Jag gjorde det!
Funderar på det varje dag, hela tiden. Trött på det. Inga känslor. Klarar inte röra henne och avskyr hennes röst och brist på "go". Men barn och hon är arbetslös. Man känner visst ansvar. Vill vara fri.
Funderar på det varje dag, hela tiden. Trött på det. Inga känslor. Klarar inte röra henne och avskyr hennes röst och brist på "go". Men barn och hon är arbetslös. Man känner visst ansvar. Vill vara fri.
Jag måste för övrigt säga att det känns väldigt upplyftande med en tråd som är positiv till separationer, till skillnad från alla andra trådar där vi som har barn och har valt att separera bara skuldbeläggs. Att separera från mina barns pappa är det bästa jag gjort!
Grattis!
Ännu en frigjord, självständig kvinna som splittrat en familj, vänt barn mot sina fäder & finner ingen skamm i kroppen. Klassiskt svenskt.
Barn med skilda föräldrar får en betydligt svårare chans i livet än de vars föräldrar arbetat genom sina problem & bibehållit kärnfamiljen.
Bravo!
Grattis!
Ännu en frigjord, självständig kvinna som splittrat en familj, vänt barn mot sina fäder & finner ingen skamm i kroppen. Klassiskt svenskt.
Barn med skilda föräldrar får en betydligt svårare chans i livet än de vars föräldrar arbetat genom sina problem & bibehållit kärnfamiljen.
Bravo!
Ja, absolut. Problemet med giftermål idag är att folk behandlar det utifrån känslor. Giftermål handlar inte om känslor, det handlar om commitment. Vi har en kultur idag där kortsiktiga njutningar & känslor ska styra. Det är inte vad giftermål handlar om. Res utanför Sverige så kommer du se vad giftermål egentligen är. Det handlar om stabilitet, att skapa rätt förutsättningar för framtida generationen & att skapa starka släktskap mellan familjer. Sverige som kultur är för individualistisk & självisk för att förstå vad äktenskap handlar om.
Det går oväntat bra! Igår skrattade vi tillsammans. Jag frågade hur han mådde för han visar inte så mycket.
"Det är ok" svarade han.
"Säkert"? Frågade jag.
"Ja, det har ju gått några dagar nu" sa han.
Jag bara: "Tack så mycket, 17 års förhållande som du släpper på några dagar" (med glimten i ögat) och så skrattade vi.
Nej men helt ärligt så rullar det på ok. Jag försäkrar mig med jämna mellanrum att han förstår att jag menar allvar. Det verkar som att han gör det.
Han har även berättat för några av sina vänner, och det tar jag som ett tecken att han förstår.
Men...det måste väl komma ett bakslag? Kan det vara så här lätt? ;)
Nice try. Han har garanterat inte någon älskarinna! Däremot svårt att visa känslor. Kanske är ledsen inombords eller så tycker han faktiskt att det här är ett bra beslut