Min man är en Horder

Jag är värre än din man, så jag förstår att han har det tufft. Jag kan inte slänga någonting. Gamla kvitton som är tjugo år gamla och helt blekta, tomma förpackningar, rent av skräp, varenda plagg både jag och barnen haft genom åren - allt blir kvar för att jag inte kan slänga. Min man vill att jag söker hjälp, men bara tanken på att någon ska tvinga mig att göra mig av med mina saker får mig typ att bryta ihop. Men bra att du pushar honom att ta tag i kaosrummet. Är man hoarder så behöver man hjälp.

Min man slängde en påse med saker som jag inte är helt säker på var enbart skräp i mina ögon för två år sedan och jag tjatar fortfarande om det och mår dåligt av det... Så att något slängs är ologiskt nog en av mina största mardrömmar. Det kanske finns en millimeter tvål kvar i förpackningen eller ett viktigt brev bland reklamen eller något ätbart i den gamla påsen... Helt ologiskt egentligen, men det är så mycket känslor inblandade. Att saker slänga är typ som en fobi för mig.

Fast man kan ju inte bunta ihop alla problem med samlande till precis samma lösning och att det per automatik är superknasigt och att man behöver professionell hjälp. TS man hade visserligen inte städat plockat på sitt rum, men ett par timmar senare hade han faktiskt plockat iordning sitt område. I denna tråd vekar en del inte förstå att det finns gott om folk som har lite samlar-tendenser, men som ändå klarar sig alldeles utmärkt. Vissa tycker det är jobbigt att ha massa prylar och andra tycker inte att det är viktigt att äga minimum.

Just det där med ömsesidig hänsyn är viktigt. Min mamma hade en särbo med en släng av samlar-mani. Han sparade inte regelrätt skräp eller sopor, men hade hela lägenheten full med allt från 50 år gamla tidningar, till böcker och prylar av alla de slag. Det gick att komma fram i lägenheten, men det gick inte att städa ordentligt. Hon hjälpte honom att röja en gång, på hans initiativ. Några månader senare var det likadant igen. Men det funkade eftersom de var särbos. Det konstiga var att han ville flytta ihop med henne och verkade inte förstå varför hon inte ville det. Lovade att om de bodde ihop, då skulle det minsann bli ordning och reda. Visst, säkert :-/ Han var snäll, men mamma gjorde klokt i att inte flytta ihop med honom. Hon är ingen pedant själv och har ganska mycket prylar, men inte på det sättet.

Ja, han rensade upp ett helt rum på en halvdag. Dom hade ännu ingen ohyra och maken har ett rum som de faktiskt tyst kommit överens om att han får samla och hålla på i. Jag stör mig oerhört på attityden att folk som har samlar-tendenser är sjuka, eller barnsliga, eller borde skämmas! Det är inte rimligt att anta att TS man har ett helt ohållbart samlande utifrån hennes beskrivning. Vad fan ska man med en villa för 11 miljoner för om man inte kan få behålla lite "grejer som kan vara bra att ha". Tar det dessutom mindre än en dag att röja upp, så är det ingen gigantisk, ogreppbar samling. Det finns heller ingen mening att ge råd om att samlare borde bo ensamma, eller kalla en vuxen man bebis utifrån att han har "ett skit-rum". Precis som det finns folk som tvättar och städar lite tvångsmässigt, utan att ha OCD finns det människor som har tendenser att samla. Uppenbarligen samlar TS man inte fullständigt okontrollerat, då hade han inte klarat att faktiskt röja upp.

Hej Läser alla inlägg med intresse. Att säga att man man är en Horder är säkert att överdriva, men han har absolut samlar tendenser. Och det är extremt jobbigt för honom att slänga saker. Vi har ordning och reda hemma, men det beror ju på att jag tar ansvaret. När jag påtalar att hans beteende inte är friskt slår han helt bakut. Det är för svårt. Igår tyckte jag att han lugnat ner sig igen, men städdagen var emotionellt asjobbig för honom, så sen var vi inte sams på två dygn. Jag tvingade förresten fram köp av en ny bokhylla så att vi kunde omdisponera lite böcker, sen röjde jag bland dom först så att han fick mer plats på "sitt rum". Jag läser här att andra har mycket större problem. Vi har ju levt ihop väldigt länge, men redan i studentrummet på 17 kvm hade han tagit med grejer som fick mig att bryta ihop när vi flyttade ihop, tex gamla kläder från tonåren. Hans mamma flyttade och slängde ut allt som var hans när han var runt 20, bara det han tog med fick han ha kvar. Hon var en hysterisk pedant. Säkert har det påverkat honom.