:

    Självklart kan det ibland vara rimligt att välja att vara särbo några år för att ge sitt barn lugn och ro och stöd.

    Det är däremot ett beslut som behöver komma från dig som vuxen. Om det faktiskt är en lösning som du tror på. Och som ni har råd med.

    Precis som att det ibland är en vettig lösning att flytta om en tonåring behöver en nystart. Men det behöver vara de vuxna som faktiskt tar det riktiga ansvaret och bestämmer vad som är ok 

    Familjeterapi i all ära, men det handlar ju också om att dottern får hjälp med sin psykiska hälsa också.


    Oj. jag tycker inte att "vara särbo några år" är ens i närheten av att vara rimligt. Hitta bostad, flytta, ha dubbla kostnader trots att man vill vara tillsammans hela tiden egentligen? Det är ett ENORMT krav, och då ska det verkligen finnas skäl för det! Att tonåringen "inte gillar" en person och vill skjuta ut den personen är inte tillräckligt i mina ögon, tvärtom höpnar jag över att du inte verkar förstå vilka signaler som då skickas till tonåringen! Hon kommer få svårigheter resten av livet om hon tror att allt och alla ska anpassa sig efter hennes åsikter och önskningar,

    Som sagt, man väljer inte sina föräldrar. Många tonåringar "vantrivs" hemma och längtar tills 18-årsdagen/de får flytta ut. Detta är bara en twist på exakt samma problematik, där tonårsdottern testar gränserna för sin makt, gissar jag.
  • olof 45
    Jemp skrev 2022-02-03 13:48:38 följande:

    Familjelivs syn på barn som lägre stående varelser gör sig påmind även i svaren här... 

    Det är fullt rimligt att som vuxen ogilla sina bonusbarn men en ungdom som tvingas bo med nån hen inte själv valt ska minsann inte tro att hen har nån rätt till åsikt? 

    Sen kan jag inte uttala mig specifikt i fallet vad som är vettigt. Har dottern stöd för sin psykiska ohälsa? Kan även boendesituationen bollas med kurator/psykolog så hon får hjälp i att komma fram till var problemet ligger? 


     "barn som lägre stående varelser" ?

    Du är medveten om att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän man är ca 30? Att konsekvenstänk inte ens börjar utvecklas förrän i 13-årsåldern? 

    Min enda poäng är att tonåringar har ofta många känslostormar att bemästra, och att då fokusera på en person och att denna ska "bort" är ofta missriktad energi... 

    Det är också så att man inte får fatta beslut hur som helst innan man fyllt 18 - av en anledning... Så givetvis så blir det skillnad mellan barn och vuxna. 

    Tycker du är häpnandsväckande verklighetsfrånvarande som försöker göra en sak av detta...
  • olof 45

    Anonym (jaha) skrev 2022-02-03 13:33:43 följande:
    Ja för du verkar ju tycka att lösningen är att skita i vad ungarna tycker och känner och bara köra över dem totalt.

    Det är ett ENORMT krav att tvinga barn att leva i ett hem där de misstrivs oxå... men det kanske inte räknas i din ensidiga världsbild?
    jag tycker ABSOLUT INTE att man ska köra över dottern?!? Jag har ju specifikt föreslagit att de ska prata med henne och försöka hitta lösningar - men att man borde diskutera andra lösningar än att vuxna människor ska behöva ändra sitt boende...

    Snacka om att läsa inlägg som djävulen läser bibeln... Lägg inte ord i min mun, TACK!
  • olof 45
    Anonym (jaha) skrev 2022-02-03 13:33:43 följande:
    Ja för du verkar ju tycka att lösningen är att skita i vad ungarna tycker och känner och bara köra över dem totalt.

