Förlossningsskador: Vaginal förlossning, är det verkligen det bästa för kvinnan?

Hej alla mammor!

Jag har alltid varit förlossningsrädd och främst rädd för de skador som kan uppstå efter förlossningen och problematik längre fram i livet som tex framfall.

Trots denna rädsla som ständigt tär på mig valde jag att föda mitt första barn vaginalt år 2019 då det anses ?bäst? för mor och barn. Men ärligt talat, ÄR det verkligen bäst? I längden tänker jag framförallt.

Förlossningen avslutades med 2:a gradens skada efter klipp och jag som redan är orolig för allt kände direkt att nu är det kört. Mitt underliv är ärrat föralltid. Har läkt väldigt bra skulle jag säga och många skulle nog inte anse att det är något att haka upp sig på, men bara känslan av att inte vara helt som tidigare får mig att nästan ångra att jag inte valde kejsarsnitt och hade ett intakt underliv åtminstone?

Det som skiljer sig från tidigare är känslan mest. Känns som om jag inte har någon slidöppning längre utan det ända som gör att allt inte är ett enda stort gap är slidväggarna som ligger mot varandra. Sexet tycker jag inte känns lika mycket som förut men min man tycker inte att det är någon skillnad. Vet inte om det är psykiskt men jag får hela tiden för mig att jag inte är lika tight som innan. Gör knipövningar då och då och tycker att den har blivit i stort sett lika stark som innan men det hjälper ändå inte. Känner även att jag har mer ont i bäckenbotten vid mens på ett sätt jag aldrig känt innan förlossningen. Det märks alltså att det är något som hänger ihop med Förlossningen.

En annan sak som skrämmer mig är att jag fått höra från sjukvården att 50% av alla kvinnor får framfall någon gång i livet och att det väldigt sällan händer kvinnor som inte fött vaginalt. Detta gör att jag får sån ångest och känner mig nästan ?förstörd? som fött vaginalt och ångrar att jag inte valde kejsarsnitt. :( vill gärna ha många barn och tänker att ju fler som passerar kanalen ju mer ?ärrad? blir den? Borde jag föda mina resterande med kejsarsnitt om jag är orolig för detta?

Väntar nu mitt andra barn och mår lika dåligt om inte mer än innan. Tänker bara att jag gjort fel val. Dock det val som anses mest ?rätt? enligt samhället? hur gör jag för att få bort dessa tankar? Eller ska jag vara acceptera att jag är kvinna och får stå ut med detta och ständigt vara avundsjuk på alla som gjort kejsarsnitt och aldrig kommer att få framfall eller tyngdkänsla i underlivet..?