Svenska män och deras syn på ensamstående mammor

Det gör även kvinnor. Finns många som själva inte har barn som helst vill möta någon annan som inte heller har barn, oavsett kön. 
Det beror nog också på ålder tror jag. Jag mötte min nya man efter 40 års ålder. Vi hade båda barn sedan innan och ingen var varken sugen på fler barn eller tyckte att vi hade en ålder för det. Då var barnfrågan en icke-fråga för om vi skulle vara ihop eller inte och at tvi båda hade barn sedan innan kändes bara bra. Jag dejtade en man innan detta, som inte hade barn men som också var 40+, och det var bra mycket svårare och vi gjort slut efter ett tag, när jag insåg att vi levde så olika liv att det inte skulle gå att få det så som jag önskade. 

Vill man ha egna barn så småningom, kanske man helst vill möta någon med samma tankar, som inte har barn sedan innan. Det kan vara bekymmer ibland med gamla ex som är krångliga och det kan vara svårt att slå ifrån sig det som "den nya", även om man så klart inte behöver ha ansvar för de här barnen om man inte vill. Jag lever lyckligt i en bonusfamilj men det är väl rätt tydligt när man läser trådar härinne att för många uppstår svårigheter just pga att det är en bonuskonstellation (tänker då främst på ex som krånglar), men också för att det nya paret kanske har väldigt olika bild av hur det ska fungera, och en del märker det inte förrän efter de har flyttat ihop.