Förlossningsskador: Vaginal förlossning, är det verkligen det bästa för kvinnan?

Hej alla mammor!

Jag har alltid varit förlossningsrädd och främst rädd för de skador som kan uppstå efter förlossningen och problematik längre fram i livet som tex framfall.

Trots denna rädsla som ständigt tär på mig valde jag att föda mitt första barn vaginalt år 2019 då det anses ?bäst? för mor och barn. Men ärligt talat, ÄR det verkligen bäst? I längden tänker jag framförallt.

Förlossningen avslutades med 2:a gradens skada efter klipp och jag som redan är orolig för allt kände direkt att nu är det kört. Mitt underliv är ärrat föralltid. Har läkt väldigt bra skulle jag säga och många skulle nog inte anse att det är något att haka upp sig på, men bara känslan av att inte vara helt som tidigare får mig att nästan ångra att jag inte valde kejsarsnitt och hade ett intakt underliv åtminstone?

Det som skiljer sig från tidigare är känslan mest. Känns som om jag inte har någon slidöppning längre utan det ända som gör att allt inte är ett enda stort gap är slidväggarna som ligger mot varandra. Sexet tycker jag inte känns lika mycket som förut men min man tycker inte att det är någon skillnad. Vet inte om det är psykiskt men jag får hela tiden för mig att jag inte är lika tight som innan. Gör knipövningar då och då och tycker att den har blivit i stort sett lika stark som innan men det hjälper ändå inte. Känner även att jag har mer ont i bäckenbotten vid mens på ett sätt jag aldrig känt innan förlossningen. Det märks alltså att det är något som hänger ihop med Förlossningen.

En annan sak som skrämmer mig är att jag fått höra från sjukvården att 50% av alla kvinnor får framfall någon gång i livet och att det väldigt sällan händer kvinnor som inte fött vaginalt. Detta gör att jag får sån ångest och känner mig nästan ?förstörd? som fött vaginalt och ångrar att jag inte valde kejsarsnitt. :( vill gärna ha många barn och tänker att ju fler som passerar kanalen ju mer ?ärrad? blir den? Borde jag föda mina resterande med kejsarsnitt om jag är orolig för detta?

Väntar nu mitt andra barn och mår lika dåligt om inte mer än innan. Tänker bara att jag gjort fel val. Dock det val som anses mest ?rätt? enligt samhället? hur gör jag för att få bort dessa tankar? Eller ska jag vara acceptera att jag är kvinna och får stå ut med detta och ständigt vara avundsjuk på alla som gjort kejsarsnitt och aldrig kommer att få framfall eller tyngdkänsla i underlivet..?

Hej alla mammor!

Jag har alltid varit förlossningsrädd och främst rädd för de skador som kan uppstå efter förlossningen och problematik längre fram i livet som tex framfall.

Trots denna rädsla som ständigt tär på mig valde jag att föda mitt första barn vaginalt år 2019 då det anses ?bäst? för mor och barn. Men ärligt talat, ÄR det verkligen bäst? I längden tänker jag framförallt.

Förlossningen avslutades med 2:a gradens skada efter klipp och jag som redan är orolig för allt kände direkt att nu är det kört. Mitt underliv är ärrat föralltid. Har läkt väldigt bra skulle jag säga och många skulle nog inte anse att det är något att haka upp sig på, men bara känslan av att inte vara helt som tidigare får mig att nästan ångra att jag inte valde kejsarsnitt och hade ett intakt underliv åtminstone?

Det som skiljer sig från tidigare är känslan mest. Känns som om jag inte har någon slidöppning längre utan det ända som gör att allt inte är ett enda stort gap är slidväggarna som ligger mot varandra. Sexet tycker jag inte känns lika mycket som förut men min man tycker inte att det är någon skillnad. Vet inte om det är psykiskt men jag får hela tiden för mig att jag inte är lika tight som innan. Gör knipövningar då och då och tycker att den har blivit i stort sett lika stark som innan men det hjälper ändå inte. Känner även att jag har mer ont i bäckenbotten vid mens på ett sätt jag aldrig känt innan förlossningen. Det märks alltså att det är något som hänger ihop med Förlossningen.

