Två år efter otroheten - hur kände ni?

Efter två år var jag nog i det läget att jag faktiskt tänkte ibland att wow - nu har jag inte tänkt på det här på länge. Det var en icke-fråga.
Jag funderade inte på det alls längre då. Men då hade vi också lagt ner mycket tid på att lägga precis alla kort på bordet första 6-8 mån efteråt. Vi gick också en till runda med familjerådgivning efter ca 1-1,5 år för att prata om livet nu, ytterligare jobba på kommunikationen och verkligen gå igenom så att det inte fanns något mer kvar som skavde.
Jag tror du måste försöka låta saker vara som de är. Om du inte har för avsikt att ta kontakt med kvinnan (vilket jag nog inte kan rekommendera) så får du acceptera att du inte kommer få 100% svar på exakt vad som skett.
Eller så får du ta upp frågan igen med din man om du tror att det kan ge dig något att ni bearbetar det hela lite till?

Anonym (Jbb) skrev 2021-08-06 23:03:06 följande:

Ja så kan jag också känna, så det är ju eeeeenorm skillnad mot första månaderna då livet vändes upp och ner. Normalt tänker jag väl på det någon gång per dag.

Vi har också lagt ner tid, parterapi och egentid. Jag har noll planer på att lämna honom längre men ändå gnager det. Jag har pratat med henne några gånger men hon ändrar hela tiden sin historia och har varit väldigt otrevlig så det är inte ett alternativ längre.

Ja jag skulle absolut kunna ta upp det med honom, men det känns ändå som vi gått vidare. Jag vill inte riva upp sår (för någon av oss) igen. Men på något sätt kommer det kanske alltid göra ont?

Allt beror ju på bakgrunden, varför det hände, vad som hände, vad var och en har/haft för ansvar, er historik, ja allt. Och där finns det nog ingen situation som är den andra lik. För mig gör det inte ont alls längre. Men det är för att min partner från dag ett var extremt ärlig, tydlig med sina känslor och tankar framåt och visade detta både i ord och handling. Och har fortsatt med det, för oss är det nu 14-15 år sen det hände.

Två år efter otroheten - hur kände ni?

INNEHÅLL