Förlossningsskador: Vaginal förlossning, är det verkligen det bästa för kvinnan?

Hej.. lång text här nedan.

Jag håller med om varenda ord du skriver. Jag födde min första dotter genom akut kejsarsnitt och andra dottern med vaginal förlossning. Jag hade länge burit mantrat att vaginal förlossning minsann ändå måste vara det bästa, och jag var så glad när jag kunde föda vaginalt andra gången.

Men sen, ungefär ett år efter förlossningen började jag undra om det verkligen skulle ta sån tid för mig att läka där nere. Jag googlade och försökte förstå varför jag kände mig som en grotta varje gång jag och min man hade samlag. Det enda jag kunde läsa mig till var att man läker olika fort och att det bästa är knipövningar. Så OM jag har knipit! Varje dag i minst tio minuter.

Jag har varit hos gynekolog två gånger under den här tiden. Hon förklarade att det blivit uttänjt och att det är helt normalt.

Men nu är det fem år sen sista dottern föddes och jag känner fortfarande väldigt lite under samlag. Förut var jag väldigt trång bör tilläggas och jag kunde aldrig föreställa mig att jag skulle bli såhär stor av en förlossning.

Jag har aldrig frågat min om han känner något för jag skäms så fruktansvärt. Vi är väldigt öppna i övrigt om sex, men just den här biten med att jag känns vidöppen har jag inte klarat av att ta upp.

Men för två veckor sen efter vårt samlag var jag tvungen att fråga rakt ut. Han förklarade att han känner mindre än förut men att det fortfarande är skönt och upphetsande. Men för mig funkar det inte. Jag klarar inte av känslan av att vara så stor där nere, för mig är det tråkigt och jag känner knappt någonting. Han märker dessutom att jag inte känner något - vilket leder till osäkerhet hos honom vilket leder till dåligt sex. Ja, ni märker ju. En enda röra.

Jag är så less på detta. Och under förlossningen sa hon att de sydde det lilla som behövdes sy. Alltså bara små små skador. Jag vill lita på vården, men jag anser att det borde finnas mer information om hur vaginan och samlivet kan påverkas av en förlossning.

Så? nu har jag bokat en vaginal försnävning(!!!) Den ska genomföras i början på augusti. Ser fram emot det något enormt. Jag har övervägt fram och tillbaka och beslutat mig för att detta är rätt för mig. Mina förhoppningar är inte att få ett bättre samliv bara sådär, däremot en lite bättre självkänsla när jag känner att mina slidväggar faktiskt är trånga igen. Det kan låta ytligt, men för mig är det viktigt. Jag tror att om jag kan njuta av sexet igen så kan vårt samliv bli bättre. Det kräver ju att båda njuter, inte bara en.

Sen ser jag fram emot att kunna bära tampong utan att den åker ut, osv.