    Det är ett ENORMT krav att tvinga barn att leva i ett hem där de misstrivs oxå... men det kanske inte räknas i din ensidiga världsbild?
    PS. Det är nog standard att "tvinga" barn att bo i (drumroll...) - sina hem. De är en del av en familj, och de lever och bor givetvis tillsammans med dem, utom i extrema undantagsfall.

    jag har alltså inte kunnat utläsa någon form av extrem situation som gör boendet otryggt eller farligt för en tonåring, iallafall utifrån TS utsaga... 
  • olof 45
    Anonym (K) skrev 2022-02-04 12:15:10 följande:

    Tur för Olof 45 att man är inte tvungen att bo med dessa avskydda prinsessor och prinsar utan hans barn kan omplaceras till familjehem om han har några. 


    Men nu verkar TS inte dela Olofs syn på barn så familjehem är nog inget alternativ till TS dotter. 


    Typiskt famileliv... Läser mina inlägg som djävulen läser bibeln.

    Jag försöker hitta en balans mellan att på rak arm acceptera en 16-årings självdiagnos att "allt skulle bli bättre om bonusmamman flyttade ut", med att föra en dialog om vilka ANDRA möjliga lösningar som kan finnas... Jag tycker nämligen inte att "boendesituationen" rent logiskt kan ligga bakom seriösa psykologiska problem - inte i högre grad än för typ 80% av alla tonåringar som önskar att föräldrarna höll sig långt borta från dem...

    Och; tackar som frågar. Jag har flera barn. Ingen har bott på familjehem - eller har velat göra det. 
  • olof 45
    Anonym (Aldrig) skrev 2022-02-06 00:56:34 följande:
    Ts är ingen "flamma" utan en sambo sedan år tillbaka.

    Nej, ts sambo ska inte anpassa sig efter en bortskämd dotter. Alla ska anpassa sig till den nya situationen, även prinsessan.

    Pappan ska INTE ta några beslut tillsammans med ett barn, han ska ta beslut tillsammans med sin partner.

    Du har faktiskt generalfel i det mesta du skrivit hittills.
    pappan ska ta barnets mående i beaktning, me givetvis är BOENDE en vuxenfråga! jag menar, det är ju inte minst ett ekonomiskt beslut.

    I det här fallet så låter det itne så allvarligt att det finns två människor som knappt interagerar med varandra under samma tak. TS sambo mår såklart dåligt eftersom TS ens leker med idéen att bli SÄRBO för att en tonåring klagar på sin boendesituation..! 

    Som barn väljer man inte sina föräldrar, och oftast finns ingen möjlighet att väljja boende heller... Det är itne ett beslut för barn.

    Det som behöver utredas här är den verkliga grunden till dotterns mående... Inte ta dotterns (ganska barnsliga) hypotes för given. 
  • olof 45
    TriC skrev 2022-02-19 19:05:58 följande:

    Många spekulerar, märker jag. Mamman bor väldigt långt bort (utomlands), och därför kan de bara träffas någon gång per år. Det var bara ett år sedan hon flyttade. De har fortfarande regelbunden kontakt digitalt. 
    Min dotter mådde dåligt även innan jag och sambon flyttade ihop, men det har förvärrats. Hon behandlas givetvis på bup. 
    Både min dotter och sambo mår, som jag sagt, dåligt över situationen. Sambon är dock tveksam till om hon kan tänka sig särboskap, för det är alltför långt ifrån det liv hon önskar leva. Dottern i sin tur säger att hon kanske tar sitt liv om boendet inte förändras snart. Så gärna vill hon flytta härifrån. Helst tillsammans med mig, annars ensam (om jag betalar, för hon har ingen egen inkomst såklart) Jag tänker dock inte låta henne flytta ensam, utan då blir det vi båda som flyttar. Men den vägen vill jag absolut inte behöva gå. Men överväger ändå starkt att göra det, för hennes skull. Jag är alltså beredd att riskera förhållandet med någon jag älskar massor för att dottern förhoppningsvis ska kunna må bättre. 


    exakt vad är det med boendet som är så upprörande att SJÄLVMORD är bättre?? Kan dottern artikulera det?

    Självmordsbenägna brukar väl för övrigt inte annonsera om det. Detta är hot och utpressning.
Svar på tråden Dottern vantrivs i bonusfamiljen