En annan sak som skrämmer mig är att jag fått höra från sjukvården att 50% av alla kvinnor får framfall någon gång i livet och att det väldigt sällan händer kvinnor som inte fött vaginalt. Detta gör att jag får sån ångest och känner mig nästan ?förstörd? som fött vaginalt och ångrar att jag inte valde kejsarsnitt. :( vill gärna ha många barn och tänker att ju fler som passerar kanalen ju mer ?ärrad? blir den? Borde jag föda mina resterande med kejsarsnitt om jag är orolig för detta?

Väntar nu mitt andra barn och mår lika dåligt om inte mer än innan. Tänker bara att jag gjort fel val. Dock det val som anses mest ?rätt? enligt samhället? hur gör jag för att få bort dessa tankar? Eller ska jag vara acceptera att jag är kvinna och får stå ut med detta och ständigt vara avundsjuk på alla som gjort kejsarsnitt och aldrig kommer att få framfall eller tyngdkänsla i underlivet..?

Jag har provat båda sätten att föda. 

Vaginal förlossning - Klipptes. Hade svårt att sitta efter åt i någon vecka. 

KS - Kunde inte hålla mitt barn första 14 dagarna. Kunde inte gå på 4 veckor. Hade ont och obehagskänslor över ärret i 4 år ungefär, vilket gjorde att jag hade svårt att ha andra kläder än mjukisbyxor. Har för alltid ett ärr på magen, som gör att magen "viker sig" över ärret. 

Jag vet ju vilket som var bäst för mig... 

Ja en naturlig förlossning är det bästa för både mamma och barn..det är det våra kroppar är byggda för inte för att opereras på.
Sen Ja mannan få skador absolut och Nej underlivet ser inte exakt likadant ut efter en graviditet som före men de beror i huvudsak på själva graviditeten inte förlossningen i sig
. Du är inte lika tajt ( min man tyckte faktiskt att det för honom var skönare efter vi fick vårt första barn än innan) men det händer även om du skulle få kejsarsnitt?musklerna ändras när kroppen förbereder sig inför förlossningen.

Jag har själv fött fyra barn alla med vaginal förlossning , jag har lite problem med urinläckage vid ansträngning men det har blivit bättre med åren och knipövningar ( jag köpte knipkulor på apoteket jättebra för mig som hade svårt att hitta ?knipet? ) visst finns risken för framfall men samtidigt minsting är idag 18 och när jag var hos på gyn nu härom månaden kollade läkaren även detta och än så länge var det ingen risk för det ( min mamma är opererad för framfall..hon har fött två små barn och opererades när lillebrorsan var i 10-12 års åldern, jag är två år äldre)

Kroppen ändras av en graviditet, kilon flyttas om, muskler ?flyttar? och ändrar sig lite ,brösten kan ändra form etc etc?men ändringarna i kroppen är inte pga förlossning /amning utan pga graviditeten i sig! 

Jag gick aldrig upp särskilt mycket under någon graviditet och var tillbaka på min normalvikt strax efter förlossningen men trots detta hade jag kläder jag haft innan graviditeten som jag aldrig kunde ha igen?för även om vågen visade på samma siffra som innan så hade min kropp ändrat sig efter graviditeten ..mina höfter är lite bredare,mina bröst är lite större, min mage har ? flyttat ner? lite..mina lår och armar  är lite smalare osv..

Vad det gäller själva förlossningen finns det olika forskning på det, när mina barn föddes undvek barnmorskorna den klassisk ? gynställningen? ( på rygg med bena i vädret) då det ansågs att även om den ställningen gör det lättare för barnmorskor /läkare att hålla koll= bättre arbetsställning så ökade den risken för att kvinnan sprack tex.