Förlossningsskador: Vaginal förlossning, är det verkligen det bästa för kvinnan?
Hej alla mammor!
Jag har alltid varit förlossningsrädd och främst rädd för de skador som kan uppstå efter förlossningen och problematik längre fram i livet som tex framfall.
Trots denna rädsla som ständigt tär på mig valde jag att föda mitt första barn vaginalt år 2019 då det anses ?bäst? för mor och barn. Men ärligt talat, ÄR det verkligen bäst? I längden tänker jag framförallt.
Förlossningen avslutades med 2:a gradens skada efter klipp och jag som redan är orolig för allt kände direkt att nu är det kört. Mitt underliv är ärrat föralltid. Har läkt väldigt bra skulle jag säga och många skulle nog inte anse att det är något att haka upp sig på, men bara känslan av att inte vara helt som tidigare får mig att nästan ångra att jag inte valde kejsarsnitt och hade ett intakt underliv åtminstone?
Det som skiljer sig från tidigare är känslan mest. Känns som om jag inte har någon slidöppning längre utan det ända som gör att allt inte är ett enda stort gap är slidväggarna som ligger mot varandra. Sexet tycker jag inte känns lika mycket som förut men min man tycker inte att det är någon skillnad. Vet inte om det är psykiskt men jag får hela tiden för mig att jag inte är lika tight som innan. Gör knipövningar då och då och tycker att den har blivit i stort sett lika stark som innan men det hjälper ändå inte. Känner även att jag har mer ont i bäckenbotten vid mens på ett sätt jag aldrig känt innan förlossningen. Det märks alltså att det är något som hänger ihop med Förlossningen.
En annan sak som skrämmer mig är att jag fått höra från sjukvården att 50% av alla kvinnor får framfall någon gång i livet och att det väldigt sällan händer kvinnor som inte fött vaginalt. Detta gör att jag får sån ångest och känner mig nästan ?förstörd? som fött vaginalt och ångrar att jag inte valde kejsarsnitt. :( vill gärna ha många barn och tänker att ju fler som passerar kanalen ju mer ?ärrad? blir den? Borde jag föda mina resterande med kejsarsnitt om jag är orolig för detta?
Väntar nu mitt andra barn och mår lika dåligt om inte mer än innan. Tänker bara att jag gjort fel val. Dock det val som anses mest ?rätt? enligt samhället? hur gör jag för att få bort dessa tankar? Eller ska jag vara acceptera att jag är kvinna och får stå ut med detta och ständigt vara avundsjuk på alla som gjort kejsarsnitt och aldrig kommer att få framfall eller tyngdkänsla i underlivet..?
Jag har fött två barn vaginalt helt utan smärtlindring.
Mitt första barn föddes på ABC-klinik (Alternative Birth Center) och jag, som var endast 20 år då, fick fantastisk guidning av barnmorskorna som uppmanade mig att lyssna till min kropp och lita på mina instinkter. Visualisera smärtan och möta den, lita på mig själv. Jag stod upp om jag tyckte det kändes bäst, om jag kände att barnet kom ut för snabbt lade jag mig ner. Kröp på alla fyra, vaggade, stod på huk, skrek och grät. Hade dödsångest en stund men barnet kom ut och jävlar vad jag växte av den händelsen. Jag klarade det! Precis som kvinnor gjort i alla tider. Vi är skapta för att föda barn, våra kroppar är gjorda för det bokstavligt talat. Förlossningen var en fantastisk vacker upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, jag skulle faktiskt väldigt gärna vilja uppleva det igen. Jag fick lite små, små sprickningar i underlivet och den smärtan alltså - jag kan bara föreställa mig hur vansinnigt ont det måste göra om man varit bedövad under förlossningen och man har spruckit upp mycket!
Mitt andra barn föddes på vanligt BB och det var en helt annan upplevelse. Barnmorskan höll koll på värkarna med ctg och när en värk kom hojtade hon åt mig att krysta, men jag var tack och lov självsäker nog att känna efter själv - som jag gjorde vid min första förlossning. På efterkontrollen dagen därpå var barnmorskan förundrad, det syntes inte ens att jag hade fött barn sade hon! Jag sprack ingenting. Var öm och hade ont ett par veckor efter såklart men inte värre än att jag ville ha sex med min sambo en vecka efter förlossningen (vi höll oss ett par veckor till för att minska risken för infektioner men jag var sugen:))
Jag har inga problem alls med underlivet och det är jag oerhört tacksam för. Jag tar mycket hellre smärtan under några timmars förlossning än att lida resten av livet av ett förstört underliv.