Känner mig värdelös

Detta kommer kanske låta som ett tyck synd om mig inlägg, hoppas att ni inte tar det så!! Men behöver desperat lite pepp och glimtar av hopp?

Har alltid varit en glad och positiv människa. Har många gånger fått höra att jag är en glädjespridare. Jag är 36 år, har ett bra jobb med relativt bra inkomst. Har eget hus, är skötsam, är ingen modell men ser nog relativt bra ut. Har inga skelett i garderoben, är social och trevlig mot alla jag träffar. Tränar regelbundet men inte fanatiskt. Har humor, är lättsam och ärlig.

Har haft tre relationer, men är åter igen singel.

Dejtar titt som tätt men oftast blir det inte mer än nån fika, sen är det tyst.

Den senaste tiden har jag börjar tvivla på mig själv. Börjat undra vad det är för fel på mig? varför inga relationer fungerar? varför ingen vill ha mig?

Nån som varit eller är i samma sits, som kan och vill ge lite pepp

Jag ger gärna pepp. Det är inte dej det är fel på. Det här samhället/ världen är svårt att leva i. Speciellt höga krav ställs på kvinnor: du ska va sexig, men inte slampig, smal, men inte för smal, snäll men inte mesig, rolig men inte för rolig. Ja, du fattar! Inte dej det är fel på. Är det barn du är ute efter, kanske du ska överväga att skaffa dem på egen hand? Det gjorde en av mina allra bästa vänner.

Svar till brightside och ledsen och ensam:

Nä ett barn behöver inte både en mamma och en pappa. Min pappa slog mamma och mig och det är min stora sorg i livet, att jag aldrig fick va barn. Jag fick va den som försökte trösta min mamma och hon var ändå bara ledsen. Bättre att leva utan en man/ pappa som slåss!