Förlossningsskador: Vaginal förlossning, är det verkligen det bästa för kvinnan?

Har fött ett barn vaginalt och ett med akutsnitt och tredje som jag väntar nu vet jag inte riktigt än, lutar åt snitt pga medicinska skäl.

Men alltså , på riktigt ? Sen när får man VÄLJA snitt för att man är rädd för att inte vara lika tight längre? Har jag missat nått?

Förstår att man är rädd för skador men det där var faktiskt nått av det sjukaste jag har läst..

Och jo, man kan visst få framfall om man har gjort snitt , känner en som fick det.. tyngden av graviditeten är en ganska stor påfrestning , inte bara själva förlossningen. Det finns även kvinnor utan barn som drabbas av framfall pga t.ex långvarig svår hosta eller väldigt tunga lyft.

Dom som har turen att bli beviljade snitt har gått igenom en ofta lång och nedvärderande övertalningskampanj för att få det, så det är inget man får för att man är rädd för att bli slapp. Det handlar om folk med ptsd från tidigare vaginala förlossningar (ja, dom flesta som vill ha snitt är omföderskor!), om folk med bagage som våldtäkt och övergrepp, eller om folk som hela sina liv känt att dom föredrar riskerna med ks jämfört med dom vid vf.

Väldigt få kan bara säga att dom vill ha snitt och så får dom det. Det krävs otroligt mkt förberedelse och kunskap.

Man kan få framfall av själva graviditeten, jag som är fobiskt rädd för vf känner dock att det kan jag acceptera, eftersom det inte beror på att mitt barn har pressats ut genom min kropp i en för mig helt onaturlig process. (Ingen behöver skrika åt mig nu att det är naturligt, naturligt för mig hade inneburit att människan födde barn som hade hälften av storleken nyfödda har idag, på ett snabbt och skonsamt sätt, utan att behöva hjälp och att processen kan ta flera dagar.) Jag har inga problem med ett operationssår i magen, men mår illa vid tanken på ett söndertrasat och skadat underliv.

Dessutom är risken att få framfall trots ks väldigt liten jämfört med vid vf.

Dom som har turen att bli beviljade snitt har gått igenom en ofta lång och nedvärderande övertalningskampanj för att få det, så det är inget man får för att man är rädd för att bli slapp. Det handlar om folk med ptsd från tidigare vaginala förlossningar (ja, dom flesta som vill ha snitt är omföderskor!), om folk med bagage som våldtäkt och övergrepp, eller om folk som hela sina liv känt att dom föredrar riskerna med ks jämfört med dom vid vf.

Väldigt få kan bara säga att dom vill ha snitt och så får dom det. Det krävs otroligt mkt förberedelse och kunskap.

Man kan få framfall av själva graviditeten, jag som är fobiskt rädd för vf känner dock att det kan jag acceptera, eftersom det inte beror på att mitt barn har pressats ut genom min kropp i en för mig helt onaturlig process. (Ingen behöver skrika åt mig nu att det är naturligt, naturligt för mig hade inneburit att människan födde barn som hade hälften av storleken nyfödda har idag, på ett snabbt och skonsamt sätt, utan att behöva hjälp och att processen kan ta flera dagar.) Jag har inga problem med ett operationssår i magen, men mår illa vid tanken på ett söndertrasat och skadat underliv.

Dessutom är risken att få framfall trots ks väldigt liten jämfört med vid vf.

Min barnmorska och Aurora-kurator har båda sagt att i min kommun är man inte så restriktiva med snitt och tillåter alla kvinnor med någon typ av svår rädsla snitt. Hon sa till och med ?Får du panik på förlossningen och skriker att du vill ha snitt så ska du självklart inte bli tvingad att föda vaginalt mot din rädsla?. Så jo, det räcker att säga att man är rädd så får man. VAD man är rädd för spelar väl ingen roll. Rädsla som

Rädsla och all rädsla ska respekteras!

Nu är det inte ens en kommunal angelägenhet, eftersom den vården är regional. Dvs det spelar ingen roll om MVC är i kommunen A eller B, det är fortfarande region C som hanterar detta

Som bm på förlossningen kan jag säga att 8 av 10 någon gång under förlossningen får panik och önskar bli snittade. Inklusive jag själv. Självklart bryter man inte då och snittar. Man lugnar, pushar och stärker så att kvinnan kan fortsätta att föda sitt barn och få tillbaka tron på att hon klarar av det hon håller på med.